Svensk Vattenkraft 1
Rädda vattenkraften, klimat och miljö Skyhöga elp
riser och begränsningar i elförsörjningen i södra delen av landet debatteras flitigt. Mindre känt är att situationen kommer att förvärras ytterligare genom att Miljöpartiet (MP) och vattenförvaltningen länge arbetat på att inskränka användningen av vattnet i våra sjöar och vattendrag. Till en början gäller det vattenkraften, där de 208 större kraftverken och de ca 1 900 mindre ska få nya miljötillstånd i domstol de kommande 20 åren. Många samhällsintressen hotas Genom att man vill riva ut eller sänka dammarna blir det dramatiska konsekvenser för en rad samhällsintressen. Stor negativ inverkan på vattenförsörjning, bevattning, rekreation som bad, båt, fiske. Det leder till mer både torrläggning och översvämning, ödelägger månghundraåriga natur- och kulturmiljöer liksom landskapsbilder. Allra påtagligast blir konsekvenserna för elproduktionen. Vattenkraften är en avgörande del av det svenska energisystemet. Att riva ut den storskaliga vattenkraftens dammar verkar därför inte vara aktuellt. Däremot kan det bli miljöåtgärder som påtagligt begränsar produktions- och reglerförmågan. Resultatet blir försämrad elförsörjning i ett läge där prognoser talar om fördubblad efterfrågan på el. Mindre uppmärksammat är att myndigheterna vill riva ut de 1 900 mindre kraftverken. Också det försämrar elförsörjningen, främst i södra Sverige, genom att minska energiproduktion, effekttillgång, nätstabilitet och elberedskap. Det leder även till att elexporten minskar eller att elimporten ökar, därmed mer kolkraft i grannländerna så att CO2-utsläppen ökar motsvarande 7 % av de svenska. En utbyggnad av befintliga mindre kraftverk skulle i stället minska utsläppen med 7 %. De mindre kraftverken ligger oftast vid samhällen som sedan århundraden vuxit fram runt vattenkraften med kvarnar, sågar, hammare m m och från 1800-talet industrier och kraftverk. Det är månghundraåriga natur- och kulturmiljöer, hela livsmiljöer, som försvinner om inte vattenförvaltningens planer stoppas. Vattenförvaltningen och MP bär ansvaret Den här utvecklingen har man kunnat se i flera år. Riksdagens majoritet har flera gånger uppmanat regeringen att styra upp myndigheterna. Men de uppdrag och regleringsbrev som regeringen = miljödepartementet = MP utfärdat har varit så vaga att vattenförvaltningen kunnat fortsätta som förut. Många tror att EU:s vattendirektiv kräver att vattenmiljön återställs till den ursprungliga genom utrivning av dammar och kraftverk. Så är det inte. Ansvaret ligger hos myndigheterna och MP som låter dessa hållas. För det första utfärdar Havs- och vattenmyndigheten (HaV) föreskrifter, vägledningar m m som strider mot de politiska besluten om hur EUoch svensk rätt ska tolkas och tillämpas. För det andra tillämpar de fem regionala vattenmyndigheterna HaV:s i sig vattenkraftfientliga styrdokument på ett sätt som får t o m HaV att reagera starkt. För det tredje arbetar de flesta länsstyrelserna på samma ensidigt vattenkraftfientliga sätt. Vattenkraftens situation är inte unik. Myndigheterna domineras av tjänstemän med ett så starkt miljöintresse att andra samhällsintressen nonchaleras, även om de explicit räknas upp i regelverket. Detta passar MP, som slipper fatta de impopulära besluten om utrivning med dess konsekvenser för elförsörjning, natur- och kulturmiljöer och andra frågor av stor betydelse för samhället. Det är ingen tillfällighet att 85 % av svenskarna år efter år säger sig vilja ha lika mycket som i dag eller mer av vattenkraft. Modernisera vattenförvaltningen I och med att MP lämnat regeringen kan hoten mot alla dessa samhällsintressen avvärjas. Här sex konkreta förslag till vad som behöver göras och som kräver att regeringen agerar. 1. Tiden när kraftverk i olika vattendrag ska ansöka om omprövning flyttas fram två år. Nu är första tidpunkten 1 februari 2022, två år är rimligt för att genomföra de förändringar av regelverk, myndigheter m m som krävs. 2. Det regelverk som myndigheterna har att följa stramas upp. Avgörande är vattendirektivets mekanismer kraftigt modifierat vatten (KMV) och mindre strängt kvalitetskrav (MSK). Kriterierna för KMV och MSK i vattenförvaltningsförordningen (VFF) måste preciseras så att myndigheterna inte kan tolka dem som man själv vill (förslag har sedan länge presenterats för regeringen). Också rättskraften hos äldre rättigheter behöver preciseras i förordningen om vattenverksamheter. 3. HaV får regeringsuppdrag att skriva om föreskrifter (t ex 2019:25), vägledningar m m utifrån preciseringarna i VFF. Egentligen behövs inte HaV:s styrdokument, EU:s vattendirektiv och därtill knutna dokument räcker. HaV, Energimyndigheten och Svenska kraftnät får uppdrag att skriva om den nationella planen för omprövning av vattenkraften så att den harmonierar med EU- och svensk rätt. 4. Vattenmyndigheterna får regeringsuppdrag att gör om statusklassificering och normsättning utifrån de preciserade kriterierna i VFF och HaV:s nya föreskrifter och vägledningar (om de senare finns kvar). Avgörande är att alla vattenförekomster med kraftverk och dammar KMV-klassas. Därmed utesluts åtgärder som har en betydande negativ påverkan på befintliga vattenverksamheter och andra samhällsintressen. 5. Utifrån förändringarna i föregående fyra punkter prövar regeringen vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram m m. 6. Vattenförvaltningen görs om i grunden. Vattenmyndigheterna läggs ner, det föreslog vattenförvaltningsutredningen 2019. HaV läggs ner, några delar förs till Jordbruks- och Naturvårdsverket. Länsstyrelserna organiseras om så att de kan fullgöra sitt tvärsektoriella uppdrag. 7. Riksdagens och regeringens politiska styrning av vattenförvaltningen ökas radikalt som vattenförvaltningsutredningen föreslog. Thomas Sandberg, ordförande Svensk Vattenkraftförening SVENSK VATTENKRAFT #4 2021 3