Svensk Vattenkraft 1
Aktuella remissvar SVAF har efter inbjudan från I
nfrastrukturdepartementet lämnat remissvar på Energimarknadsinspektionens rapporter Genomförandeplan med tidsplan för att förbättra elmarknadens funktion samt Förslag till tillförlitlighetsnorm för Sverige. Den förstnämnda rapporten fokuserar på åtgärder för att förbättra elmarknadens funktion ytterligare. De tre områden som lyfts fram i rapporten är behovet att säkerställa en fortsatt utveckling av balansmarknaden, behovet av ändamålsenliga styrmedel och behov av fortsatt arbete med efterfrågeflexibilitet. Energimarknadsinspektionen föreslår att dagens höga krav på minsta budstorlek för att delta i upphandling av manuella respektive automatiska frekvensåterställningsreserver (mFRR och aFRR) bör utvärderas kontinuerligt för att minska inträdesbarriärer. Bakgrunden är att den minsta tillåtna budstorleken för mFRR är 10 megawatt i elområdena SE1–SE3 respektive 5 megawatt i SE4. För aFRR är minsta tillåtna budstorlek 5 megawatt i samtliga elområden. Energimarknadsinspektionen menar att de relativt höga trösklarna som hög budstorlek kan göra det svårt för mindre aktörer att delta och erbjuda sina tjänster. När Svenska kraftnät ansluter sig till de europeiska plattformarna kommer budstorleken att sänkas till 1 MW. Energimarknadsinspektionen menar att den samhällsekonomiskt optimala budstorleken för olika produkter kommer att kunna förändras ytterligare över tid till följd av teknikutvecklingen. Men eftersom plattformarna blir EU-gemensamma måste sådana förändringar beslutas gemensamt inom EU. SVAFs kommentar är att det är positivt att minimikrav på storleken för vissa stödtjänster ska sänkas för att uppfylla EU-regelverket. Detta eftersom det ökar möjligheten för den småskaliga vattenkraften att bidra med värdefulla stödtjänster. I rapporten återges vidare att det under 2020 etablerats en ny stödtjänst som heter FFR (Fast Frequency Reserve, FFR) med syftet att Svenska kraftnät ska kunna avropa tjänster för att åtgärda snabba och djupa frekvensförändringar som kan uppstå i samband med ett fel vid en låg nivå av rotationsenergi i kraftsystemet. Här framhåller SVAF i remissvaret att flertalet vattenkraftverk ursprungligen är byggda med riklig rotationsenergi. I samband med renoveringar av kraftverk förekommer emellertid borttagande av svänghjul då dessa inte ökar intjäningen för vattenkraftverket utan snarare bidrar till något högre förluster. Ägaren av kraftverk ersätts inte ekonomiskt för tillhandahållen rotationsenergi – en stödtjänst utan ekonomisk gottgörelse. Detta samtidigt som Svenska kraftnät ersätter andra aktörer som bidrar med motsvarande funktion i form av FFR ekonomiskt. Likabehandlingen brister uppenbarligen och åtgärder för att komma tillrätta med bristen saknas i rapporten. Konkurrenslagstiftningen motiverar rimligen likabehandling av producenter som tillhandahåller rotationsenergi i relation till de som gynnar ekonomiskt genom avrop av FFR-tjänster som ska kompensera just för låg rotationsenergi i elsystemet. Den andra rapporten med förslag till tillförlitlighetsnorm för Sverige innehåller förslag för att Sverige ska uppfylla EU:s elmarknadsförordning där länder ska ha en tillförlitlighetsnorm. En tillförlitlighetsnorm ska på ett transparent sätt ange den nödvändiga nivån för medlemsstatens försörjningstrygghet. Energimarknadsinspektionen föreslår en tillförlitlighetsnorm på 0,99 timmar för perioden 2021 – 2026. Det innebär att produktion och import av el inte behöver täcka hela det förväntade förbrukningsbehovet under en knapp en timme per år. SVAF stödjer förslaget men skickar med en fundering till analysen där olika slags producenter och användare räknas upp men där vi menar att användare och producenter i samma lokalnät torde frånkopplas samtidigt om det blir elbrist. En annan högst aktuell remiss är Energimarknadsinspektionen rapport Översyn av regelverket för nätavgifter för mindre produktionsanläggningar med förslag till förbättring av regelverket. Här har märkligt nog inte SVAF bjudits in som remissinstans trots att vattenkraften är i högsta grad berörd. Våra systerorganisationer för sol och vind har däremot bjudits in och fått medverka i referensgruppen för arbetet. En märklig hantering av myndigheten och departementet. I korthet så handlar förslaget om att undantaget avseende nättariffer för mindre produktionsanläggningar i 4 kap. 10 § första stycket ellagen bör tas bort för nya anläggningar, men vara kvar för befintliga anläggningar. Mindre produktionsanläggningar betalar endast den del av nätavgiften som motsvarar kostnaden för mätning, beräkning och rapportering, vilket hos nätföretagen i genomsnitt är 3 000 – 5 000 kronor per år. För en anläggning med en effekt på 1 500 kW skulle den årliga inmatningstariffen, om inte undantagsregeln fanns, i genomsnitt uppgå till cirka 180 000 kronor menar Energimarknadsinspektionen. SVAF stödjer förslaget som är helt nödvändigt för att värna de ekonomiska förutsättningarna för nuvarande anläggningar, särskilt i ljuset av det kollapsade elcertifikatsystemet. Lagändringen föreslås därför genomföras skyndsamt. Vi menar också att den föreslagna ändringen av 4 kap. 10 § i ellagen genom punkten 2 föreslås ges följande förtydligande (den kursiva stilen): ”2. 4 kap. 10 i dess äldre lydelse ska fortsätta att tillämpas på produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt och som den 31 december 2022, med en effekt om högst 1 500 kilowatt, är ansluten till en ledning eller ett ledningsnät som används med stöd av nätkoncession. Den äldre lydelsen ska tillämpas även om en effekthöjning av produktionsanläggningen görs upp till en total effekt om högst 1 500 kilowatt.” Förtydligandet är viktigt eftersom effekten i många fall ökas efter moderniseringar eller effekthöjningar i befintliga kraftverk. Slutligen har vi noterat en remiss av Svenska kraftnäts promemoria Förslag till ändring i förordning (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el som följer av Kommissionens förordning om fastställande av riktlinjer för balanshållning avseende el där 15 minuters avräkningsperiod för obalanser ska införas av systemansvariga för överföringssystem. Övergången till 15 minuters tidsupplösning framhålls som nödvändig för harmoniseringen av de europeiska marknaderna men också för att upprätthålla driftsäkerheten i det nordiska kraftsystemet. De föreslagna ändringarna i mätningsförordningen föreslås träda i kraft den 1 april 2023. SVAF har avstått från att lämna synpunkter på de förslagna ändringarna då de handlar om en naturlig och känd förändring i tidsupplösning från timme till kvart för elmarknaden. Magnus Olofsson, styrelseledamot SVAF SVENSK VATTENKRAFT #4 2021 29