Bumsen 1
- Utbildningen var en snabbrepetition av Touratec
hs Basic-kurs. Bra repetition för dem som gått kursen hemma i Sverige, ovärderlig för oss som inte gått den! Redan dag ett lärde jag mig massor. Resten av veckan fortsatte med nya utmaningar varje dag! Successivt ökades svårighetsgraden på turerna, samtidigt som gruppen delades in i mindre grupper så att vägval och tempo anpassades till deltagarna. Trots att vi körde i olika grupper, till viss del olika vägar och i olika tempo, så lyckades turledarna sammanföra oss alla till gemensam fika och lunch varje dag. Möjligheten fanns då för dem som ville byta grupp eller bara umgås och jämföra erfarenheter och upplevelser. Många, många foton och filmsnuttar blev det också under veckan. En av de stora utmaningarna under veckan var när vi en dag kom till en vattenpassage som var både bred och nästan en meter djup. Att åka runt eller välja en annan väg fanns inte som val. Alla skulle över! Just detta är ett så talande exempel för hela arrangemanget. Här hade turledarna som instruktörer en utmaning i att övertala alla att passagen faktiskt var framkomlig. Grupptrycket fanns naturligtvis med som en faktor, kamratskapet och sammanhållningen bland deltagarna var stark och alla peppade och hejade på varandra. Precis som vid alla andra svårigheter under turerna så var tålamodet stort hos både instruktörer och deltagare, alla kom över! Det fina med den här resan, tycker jag, var att alla tilläts ta den tid man behövde för att forcera svårigheter, oavsett om det gällde att ta sig förbi ett fysiskt hinder eller om det handlade om att övervinna ett ”hjärnspöke”. David hade en ängels tålamod då han emellanåt stod vid vår sida och sade att han minsann kunde stå där hela dagen om det så krävdes... Kombinationen teoretisk genomgång, pedagogiska demonstrationer, gruppreflektioner och övningar gjorde att alla, oavsett förkunskaper, växte både som människor och hojåkare under veckan. Vissa dagar blev det inte så många mil körda, desto mer färdighetsträning när branta backar skulle klaras, både upp och ner, motorcyklarna låg ibland som ”plockepinn” till höger och vänster. Efter första dagens knappa 30 mil blev det i genomsnitt kanske bara tio mil per dag, om höjdmeter räknades skulle det nog blivit det dubbla när turerna kördes över de böljande bergen. Vädret och temperaturen i Portugal i februari är optimal för hojåkning. Stabilt ”När man tittar närmare på bergen ovanför Algarvekusten ser man mängder av grusvägar som liksom guppar över topparna. Det är brandgator”. och soligt samtidigt som temperaturen ligger mellan 10-20 °C. Vår grupp hade litet otur med vädret första dagen, det stabiliserades och blev perfekt resten av veckan. De dagar då det blir extra aktiv körning är man enbart tacksam att det inte är varmare! Kostnaden för att följa med på en sådan här äventyrsvecka med Touratech i Portugal är c:a 30 000 kr. Då får man verkligen allt ”serverat”, nya fina välutrustade motorcyklar, riktigt bra boende, stor frukostbuffé, tålmodiga turledare, utbildning, följebil med reservhjul och reservdelar samt lunch och fika i bergen under dagarna. Fördelen med att bo på samma ställe hela veckan är att om man skulle behöva en vilodag finns möjlighet att åka med i följebilen eller stanna vid poolen på hotellet. Med strategiskt boende nära Algarvebergens stora nät av brandgator finns det garanterat nya vägar att köra och nya utmaningar att ställas inför så att det räcker varje dag. Jag har nog aldrig varit så mentalt och fysiskt trött, varje dag i en vecka, och ändå blivit så fulltankad med energi och glädje att jag studsade omkring som en Duracellkanin i flera dagar efter jag kommit hem igen! K d – S tu P 8 I 9 Grusvägarna ovanför Algarvekusten är ofta brandgator. Foto: Mikael Lööv. Algarves vindrika kust är berikade med väderkvarnar. Foto: Susanne Bessman A E u re su 28 BUMSEN 2 – 2016 Bumsen 2-16.indd 28 2016-04-11 17.59