Advokaten 1
Debatt domslut närmare kända. Ett uttalande från
domaren under en förberedelse kan givetvis ersättas av en helt annan utgång vid ett senare tillfälle. Varje bedömning är i den meningen alltid en färskvara, ingenting annat. Det är den också när målet överlämnas till rätten vid avslutad huvudförhandling. Preliminära uttalanden om utgången, speglar stundens status, en dom i tiden inte uttryck för en dom i förtid – fördom. I rättegångsbalken 42 kap. 17 § anges som nämnts vagt att rätten skall ”verka” för att målet förliks men det är samtidigt så att rätten, enligt förarbetena, har en obligatorisk skyldighet att befatta sig med detta. Regeln ger inte domaren rätt att komma med preliminära domar under processens gång, det strider inte mot klar praxis, men har uppenbara fördelar. Departementschefen har sagt att förlikningsverksamheten skall ske med sådan försiktighet – vagt igen – att domaren inte utsätter sig för risken att verka partisk, så att domaren om förlikningsförsöken misslyckas, anses jävig. Jag delar inte den uppfattningen. En domare löper alltid risk att uppfattas som partisk av den part som förlorat målet vid avkunnande av dom eller slutligt beslut. Att domaren inte uttalar sin mening på ett tidigare stadium botar inte detta. De preliminära bedömningarna som jag argumenterar för är just bara bedömningar den dag de göres och kan förändras över tid. Domarens uttalande kan här tjäna som fixstjärna för parterna, att förhålla sig Advokaten Nr 6 • 2011 till inför ett avslut eller en fortsättning. Parterna kan själva utvärdera om bedömningen är relevant, förtjänar trovärdighet och kan förändras. För rättens aktörer medför det ökade krav på att dessa är väl insatta och omedelbart aktiva. Givetvis medför det en omställning för domarna som måste vara svår att acceptera i förstone, men på sikt möjligt att ta till sig. För parterna medför det sparat lidande, tids vinnande och onödiga processkostnader. Den nuvarande regeln om att rätten skall verka för en förlikning anser man kan sträcka sig så långt att domaren själv kan komma med konkreta medlingsbud. Så står det i kommentaren, men det är inte verklighet. Under alla mina år har jag aldrig sett en domare komma med konkreta bud trots stödet i förarbetena. Varför inte? Troligen för att rättens ordförande saknar vanan att vara aktör istället för ”reaktör”, vilket medför risker om denne saknar förmåga att övertyga. Konkreta bud är dock om de stöds av trovärdiga skäl ytterst värdefulla. I sina preliminära uttalanden kan det till och med vara befogat att domaren ger luft åt dagsformen inom olika områden. det Bör vara möJLigt för honom att exempelvis säga att: 1. Som det ser ut idag kan jag inte tro att det ni skall bevisa är sant. 2. Käranden har fog för sin ståndpunkt. 3. Skadeståndet kanske skall justeras och då tycker jag att … 4. Rättegångskostnaderna anser jag då skall fördelas på följande sätt. 5. Man vet ju inte hur det går slutligen, men detta hoppas jag bör ge er något att fundera över – vill ni att vi skall fortsätta till nästa steg i processen etc. Svante Thorsell. vi har aLLa meningar om utgången i pågående mål, det kan vara ett väsentligt bidrag till rättskipningen om de stundom blev kända tidigare än när dom avkunnas. Det borde vara möjligt införa regler om preliminära domslut/uttalanden om blivande dom. Det förutsätter en aktivare domare som omges av sådan integritet, har sådant självförtroende om man så vill att denne ej beskylls för partiskhet/jäv när han meddelar sin förtida mening. Förändringen kan uppfattas som mycket kontroversiell. Svenska domare har länge tillåtits att vara passiva, förbehållna rätten att aldrig ge uttryck för sin mening före dom eller slutligt beslut – devisen har på förlegat ämbetsmannamanér varit att hellre ingenting säga – för då har jag i vart fall inte gjort något fel. Det är möjligen bekvämt för domaren men har ingenting att göra med den service som domaren, ”in the bottom line”, är satt att tillhandahålla den rättssökande allmänheten. n Svante Thorsell advokat 33