Svensk Vattenkraft 1
2000-område går. Allt detta är inget annat än upp
enbara övertramp i rättssäkerhetens utmarker. Elsystemnyttor På denna punkt hittar man i stort sett ingenting alls i utkasten till nulägesbeskrivning, analys och miljöanpassning, det lilla som finns är dessutom tveksamt. För även mindre kraftverk bidrar med energi, effekt, nätstabilitet, har en potentiell reglerförmåga och skulle kunna spela en viss roll för elberedskapen på tusentals orter i krislägen. Det är som om länsstyrelserna inte läst något av propositionen 2017/18:243 Vattenmiljö och vattenkraft, regeringens beslut 2020-06-25 om den nationella planen eller vattenverksamhetsförordningens 27 §. I den senare finns alla elsystemnyttorna explicit och detaljerat uppräknade och de ska beaktas inte bara på nationell utan också regional och lokal nivå. Sant är att ingen av de aktuella anläggningarna bidrar "på något avgörande sätt". Men inte heller något av de stora kraftverken bidrar "på något avgörande sätt". Länsstyrelserna tycks tro att man kan döma ut de mindre kraftverken ett i taget utan att bry sig om vad riksdag och regering beslutat och utan att bry sig om att resultatet blir en produktionsminskning på kanske 5 TWh, att ställa mot riktvärdet 1,5 TWh (där då också produktionsminskningar i de större kraftverken ska ingå). Många bäckar små... de mindre kraftverken motsvarar energimässigt inte riktigt men väl effektmässigt en rätt stor kärnkraftsreaktor, de ligger huvudsaklige i södra Sverige och är tillgängliga under höglasttid. Nätstabiliteten bidrar de redan till genom sin rotationsenergi, med rätt enkla kompletteringar av styr- och kommunikationssystem finns reglerförmågan. I krissituationer kan de elförsörja vitala samhällsfunktioner i tusentals närbelägna samhällen. Länsstyrelserna försöker smita undan sitt ansvar för att miljöåtgärderna håller sig inom de ramar riksdag och regering slagit fast. Dels säger man att avvägningen mellan energi och miljö redan gjorts av vattenmyndigheterna och ligger i den föreslagna miljökvalitetsnormen, detta trots att alla vet att vattenmyndigheterna inte bryr sig ett smul om energi eller andra samhällsintressen. Dels hävdar man att "En sådan bedömning kan först göras 10 SVENSK VATTENKRAFT #4 2021 när kunskap finns om vilka produktionsförluster som uppkommer inom samtliga övriga prövningsgrupper som delar på det gemensamma HARO-värdet." Det skulle alltså dröja upp till 20 år innan avvägningen kan göras, helt i strid med de beslut om uppföljning som finns. Om länsstyrelserna inte behärskar detta område får de ta in konsulthjälp. Kulturmiljö Detta är det område vid sidan av vattenmiljön som behandlas bäst. I en hel del län finns det tidigare genomförda kulturmiljöundersökningar genomförda. Tyvärr förekommer det att länsstyrelser nöjer sig med att ange länkar till dessa studier i stället för att redovisa dem och diskutera avvägningar mot detta samhällsintresse. Är man rädd för att man i så fall inte skulle kunna låta vattenmiljöintresset husera fritt? Andra allmänna intressen Någon diskussion av alla andra samhällsintressen av att använda vatten finns oftast inte: vattenförsörjning, bevattning, motverka torrläggning/översvämning, rekreation (bad, båt, fiske), klimateffekter m m. Utrivningar skulle innebära att månghundraåriga natur- och kulturmiljöer förstördes liksom landskapsbilden i stort. Alla dessa samhällsintressen (utöver vattenmiljön) finns explicit listade i vattendirektivet 4.3 och vattenförvaltningsförordningen 4 kap 3 §. I något annorlunda ordalag finns de också i vattenverksamhetsförordningens 27 §. SVAF kan inte ha någon närmare lokalkännedom om alla vattendrag som ska omprövas. Det är dock lätt att inse att konsekvenserna kommer att bli mycket negativa. Det gäller också vattenmiljön, där utrivningar av dammar många år kommer att medföra torrläggning under sommar och höst. Är det för att inte behöva erkänna de negativa konsekvenserna för andra allmänna intressen som länsstyrelserna inte tar upp dessa samhällsintressen? Klimatförändringarna sägs på goda grunder vara mänsklighetens största utmaning. Sverige har nu t o m en klimatlag. Men när det gäller den konkreta situationen är det tydligt att länsstyrelserna inte bryr sig om den saken, kunde man skulle man riva ut alla dammar och (mindre) kraftverk i morgon dag. Klimateffekten av en utrivning av de mindre kraftverken är betydande. Den sammanlagda produktionen uppgår till 5 TWh. Läggs kraftverken ner kommer den svenska exporten att minska med 5 TWh alternativt importen öka med 5 TWh. Eftersom Sverige är en del av det nordeuropeiska elsystemet är marginalproduktionen kolkraft i något av våra grannländer (inte Norge). Om vi likaledes försiktigt antar att 1 kWh kolkraft genererar 0,8 kg CO2 skulle det öka CO2-utsläppen med 4 miljoner ton, motsvarande 7 % av de svenska utsläppen. Klimateffekten anses vara det största hotet mot den biologiska mångfalden. Juridiska tricks På en del håll har vi noterat, att de begränsningar som gjordes i lagstiftningen medför att länsstyrelserna anser att det är deras uppdrag att likt en rättshaverist sitta och försöka hitta kryphål i lagstiftningen så att så många dammar som möjligt kan rivas ut. 1. De kraftverk som redan har moderna miljövillkor angrips med påståenden om att för litet vatten släpps i torrfåror och liknande, att fiskvägar inte fungerar på rätt sätt och annat. Dock inga konkreta åtgärder i form av förelägganden (ännu). 2. Dammar som inte ingår i NAP angrips med påståenden om att åtgärder för att tillse att tappning sker på rätt sätt måste göras. I de här fallen krävs inte miljöanpassning utan man kräver utredning kring vattenföring så att den kan anpassas. I praktiken blir det dock ju litet som en miljöanpassning. 3. På nytt har en länsstyrelse försökt dyvla på en kraftverksägare ansvaret för en mängd gamla flottningsdammar som inte har det minsta med kraftverket att göra. 4. Det förekommer även att länsstyrelserna köper ut fullt fungerande kraftverk och med statliga medel tillser att kraftverk rivs ut. Detta för att komma åt kraftverk som man i grunden har svårt att motivera miljöanpassningar för men ändå ser positiva konsekvenser för miljön. Thomas Sandberg, ordförande SVAF