NG Sthlm 1
APLACE Magazine Surdegsbröd, svällande skaldjursb
ufféer, Bondens Marknad. Vad har dessa saker gemensamt? Bortsett från det självklara faktum att det handlar om mat, ett otippat omfamnande av modevärlden. Från att ha varit ökänd för ätstörningar med en tillnärmelsevis patologisk rädsla för fett och kolhydrater, har modebranschen börjat hypea mat som aldrig förr. När jag gick i gymnasiet, då bloggar fortfarande regerade på internet, brukade jag läsa en blogg vid namn Luxirare. Den drevs av en mystisk koreansk-amerikansk kvinna vars namn och ansikte aldrig riktigt syntes helt i bild eller text. Hon var en föregångare både stilmässigt – hon bar adidasbyxan långt innan instagraminfluencers hoppade på det tåget – och när det gällde att fläta samman mode med mat. På bloggen varvades ambitiösa matlagningsprojekt som inte sällan innefattade labbutrustning, handkarvade isblock och hela parmesanhjul att servera pasta ur med bilder på handgjorda skinnaccessoarer och outfitbilder på skribenten och hennes hund. Ett av inläggen jag minns väl innehöll snuskigt inzoomade bilder på mcDonalds-pommes täckta av finriven tryffel. Idag är tyvärr bloggen nedlagd, domänet uppköpt av en annan aktör och skribenten M.I.A efter vad skvallersidor på internet beskriver som ett mentalt sammanbrott. Men fel hade hon inte, Luxirare, för nu serveras det elegant och kitschig mat överallt i modesammanhang. På visningar, magasin, pop-ups och fester – äntligen ett bot på att modeveckorna sällan har tid för matpaus mellan visningarna. Som med det flesta trender är det svårt att svara på vem som var först, men jag vill påstå att Laila Gohar haft ett finger med i spelet – matkonstnären som flitigt anlitas av några av världens största modemärken. Gohar, eller @Lailacooks som hon heter på instagram, har skapat sagolika bufféer för märken som Hermès, Simone Rocha och Ganni. Och det är ofta buffé det är frågan om, inga snåla små avsmakningsmenyer på komiskt stora tallrikar, utan överdådiga bankettmåltider upplagda som i ett barockt stilleben. Det finns en konstnärlig lekfullhet i hur maten presenteras, en sinnlig lyx som är både rustik och utstuderad. Till en fest i Hermès ära skapade Gohar en gigantisk spegel av karamell, som gästerna fick knäcka loss bitar från med en liten hammare. Hos Ganni, två enorma torn av rosa räkor och havskräftor, pyntade med blommor. När Alessandro Michele och Jared Leto i somras fotograferades på italienska landsbyggden med var sin grönsakslåda i famnen och identiska stråhattar, sökte sig tankarna till den sorts sektledare som avkräver sin församling egenodlade, biodynamiska grönsaker. Middagsscenerna i filmen ”Midsommar” känns inte helt avlägsna. Och nu, på New Yorks modevecka, visar märket Collina Strada sin vår/sommarkollektion på just en iscensatt bondmarknad, där modellerna strosar omkring och smakar på skörden. Hos Rosie Assoulin fick gästerna göra sina egna pickles att ta med hem. Parallellt har de senaste två årens mode präglats av en slags idealiserad mjölkpigelook, med rosad kind och stora puffärmar. Stilen är inte påtagligt sexig, tvärtom ganska påklädd, men en erotiskt laddad fruktbarhetssymbolik lyser igenom, precis som i Laila Gohars fallosliknande räktorn. En vällustig bondtös var trots allt även det ett populärt motiv under den barocka period som återspeglas i dessa modets banketter. Men jag undrar hur mycket av den här maten som faktiskt avnjuts – är det bröd, eller skådebröd? Framtoningen är så pass visuell att man nästan är rädd att REPORTAGE