Svensk Vattenkraft 1
Föroreningar Vattenkraften har historiskt varit e
n viktig resurs vid drift av industriell verksamhet. Ofta har energikrävande verksamheter också förlagts i anslutning till ett vattenkraftverk. Detta gör att det inte sällan finns en föroreningsproblematik att hantera Enligt länsstyrelsens information inför prövning enligt den nationella planen ska eventuell föroreningssituation beskrivas i ansökan. Detta stämmer överens med de krav som normalt ställs vad gäller beskrivning av lokaliseringen vid en ”vanlig” ansökan om tillstånd för miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet. Frågor om hantering av eventuellt förorenad mark kan också komma att aktualiseras i samband med markarbeten som ska vidtas vid genomförande av försiktighetsåtgärder (exempelvis anläggande av faunapassage). I denna artikel redogörs kortfattat för föroreningsansvaret och vad man särskilt behöver beakta vid användning av mark som är eller misstänks vara förorenad. Misstänkt eller konstaterad förorening Föroreningsansvaret regleras i miljöbalken. Ansvaret skiljer sig åt beroende på om det finns en misstanke om, eller konstaterad föroreningsförekomst. Vid misstanke om förorening kan tillsynsmyndigheten förelägga den som bedriver verksamhet på fastigheten att vidta undersökningar. Om det däremot finns en konstaterad föroreningsförekomst som kan innebära en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön kan tillsynsmyndigheten förelägga om ansvar gentemot en större ansvarskrets. Ansvaret preskriberas inte, utan är evigt. Om en fastighetsägare eller arrendator upptäcker en förorening på sin fastighet som kan medföra en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön har denne en upplysningsskyldighet gentemot tillsynsmyndigheten. Upplysningsskyldigheten gäller inte vid misstanke om förorening utan det ska vara fråga om vetskap. Om information undanhålls kan 28 SVENSK VATTENKRAFT #4 2021 det utgöra s.k. försvårande av miljökontroll, vilket är straffrättsligt sanktionerat. Det är därför oerhört viktigt att underrätta tillsynsmyndigheten om en förorening påträffas även om det naturligtvis skulle kunna ”trigga” ett ansvar. Ansvar vid konstaterad föroreningsförekomst Föroreningsansvaret bygger på den internationellt reglerade principen ”polluter pays principle”. I första hand är det den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet som bidragit till föroreningsförekomsten som kan hållas ansvarig (s.k. verksamhetsutövaransvaret). En förutsättning för ansvar är att föroreningen kan härledas till en specifik verksamhet, att verksamheten bedrivits efter den 30 juni 1969 (då dåvarande miljöskyddslagen trädde i kraft) samt att verkningarna av densamma alltjämt pågick den 1 januari 1999 (då miljöbalken trädde i kraft). Om det finns flera ansvariga verksamhetsutövare ansvarar de gemensamt (s.k. solidariskt ansvar). Tillsynsmyndigheten riktar dock endast krav om ansvar gentemot en av dessa, som i sin tur får kräva ersättning från övriga ansvariga verksamhetsutövare. I de fall verksamhetsutövaren inte längre finns kvar (då bolaget exempelvis gått i konkurs), eller inte kan bekosta undersöknings- eller saneringsåtgärder kan den som äger fastigheten bli ansvarig (s.k. fastighetsägaransvar). För att ett ansvar ska aktualiseras ska förvärv av fastigheten skett efter den 31 december 1998. På samma sätt som vid verksamhetsutövaransvaret kan flera fastighetsägare hållas solidariskt ansvariga. Även om en ägare till en fastighet inte bedrivit någon verksamhet som skulle kunna aktualisera ett verksamhetsutövaransvar kan en fastighetsägare enligt praxis erhålla ett primärt verksamhetsutövaransvar med hänsyn till de åtgärder som vidtagits på fastigheten. Den situation som avses är då en fastighetsägare exempelvis vidtar markarbeten (gräv- och schaktarbeten) som medför att föroreningar sprids. Vid eventuella markarbeten bör därför beaktas att det, förutom att föroreningssituation kan förvärras, även kan leda till ett primärt verksamhetsutövaransvar. Om föroreningar skulle påträffas i samband med arbetena krävs vidare att arbetena omedelbart stoppas samt att en anmälan görs till tillsynsmyndigheten före det att eventuella avhjälpande åtgärder vidtas. Ansvarets omfattning När ansvaret för en föroreningsförekomst är klarlagt kan tillsynsmyndigheten förlägga den ansvarige att vidta undersöknings- och saneringsåtgärder. Saneringens omfattning styrs av den nuvarande markanvändningen där högre krav ställs på mark som används för exempelvis bostäder (s.k. känslig markanvändning) jämfört med industrimark (s.k. mindre känslig markanvändning). Ansvaret kan begränsas (jämkas). En grund för jämkning är tidsaspekten, (d.v.s. när i tid den förorenande verksamheten bedrivits) där ansvarets omfattning minskar ju längre tillbaka i tid som den förorenande verksamheten bedrivits. Eventuell misskötsamhet kan dock leda till strängare krav. Av praxis följer vidare att en fastighetsägares ansvar aldrig kan bli större än vad tillsynsmyndigheten hade kunnat ålägga en ansvarig verksamhetsutövare om sådan hade funnits. I de fall ansvaret jämkats landar resterande kostnad på staten. Christina Rydell Ahlström, advokat.