Bumsen 1
del på jackans gula fält innan den läggs i tvättm
askinen – men är inte säker på att det gör någon större skillnad. De gula fälten blir så småningom litet sjaviga. Det finns särskilda – dyra – tvättmedel avsedda för plagg med andasmembran. Huruvida dessa faktiskt gör någon skillnad, eller om det mest handlar om smart marknadsföring, undandrar sig mitt bedömande. Finns det någon bland Bumsens läsare som utifrån faktiska kunskaper kan bringa klarhet i detta? (Mitt eget ställs tvättråd anger inte behov av särskilt tvättmedel.) Här kan också vara på plats att påpeka att mc-ställ av textil i princip mår bättre av att tvättas ofta och skonsamt än sällan och hårt. Smuts nöter på textiltrådarna och förkortar plaggets livslängd. Som tidigare skrivet skall sköljmedel inte användas, då det stör andasfunktionen. Centrifugering av plagg med andasmembran fungerar förstås inte som på andra plagg. Vattnet kan inte passera membranet. Därför brukar jag ställa in lägsta möjliga centrifughastighet för att bara få bort så pass mycket vatten ur plaggen, att det inte omedelbart blir en liten sjö på tvättstugegolvet när de tas ur maskinen. Därefter får de torka hängande, vilket kan ta gott och väl ett dygn. Sidenfibern (silke) tar skada av temperaturer över 44°. Därför bör man tvätta i 30° – sidenprogram eller fintvätt. Handtvätt går förstås också, men är inte nödvändigt om maskinen har nämnda program. Ylle kan behandlas så att den tål högre tvättemperatur. Det står i så fall i plagget. För såväl siden som ylle gäller att enzymer kan förkorta plaggens livslängd genom att bryta ned fibrerna. Därför rekommenderas fintvättmedel. Impregnering Principen för impregnering är att tygets fibrer tar upp litet fukt, sväller och därefter inte släpper igenom väta – men väl luft och vattenånga. Impregneringsmedlet kan klara några tvättar, med tiden behöver plagget i regel återimpregneras. Detta kan göras på olika sätt – exempelvis med spray utifrån eller med impregneringsmedlet tillsatt i sista sköljvattnet efter tvätt. När jag diskuterade detta med kunnigt folk i en friluftsbutik, hävdade de att impregnering i tvättmaskin lämpar sig 16 BUMSEN 1 – 2012 bäst för rena skalplagg, medan så komplicerade flerlagersplagg som hojställ är bättre att sprayimpregnera utifrån. Då mitt ställ har andasmembranet laminerat mot yttertyget, lät det som en vettig idé och jag har hittills inte haft några problem efter att konsekvent ha följt detta råd. Saluför inte hojbutiken spray kan sådan köpas i välsorterade friluftsbutiker. En helt annan sak är att impregnering inte behövs för plagg med andasmembran, de fungerar efter helt andra principer. Impregnering handlar om det som ligger utanför membranet. Till det kommer förstås att andasmembranet med tiden kan slitas och börja släppa in väta, varvid impregnering kan minska problemet. Värme reaktiverar impregnering bättre än torkning i rumstemperatur. Kolla ifall tvättråden avråder från tumling. Själv skulle jag vara tveksam till det då det ger onödig nötning, torkskåp torde vara optimalt. Skinnplagg I den förra artikeln nämndes skinnplagg med andasmembran – där skinnet blev blött, tungt och kallt – men vätan inte sökte sig in på kroppen. Sedan dess har åtminstone Rukka tagit fram skinnställ som är så behandlade att skinnet inte blir blött – men smakar det, så kostar det. Någonstans kring 20 000:- lär man få lägga upp för ett sådant ställ. Skinn bör enbart tvättas av fackfolk, felaktig behandling kan göra det sprött. Stövlar Sedan förra artikeln har jag lärt mig att fett och andasmembran inte är någon särskilt god kombination, fettet kan slå ut andasfunktionen. Genom åren har jag använt vanlig svart skokräm vilket ger mycket snygga stövlar, men kör man i regn blir lädret förstås vått. I en friluftsbutik fick jag för några år sedan tipset om vax för denna typ av stövlar och kängor och köpte en burk. Resultatet är närmast häpnadsväckande. Stövlar och kängor blir som gäss. Vattnet bara rinner av och fötterna är torra även efter en dag i hällregn! En nackdel med vaxet är att ytan blir matt och drar till sig damm, så att den med tiden faktiskt blir litet luddig! Men det kan avhjälpas med en polertrasa. Så vad åker jag själv i? Efter ett antal säsonger svek det gamla ambulansstället med Gore-Tex som beskrivs i förra artikeln. Samtidigt hade jag ju inte kunnat undgå att notera att de reskamrater som åkte i högklassiga textilställ med andasmembran i regel föreföll tämligen obesvärade av vädret. De riggade sig på morgonen och kom fram samma kväll, väsentligen torra. Alltså inhandlades ett sådant – med urtagbart Outlast-foder och väl placerade gula fält över skuldror och ärmar för att öka synligheten. Detta ställ har nu varit i flitigt bruk under två säsonger och, trots att det kostade en rejäl slant i inköp, anser jag det värt pengarna då det håller tätt och är bekvämt att bära. En del erfarenheter med otät halslinning etc. har gjorts, vilket jag betraktar som lärpengar. På köpet har jag naturligtvis mer plats i packväskorna under långtur, inget regnställ behövs – och jag är alltid rätt klädd. Ylletröjan och fiberpälsbyxorna har stuvats undan, med isatt foder klarar stället av att hålla mig varm enbart med ett yllefrottéställ närmast kroppen, även när temperaturen är ensiffrig ovan nollan. När det blir varmare ersätts yllefrottén av ett tunt syntetställ, varav jag har två. Under långresor håller jag därför alltid utkik efter tvättmaskiner för att kunna hålla dem fräscha. De torkar på någon timma efter centrifugering. När dessa slitits ut kommer de dock tveklöst att ersättas med ett ställ i Merinoull och ett i siden. Boxershorts av bomull är historia, efter att två par dito i Merinoull inköpts – en komfortrevolution! – inte heller i övrigt har jag numer bomull som underplagg under hojåkande. Det älskade skinnstället har fått en andraplats, det används fortfarande under dagsturer i vackert väder. Om inte annat minskas ju slitaget på textilstället i motsvarande mån. Stövlarna är desamma som tidigare (läder med andasmembran) och håller fortfarande – efter nio säsonger! – vätan borta från fötterna. Handskarna är desamma som tidigare – långt ifrån optimala. Jag kör faktiskt lika gärna med rena skinnhandskar, utan membran, även i hällregn, då värmehandtagen hur som helst gör att jag slipper frysa. Skinnhandskarna kan i alla fall tas på och av, utan att humöret havererar under tiden! Experiment med sprayimpregnering av regnhandskarna pågår, när det är dags att köpa nya blir det ett försök med sådana där membranet laminerats mot yttertyget.