Omtanke 1
AKTUELLT Våldsutsatta får bättre vård med Uppsala
modellen Ahmed Abdulmajid är nyexaminerad tolk i Tigrinska, han är den första på 24 år som auktoriserats i språket. Foto: Privat Extren brist på tolkar Kammarkollegiet har auktoriserat en tolk i tigrinska för första gången på 24 år. Kammarkollegiet efterlyser fler tolkar som vill bli auktoriserade liksom det nyutexaminerade tillskottet Ahmed Abdulmajid. – Enligt vår utredning är samhällets behov av tolkar störst i fem språk: arabiska, dari, persiska, somaliska och tigrinska. Och det är med stor glädje vi kan meddela att vi har auktoriserat en tolk i tigrinska för första gången på 24 år, säger Ivett G Larsson, auktorisationsansvarig på Kammarkollegiet. SCB:s statistik visar på att det idag bor drygt 35 000 i Sverige som är födda i Eritrea och knappt 18 000 som är födda i Etiopien. Många av dessa har tigrinska som modersmål. Tolkbehovet för många av dessa invånare kan vara i upp till 7-10 år. – Att vi nu fått fram en tolk i tigrinska efter 24 år beror helt och hållet på den enskilda tolken, Ahmed Abdulmajids, förkunskaper, förberedelser och seriositet. För att det ska blir fler auktoriserade tolkar ska man lyssna på hans råd och göra provsatsningen lika målmedvetet som Ahmed, fortsätter Ivett G Larsson. Behovet av tolk är stort inom flera yrkesgrupper som möte människor i behov av hjälp och stöd, som Socialtjänsten eller vården. Att en läkare och en patient förstår varandra eller att en advokat och en åtalad kan kommunicera är grundläggande för rättssäkerheten i ett demokratiskt samhälle. Därför behövs kvalificerade tolkar som ser till att information mellan myndigheter och privatpersoner förs över på ett tillförlitligt sätt. – Den som anlitar en auktoriserad tolk ska kunna lita på att informationen förs över korrekt. I förlängningen handlar det om att alla ska känna sig trygga i sina kontakter med myndigheter och ha förtroende för samhällets institutioner, säger Ulf Rehnberg, avdelningschef på Kammarkollegiet. Se filmen med den auktoriserade tigrinska tolken Ahmed Abdulmajid här. Källa: Kammarkollegiet Tipsa oss! Skicka dina nyhets tips till: nyhetstips@ssil.se 44 | www.ssil.se Våldsutsatta kvinnor söker ofta till hälso- och sjukvården men får inte alltid det stöd de behöver. I Region Uppsala har man jobbat i mer än 20 år med att förbättra omhändertagandet av patienter som utsätts för våld. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) har nu sammanfattat Uppsalamodellen i en rapport. I dag presenteras Uppsalamodellen vid ett seminarium i Gustavianum. Rapporten beskriver hur bemötandet och omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor inom vården kan utvecklas. Fyra framgångsfaktorer har identifierats som visat sig göra stor skillnad: kunskap, rutiner, kontinuerlig uppföljning och samverkan. – Vi vet att det är viktigt att personalen har kunskap om våldets komplexitet och omfattning, men också att de har stöd i form av bland annat rutiner. Det har dessutom visat sig att samverkan mellan de olika instanser som en våldsutsatt kvinna möter kan vara helt avgörande, säger NCK:s chef, professor Gun Heimer. I veckan presenterades Uppsalamodellen, en rapport som beskriver hur bemötandet och omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor inom vården kan utvecklas. Foto: NCK I rapporten sammanfattas det arbete, från forskning till praktik, som bedrivits vid Region Uppsala sedan starten av Rikskvinnocentrum 1994, numera Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet. Det handlar bland annat om att upptäcka våldsutsatta kvinnor genom att få fler att ställa frågor om våld rutinmässigt till patienterna. Men också om att utarbeta handlingsplaner, vårdprogram och rutiner för omhändertagandet. Den kontinuerliga uppföljningen sker genom att sammanställa statistik från de elektroniska journalerna. – Vår förhoppning är att andra landsting och regioner, men även andra myndigheter som möter våldsutsatta kvinnor ska kunna dra nytta av det arbete och de framsteg som gjorts i Uppsala, säger Gun Heimer. Rapport visar handläggarnas bild av assistansersättningen I en ny rapport från Försäkringskassan efterfrågar medarbetare inom assistansersättningen mer stöd när de ska utreda och bedöma rätten till ersättningen. De uttrycker även oro för att utbetald assistans inte alltid utförs. Försäkringskassan har undersökt hur handläggarna inom assistansersättningen upplever sitt arbete. Syftet är att få mer kunskap om den egna administrationen och om vad som behöver förbättras. Resultaten, som presenteras i rapporten Försäkringskassans administration av assistansersättningen, är ett viktigt underlag för myndigheten och en del i utvecklingsarbetet av assistansersättningen. – Våra handläggare har tillsammans en omfattande och unik kunskap om assistansersättningen och deras bild vill vi ta del av. När handläggarna pekar på vad som krävs för att göra utredningarna bättre och mer rättssäkra, och när de uttrycker oro för att utbetald assistans inte utförs, känner jag stolthet för att de tar ansvar för att vi ska vara framgångsrika i vårt arbete och på så sätt värna assistansreformen, säger Marie Axelsson som är försäkringsdirektör på Försäkringskassan. – Flera av de förslag till förbättringar som lyfts fram i rapporten har vi redan påbörjat. Nu kommer vi att identifiera vilka ytterligare åtgärder som kan behöva genomföras för att vi ska ha en rättssäker och effektiv process i vårt arbete, säger Marie Axelsson.