AMES 1
KRÖNIKA En brysk start på första arbetsveckan FÖR
STA ARBETSDAGEN EFTER SEMESTERN. Datumet är åttonde augusti. Det räcker med att öppna mailen och Twitter för att inse att det inte är vilken dag som helst. Det är dagen då världen har överskridit sin årliga budget vad gäller användning av världens resurser. Alla resurser som nyttjas under resten av året lånar vi från framtida generationer. Den så kallade ”Overshoot day” har aldrig infallit så tidigt på året. 1986 inföll den i december. Exakt hur detta räknas ut vet jag inte, men det är inte relevant. Poängen är att vi lever som om det inte finns en morgondag. INTE NOG MED ALLA INLÄGG om ”Overshoot day” – dagen kröntes med ett inslag från TV4s morgonsoffa med Johan Rockström. Han påminde om att jorden redan värmts upp en grad jämfört med förindustriell nivå och med tanke på tidsgapet mellan att utsläpp sker och att uppvärmningen smäller till, så vete sjutton om vi inte redan har släppt ut tillräckligt mycket för att det ska vara svårt att komma under två graders-strecket. Varför just två grader kan vän av ordning undra? Tja, någonstans måste man ju sätta en gräns. Egentligen vet nog inte forskarna exakt när situationen blir ohållbar. Det man vet är att det är ungefär 66% sannolikhet att vi klarar oss undan katastrofala följder om vi håller uppvärmningen under två grader. Redan detta motsvarar en hårresande risk. Om man leker med siffran och applicerar den på alla flygningar världen över varje dag, så kan man översätta det med att av ca 95 000 flighter varje dag världen över så skulle ca 32 000 flighter per dag riskera att råka ut för en katastrofal händelse. Då tror jag inte att många av oss skulle sätta oss i ett flygplan. VAD SKA VI GÖRA? Förutom att trycka på beslutsfattare och vägra lägga vår röst på politiker som inte sätter detta högt på agendan (och be till alla världens gudar att Trump inte vinner det amerikanska presidentvalet), så kanske vi alla behöver fundera över vad just jag kan göra. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. DET FINNS ETT OMRÅDE där vi faktiskt kan ändra beteende - de vardagliga transporterna till och från arbetet. Hur surt det än känns så är det dags att fundera över vad just jag kan göra nu och inte vänta på de politiska besluten. Själv bor jag utanför Rimforsa. I den mån det är möjligt tar jag tåget till Linköping varje morgon. Eftersom Östgötatrafiken inte har förstått att det är betydligt mer attraktivt att åka tåg utan satsar på buss, så är antalet avgångar begränsade till en, närmare bestämt 06.42 med Kustpilen. Jo, det är jobbigt att gå upp tidigare än vad jag egentligen vill. Och det är irriterande när tåget är försenat (vilket sker rätt sällan). Är det värt det? Om jag kör min dieselbil tur och retur Linköping 5 dagar i veckan så släpper jag ut 0,34 ton koldioxid i månaden, eller drygt 3,5 ton på ett arbetsår. Ska vi klara 2 graders-gränsen så måste var och en av oss ner till totala utsläpp på max 2 ton CO2 utsläpp/år, inklusive allt! Konsumtion, mat, värme, drivmedel etc. Jag misstänker att det är få som gjort beräkningar av utsläppen från sina pendlingsresor, för det är vanligt att se hushåll i Rimforsa med två vuxna som båda jobbar i Linköping, och kör varsin bil tur och retur varje arbetsdag. Totalt sett släpper det hushållet ut ca 7 ton CO2 bara på att ta sig till och från jobbet. Allt för att det är lite bekvämare. Tänk vilken skillnad det skulle göra om alla bilpendlare kunde testa att åtminstone några dagar i veckan åka kollektivt. DET FINNS JU DE SOM BOR så olägligt till att de inte har något annat val än att ta bilen. För dem är det extra viktigt att fundera över vilken bil man köper och vilket bränsle man använder. Jag har i tidigare krönikor skrivit om HVO – en lysande ersättning för diesel. Det är fortfarande ett problem att billeverantörerna inte har godkänt HVO för personbilar, men det finns så mycket erfarenhet av bränslet vid det här laget, att senfärdigheten hos företagen är rent larv. På Cleantech Östergötlands seminarium i Almedalen i somras frågade vi Bil Swedens representant varför bilbranschen drar benen efter sig. Svaret var att det inte fanns något tryck från kunderna. Snacka om moment 22 situation. För hur ska individuella kunder formulera det kundkravet? Hur som helst tycker jag att det är värt att chansa lite för klimatet, så jag har kört min dieselbil på HVO under ett år, helt problemfritt och rekommenderar alla med dieselbil att testa. I Linköping finns det i dagsläget två tankningsstationer – en vid garnisonen och en i Tornby. Det är klart att det kräver lite mer planering. Men det kanske är värt det omaket? DET HÄR NUMRET av Affärsstaden handlar ju om flyget och jag har bara fokuserat på markbundna transporter. Med domedagsscenariot som jag fick mig till livs på min första arbetsdag kände jag mig tvungen att skriva om något där jag tror att var och en av oss kan göra skillnad idag. Problemet med flyget är att vi inte riktigt är där ännu. Visst går utvecklingen framåt vad gäller biobränsle för flyg, men det finns stora utmaningar. Biobränsle är än så länge 4-5 gånger dyrare än fossilt dito, och det finns ingen anledning att hoppas på högre oljepris framöver, med tanke på att efterfrågan faktiskt inte ökar. Initiativ som Fly Green Fund är absolut ett steg i rätt riktning för att skapa en marknad för biobränsle, som förhoppningsvis kan leda till större volymer och konkurrensmässiga priser. Men det är svårt för enskilda individer att påverka det idag. I DEN STORA BOKEN om finansiering stod det på sidan 474 ”If you have read this far you deserve a stiff gin and tonic”, vilket känns motiverat även för dig som läst så här långt i krönikan, som ju kan uppfattas både domedagsmässig och pekpinneaktig. Men det kanske inspirerar någon att tänka efter. Och hur skönt vore det inte om ”Overshoot day” kunde infalla lite senare nästa år? n MALIN FORSGREN Verksamhetsansvarig, Cleantech Östergötland Tillsammans skapar vi trygghet och möjligheter. 8