Tidningen Energi 1
Sedan 2015 rullar ett tiotal elbussar i Göteborg,
som en del av projektet ElectriCity. En av de mer omtalade lösningarna är att göra stålindustrin fossilfri genom att använda vätgas (producerad av förnybar el) i stället för kol i produktionsprocessen genom så kallad direktreduktion där järnet skiljs från syret. SSAB, Vattenfall och LKAB har gemensamt startat bolaget Hybrit för att utveckla processen, där en pilotanläggning beräknas stå klar till 2020 (läs mer i Energi 7/18). Men en förutsättning för de storslagna planerna är att det finns ordentligt med el, närmare bestämt 15 TWh, vilket motsvarar cirka 10 procent av Sveriges elförbrukning. Inom Vattenfall pågår en omfattande satsning på att stödja framväxten av vätgasproduktion baserad på förnybar el för att stödja de nya industriella processerna, vilket kan skapa en mängd nya affärsmöjligheter (läs mer på sid 42). Elektrifiering en nyckel Även inom cementindustrin är elektrifiering en viktig faktor för att klara en fossilfri produktion, liksom att hitta nya CCS-metoder. Och så har vi transportsektorn där en stor del av fordonsindustrin ställer om mot eldrift. Lägg därtill satsningen på elvägar som också kan bli en möjlig del av lösningen. – Det vi kan konstatera från färdplanerna är att de andra branscherna efterfrågar mycket el för att klara sin omställning. Som ett exempel på storleksordningen skulle Hybrit och elektrifiering av personbilsflottan årligen behöva nästan 30 TWh el. Därutöver tillkommer dessutom ökat elbehov från andra branscher och nya industrier. För att klara det behöver vi förutom ny elproduktion även klara effektproblematiken och förstärka elnätet. Det behövs ett helhetsgrepp, konstaterar Per Holm, ansvarig för klimatpolitik på Energiföretagen Sverige, som också betonar vikten av förtroende mellan energibolagen och våra aktörer. – Ska det kunna bli en omställning måste aktörerna kunna lita på varandra eftersom det kan bli en hönan-och-ägget-problematik. Ta Cementa på Gotland – de kan inte investera i nya tekniska lösningar utan att veta att det kommer finnas tillräcklig eleffekt tillgänglig och för att bygga nya ledningar behöver man veta att effekten kommer användas. Den snabba samhällsutvecklingen har pressat elnäts kapaciteten till max. I många städer är det svårt att ta emot fler industrier beroende på kapacitetsbristen i näten, till exempel i Uppsala (läs mer på sid 20). Nr 1 2019 Tidningen ENERGI 37