BD 1
grytor och då tycker jag en IPA passar bra till d
et. För det är ganska hög sälta och funkar bra med beskan. Men IPA är väldigt bra till väldigt mycket svensk mat, till tyngre maträtter. Har IPAn nått kulmen på sin popularitet? – Haha, nej, jag får den frågan ganska ofta. IPAn bara fortsätter att utvecklas. Och jag tror IPA kommer bli en av våra folkliga stilar, det är något som har kommit för att stanna. Jag tror fler och fler upptäcker IPA. För din generation är det såklart helt normalt att man dricker en IPA. De äldre, de som är kanske 60 eller 70 år, de tycker det är lite märkligt, något modernt. – Ja, men pappa har verkligen lärt sig att dricka IPA. Han brukade alltid bara dricka pilsner förut, nu är det nog IPA han dricker mest när han dricker öl. Det är väldigt många som attraheras av IPor för att det är fruktigt och mycket smak i det utan att vara svårt. Det är ganska lättillgänglig öl egentligen. Men sen så är den ju besk, men svenskar överlag brukar gilla beska. Finns det någon ölstil som du inte tycker funkar med mat, som ska drickas för sig självt? – Suröl tycker jag kan vara lite svårt ibland. Om den är riktigt sur. Cantillon, belgiska riktiga spontanjästa, de tycker jag kan vara lite svårare att koppla till mat för att de kan ta över så mycket. Och för att de har så otroligt hög syra. Men sen kanske det skulle gå att koppla till någon speciell maträtt ifall man verkligen anpassade maten efter ölen. Det tror jag man måste börja göra mer. – Det är synd att det inte är mer öl på krogen, för egentligen är öl lättare att koppla till mat än vad vin är. För att det finns så otroliga många variationer av öl. Bredden av öl är så stor. Vad säger du om surölstrenden? – Den är fortfarande väldigt smal, och liten. Däremot tror jag det är en stil som skulle kunna växa ifall det kom lite balanserade suröl. Just nu kan det vara väldigt spretigt, även om de kan vara jättegoda, så är de inte så lättillgängliga. Surt överlag är en smak som passar svenskar, vi tycker om sura saker. Det skulle passa svenskar om man hittar stilar som är lite enklare. Om du förväntar dig att få en pilsner eller en IPA och får en suröl, då kommer du inte tycka om det. Men om du förväntar dig att få en ny typ av dryck, eller tänker mer åt cider- eller vin-hållet, då tror jag du har lättare att ta till dig suröl. Jag tror folk introduceras till det på fel sätt, det gjorde jag också. Jag hatade suröl förut, det var det vidrigaste jag visste. Nu tycker jag det är en av de bästa stilarna. Gör du någon suröl på Spendrups? – Jag har gjort en. Spendrups första suröl, som var en mango sour. Min syster bor i Kenya och när jag var där fyllde jag hela resväskan med mango. De har en speciell äppelmango som smakar helt otroligt. Men sen när vi producerade ölen så kunde vi ju inte få tag på det så vi fick ta vanlig mango tyvärr. Om du äter en äppelmango versus en vanlig mango så är det två olika världar. När Hedda valdes in i Sveriges Bryggmästarförening blev hon deras yngsta 24 ”Jag hatade suröl förut, det var det vidrigaste jag visste. Nu tycker jag det är en av de bästa stilarna.” medlem någonsin. Men trots hennes efternamn har vägen till att vara certifierad bryggmästare och en karriär inom familjeföretaget varit lite krokig. – Jag hade aldrig tänkt att jag skulle jobba i familjeföretaget när jag var yngre. Mest för att vara rebellisk och för att säga nej till hela grejen. Det tog ganska lång tid innan jag faktiskt insåg att jag ville göra det. Efter gymnasiet åkte jag ut och reste, bland annat till Australien. Där är det mycket öl och jag tyckte det var kul så jag kom tillbaka och började testjobba i vårt lilla utvecklingsbryggeri. Där insåg jag att jag tyckte det var väldigt roligt. Hela processen, och branschen, och jag fick åka på mässor och träffa en massa folk, berättar hon. Familjen Spendrup har framställt öl i många generationer men Hedda är en av få i familjen - det är hon och Johan Spendrup - som faktiskt utbildat sig till bryggmästare. Hedda gick på VLB i Berlin som är som ett stort forskningsinstitut för öl. De har en klass varje år och Hedda gick tillsammans med 40 elever från 17 olika länder. En två-årskurs som de hade komprimerat till ett halvår. – Det var sju dagar i veckan från sex på morgonen till klockan tio på kvällen. Så jag såg inte så mycket av Berlin men det var väldigt roligt och väldigt givande. Efter det kom jag tillbaka och började jobba på produktutvecklingen för Richard Bengtsson, vår chefsbryggmästare. Sen slutade jag förra året, och åkte till Beavertown, ett bryggeri i London, på praktik. Jag hade tagit tjänstledigt men hade nog inte tänkt komma tillbaka till den rollen. Men sen ringde Richard och ville att jag skulle komma tillbaka. Jag fick en ny roll och det var första gången som jag kände att jag hade förtjänat en roll som jag fick. Vilket kändes väldigt stort. Så jag kom tillbaka och sedan augusti har jag jobbat med ett nytt stort innovationsprojekt för Spendrups som kommer lanseras i vår. Det är en jättestor satsning, jag tror det kommer att föra Spendrups framåt. Det är ett projekt som representerar den nya generationen av ”Spendrupper”. Det är jätteroligt. Jag älskar min nya roll. Jag har verkligen hittat en helt ny glöd. Det är ett viktigt projekt för Spendrups. För att ta ett nytt steg in i framtiden.