Advokaten 1
Fokus Högsta domstolen Marianne Lundius Marianne
Lundius, tidigare advokat, är den första kvinnan som fått uppdraget att leda Högsta domstolen. Själv är hon noga med att betona att hon bara leder administrationen av domstolen, inte sina domarkolleger. Marianne Lundius är född 1941. Hon utsågs till justitieråd 1998 efter 20 år som biträdande jurist och advokat på den affärsjuridiska advokatbyrån Lagerlöf & Leman, numera Linklaters. I början av 2010 tog hon över ordförandeposten efter Johan Munck. Marianne Lundius är bosatt i Skåne, och dotter till den sydsvenske advokatprofilen Torsten Lundius. Hon ingår i det kvinnliga juristnätverket Hilda. Marianne Lundius trivs bra med rollen som myndighetschef och primus inter pares, den främsta av likar. – Som advokat var jag van vid att arbeta lite mer varierat, att inte bara sitta och läsa och tänka utan också göra andra saker. Det får jag utlopp för nu när jag har mer administration, säger Lundius, som har många diskussioner med sina domarkolleger om verksamheten vid domstolen. Liksom de flesta justitieråden har Marianne Lundius flera uppdrag vid sidan av tjänsten som justitieråd. Hon är bland annat vice ordförande i Fideikommissnämnden och vice ordförande i Stockholmsbörsens disciplinnämnd. Vilken är då den viktigaste utmaningen för HD:s ordförande just nu? – Att utöka möjligheten att syssla med prejudikatverksamheten! För min del är det också viktigt att se tillbaka på det vi producerat de senaste åren, så att prejudikaten är klara och tydliga, och att vi kommit fram med de rättssatser som vi ville förmedla, sammanfattar Lundius. det naturligtvis något vi kan väga in när vi ska ta ställning till PT. Så det kan man föra fram som ombud. sL: Är det någon gång det är klokt att inhämta ett rättsutlåtande, så är det för att argumentera för varför en fråga är av prejudikatsintresse. Många gånger kommer det in ett rättsutlåtande som bara är argumentativa i sak. Åtminstone jag låter mig inte imponeras så mycket av det. Men om en professor i ämnet verkligen sätter sig ned och förklarar varför en sak är oklar, så tar åtminstone jag lite intryck av det. Hur bra är advokaterna på det här? sL: Tycker vi att advokaterna är bra? Svar: nej. Finns det en ursäkt: ja! Klienten. Man hör ofta advokater säga att klienten inte förstår. mL: Klienten är ju inte intresserad av prejudikatsfrågor, han eller hon vill ju vinna målet! För klienten är HD en domstol i raden. en stor deL aV prejudikatsbildningen hos HD sker i så kalllad fullsutten avdelning, med fem justitieråd som dömer. För det mesta är alla domare eniga i utslaget, men det är inte helt ovanligt med skiljaktiga meningar. Vi har fått bilden att HD tidigare oftast fattade enhälliga beslut, men att det de senaste åren blivit vanligare med skiljaktiga meningar. Är det så? mL: Nej. Det tror jag inte. Jag tror tvärtom att vi gått ned i skiljaktigheter. sL: Det finns statistik på detta. I stora drag är det nog konstant. Jag tror inte att det är någon särskild som utmärker Advokaten Nr 9 • 2010 sig och oftare är skiljaktig. Däremot är vissa oftare ensamt skiljaktiga än andra. ab: Jag har ju inte varit här så länge men jag har ensam varit skiljaktig. Man ska stå för det domslut som ska meddelas, och då kan det komma till en punkt där det strider mot den egna övertygelsen att döma på det sätt som majoriteten förordar. Vilken betydelse har detta för prejudikatsbildningen att någon är skiljaktig? mL: Alla prejudikat är lika starka, oavsett röstsiffror, och ska följas lika mycket. sL: Ja, det ska till och med följas om det bara är en ensam som står bakom alla punkter, vilket inträffar ibland. gt: När vi åberopar tidigare avgöranden är det normalt sett ingen skillnad om det varit enhälligt eller någon skiljaktig. Hur livligt kan det gå till när ni diskuterar? sL: Debatten kan vara livlig, men sätter sig inte i det personliga. Det förefaller som att överläggningarna har blivit livligare med tiden. mL: Ja, det är nog min uppfattning. Det är en öppnare diskussion i dag än när jag började. Åsikterna bryts, man diskuterar på ett öppnare sätt. Då var det mer så att man voterade, och sedan hade man sagt sitt. Nu överlägger vi verkligen. Även när vi arbetar med själva skrivningen av domar är det mycket diskussion om själva rättsfrågan. sL: Sedan är ju också diskussionen helt öppen i den meningen att man inte räds att säga ”jag förstår inte vad du 31 foto: hd