Omtanke 1
Den psykiska ohälsan bland unga är hög. Värst dra
bbade är flickor. I undersökningen ”Skolbarns hälsovanor år 2014” uppger mer än hälften (57 procent) av flickorna i 15-årsåldern att de mår dåligt. – Många tjejer upplever att de inte blir lyssnade på. Hos oss är det tjejerna som får tala, säger Lotta Zetterqvist, insamlingsansvarig på Tjejzonen, där hon har arbetat i 14 år. Tjejzonen är en stödorganisation för tjejer mellan 10 och 25 år som behöver någon som lyssnar till deras berättelser, tankar och känslor. Organisationen bildades 1998 av Thintin Strandman. Hon såg hur våldet mot tjejer ökade och att många hade svårt att berätta om sina upplevelser för myndigheter. Det startade som en frizon dit tjejer kunde söka sig för att bli lyssnade på. I dag består Tjejzonen av 12 anställda och 220 volontärer. Varje år tar de emot ungefär 10 000 samtal från unga tjejer som behöver någon att prata med. – Alla som definierar sig som tjej kan vända sig till oss, säger Lotta och förklarar att de med detta vill vara inkluderande. De flesta hittar till Tjejzonen via nätet. Organisationen samverkar även med andra instanser som arbetar nära tjejer såForskning om Tjejzonen En forskargrupp vid Örebro universitet har gjort en studie av Tjejzonens arbete med Storasystrar och Lillasystrar, där de skickat ut enkäter samt intervjuat Lillasystrar som hade eller hade haft kontakt med organisationen. I sin rapport skriver de att det den vanligaste anledningen till att tjejerna ville ha en Storasyster var att de ville ha någon att prata med. Många angav att de mådde dåligt och hade gjort det i många år eller hade olika problem som de ville ha hjälp att hantera som exempelvis mobbning, ätstörningar eller självmordstankar. Ensamhet var också en orsak till att man ville träffa eller chatta med en Storasyster. Flera tjejer nämnde att det var viktigt att det var en person de inte kände sedan innan och som inte visste något om dem samt att denne verkligen brydde sig om och ville lyssna. För några var det viktigt att det inte var en psykolog eller kurator utan någon utanför vården. RAPPORTEN ”SYSTERSKAP FÖR ATT FRÄMJA TJEJERS HÄLSA” AV MADELENE LARSSON, CAMILLA PETTERSSON SAMT CHARLI ERIKSSON OCH FINNS I SIN HELHET PÅ TJEJZONEN.SE www.ssil.se | 39 som elevhälsan, socialtjänsten, BUP med mera. – De vuxna som arbetar med ungdomar vet vilka vi är och kan hänvisa till oss. Det är alltid tjejerna som söker upp Tjejzonen, inte tvärt om. – Det visar vilken kraft de har som kontaktar oss har. Och det säger att de vill något, det är en slags rop på hjälp, förklarar hon. Brett åldersspann Den 10-åriga tjejen söker sig till Tjejzonen för att hon har ett behov av att prata. Hon kan till exempel vara utsatt för mobbing, en omsorgsbrist hemma eller något annat av allt som kan drabba ett barn. Genom att få chatta med en Storasyster kan hon få hjälp att sätta ord på hur hon har det. – Vill hon ha mer hjälp så stöttar vi henne att berätta för någon i sin närhet eller någon i skolan som till exempel elevhälsan, säger Lotta. När tjejerna hör av sig till Tjejzonen i unga år finns det ofta en stor chans att de kan få hjälp som kan leda till en förändring. Lotta menar att det är värre när det är en 25-åring. Då är det ofta en ung kvinna som står utanför arbetsmarknaden och som inte har kunnat utbilda sig eftersom hon har mått dåligt. Inte alltför sällan har hon haft kontakt med socialtjänsten, lider av hög psykisk ohälsa och är ibland även ensam och isolerad. – Det visar hur viktigt det är med förebyggande arbete, menar hon. Storasyster möter Lillasyster Organisationen arbetar bland annat med Storasysterprogram. Då sker samtalen mellan en Storasyster och en Lillasyster. Storasystern arbetar som volontär. De unga tjejerna som hör av sig kan antingen få träffa en Storasyster i verkliga livet genom fysiska möten eller via chatt på webben. – Samtalen sker ALLTID på tjejernas villkor, betonar Lotta. Storasystern finns framför allt där för att lyssna. Hon är en person som Lillasystern kan prata med, bli peppad av och få stöd ifrån. I en del fall kan de hjälpa genom att bekräfta att det som Lillasystern lever i inte är okej. De hjälper till att förstå att hon har rätt och att hon inte ska behöva må som hon gör. Många gånger har de tappat tilltron till vuxna. – Barn vet inte alltid om det som de lever i är normalt eller inte. Barn som lever i hem med till exempel våld eller missbruk