Svensk Vattenkraft 1
SVAF:s yttrande över klimaträttskommittén Utredni
ngen "En klimatanpassad miljöbalk för samtiden och framtiden" handlar om hur miljöbalken kan utvecklas så att människans negativa påverkan på klimatet minskar, dvs att utsläppen av växthusgaser minskar. Då den verksamhet som SVAF:s medlemmar bedriver, elproduktion i mindre vattenkraftverk, sker utan utsläpp av växthusgaser, är utredningen på ett vis av mindre relevans för SVAF. Efter att ha konstaterat att delbetänkandet är omfattande och förefaller väl underbyggt begränsar vi oss därför till ett fåtal men nog så viktiga frågor. Först måste understrykas det angelägna i utredningens uppdrag och att utredningens förslag på ett utmärkt sätt för in klimatperspektivet i miljöbalken. SVAF delar regeringens och utredningens uppfattning att miljöbalken behöver anpassas för att utgöra ett effektivt verktyg för att nå klimatmålen. När utredningen skriver (s 137) att "Påverkan på klimatet omfattas av miljöbalken men tillämpas inte i tillräcklig utsträckning" är det närmast en skönmålning. Utredningen missar att staten ökar klimatutsläppen Utredningen har en stor svaghet. Den är så fokuserad på hur staten ska kunna minska den negativa klimatpåverkan att den inte ser hur staten i dag medvetet och systematiskt ökar den. Det gäller säkert flera områden men vi begränsar oss här till SVAF:s område vattenkraften, och då främst de mindre vattenkraftverken. Det vi åsyftar är den omprövning av miljötillstånden som vattenkraften ska genomgå under de kommande 20 åren; 208 större kraftverk, ca 1 900 mindre och ca 1 400 regleringsdammar. Bakgrunden är EU:s ramvattendirektiv, som omsatts i svensk rätt i miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen (VFF), föreskrifter och anvisningar från Havs- och vattenmyndigheten (HaV) m m. SVAF har inga bekymmer med den miljöanpassning som kan följa av ramvat30 SVENSK VATTENKRAFT #4 2021 tendirektivet. Svårigheterna uppkommer genom att de svenska myndigheterna ((HaV), de fem regionala vattenmyndigheterna och de flesta länsstyrelserna) tolkar och tillämpar EU-rätten och det svenska regelverket med det uppenbara syftet att riva ut så många dammar som möjligt och därmed stänga i första hand de mindre kraftverken. Denna situation har uppkommit trots att EU:s ramvattendirektiv inte alls kräver utrivning och trots att en majoritet i riksdagen vill värna och utveckla vattenkraften samtidigt som dess miljöanpassning förbättras. Ett antal politiska överenskommelser har lett till vaga och motsägelsefulla formuleringar i regeringens proposition 2017/18:243 Vattenmiljö och vattenkraft, VFF, vattenverksamhetsförordningen och den nationella planen för omprövning av vattenkraft. Detta byggs på av HaV:s öppet vattenkraftfientliga föreskrifter 2017:20 och 2019:25, vägledningar och andra anvisningar. Klimatet lyser med sin frånvaro i detta omfattande och komplexa regelverk. Det ger alla myndighetsaktivister i HaV, vattenmyndigheterna och de flesta länsstyrelserna möjlighet att tolka och tillämpa regelverket på ett sätt som aldrig varit den politiska majoritetens avsikt, i klartext söker de alltså riva ut så många dam¬mar som möjligt och därmed stänga i första hand de mindre kraftverken. De mindre vattenkraftverkens klimatnytta beror för det första på att det svenska elsystemet är sammankopplat direkt och indirekt med hela norra Europa, för det andra på att i dessa länder (utom Norge) finns mycket kolkraft och för det tredje på att just kolkraften är den dyraste kraftproduktion och därför den som startas sist och stängs först. För det fjärde kan tilläggas att den dyraste kolkraften är den som är äldst och spyr ut mest växthusgaser och andra otrevligheter. Så när ett svenskt vattenkraftverk stängs ner minskar vår elexport alternativt ökar vår elimport och i båda fallen kompenseras det av att kolkraftproduktionen i något grannland ökar. En utrivning av den småskaliga vattenkraften innebär då att knappt 5 TWh ersätts av lika mycket kolkraft, som med 800 g CO2 per kWh släpper ut nästan 4 miljoner ton CO2, vilket motsvarar 7 % av de svenska territoriella utsläppen. Och klimatet känner ju inga gränser. Att utredningen helt missar hotet mot främst den småskaliga vattenkraften gör att skrivningarna (s 317, 319 - 320, 327 - 331) om utredningens andra fas om bl a elektrifiering och elnätsutbyggnad haltar. Med utrivning av de mindre kraftverken skulle vi stå inför inte bara en ökad efterfrågan på el utan också en minskad tillförsel. De allra flesta mindre kraftverk finns dessutom i södra Sverige där både produktions- och överföringskapacitet är begränsade. De mindre kraftverkens (potentiella) reglerförmåga underlättar också infasning av sol- och vindkraft genom förmågan till elproduktion i frånvaro av sol och vind. Inte minst vindsvaga midvinterdagar med kyla. Avvägningsregel behövs – och inte bara för klimat och miljö Utredningen vill ha tilläggsdirektiv för att kunna utforma ett förslag till avvägningsregel mellan klimat- och miljönytta. SVAF stöder detta förslag. Det borde dock utvidgas till att innefatta alla de fundamentala samhällsintressen som oftast berörs när någon slags verksamhet ska nyetableras, utvidgas e d. EU:s ramvattendirektiv räknar upp ett tiotal samhällsintressen av att använda vatten och anvisar en avvägningsmekanism mellan dem, den svenska VFF har kopierat dessa men kortslutit avvägningsmekanismen med konsekvensen att myndigheterna kan köra över bl a klimathänsynen. Thomas Sandberg, ordförande SVAF och Karin Westphal, styrelseledamot SVAF