Bumsen 1
nit med inte mindre än tre namnbyten: St. Petersb
urg, Petrograd, Leningrad och sedan åter St. Petersburg. Trafiken är ”livlig” men tack och lov inte alls så aggressiv som i Moskva. Med GPS: ens hjälp hittar vi snabbt in till Palatstorget, vid Eremitaget och Vinterpalatset där Ryska Revolutionen ägde rum för drygt 90 år sedan, inledningen till drygt 70 års förtryck och hårdför diktatur! Vi kom att stanna ett par dagar i St. Petersburg, numera en pärla väl värd att besöka! Därefter begav vi oss norrut, genom det fortfarande kontroversiella och omstridda Karelska Näset, mellan den nuvarande Finska gränsen och Ladoga, Europas största insjö. Även detta är gamla svenskbygder (Ingermanland), t.ex. så byggde vi här fästningen i Kexholm, på ryska Priozersk. Redan på 800-talet seglade svenska vikingar upp för dessa floder, framförallt för att bedriva handel och inte för att plundra och härja som myten så gärna påtalar! Trafiken längs det Karelska Näset består mest av tunga timmertransporter och vägstandarden varierar från riktigt dålig sand/grus/stenpist till alldeles nylagd asfalt. Dock satsas här ordentligt på infrastruktur, med många och långa vägarbeten. Snart har ”asfaltmonstret” kommit hela vägen runt Ladoga! Dagens rutt slutade i Karelens huvudstad Petrozavodsk på ett alldeles nybyggt hotell nere vid stranden till Onega, Europas näst största insjö (efter Ladoga). Dagen efter tog vi en bärplansbåt ut till ön Kizhi. Här stannade tiden för länge sedan... Vi fick en guidad tur på ön av Svetlana, som ”ganska” otippat pratar flytande svenska! I en av kyrkorna, den betraktas som en ”symfoni i rysk arkitektur”, sjöng munkarna a cappella för oss så att vi fick ”ståpäls” Häftigt värre! 28 BUMSEN 1 – 2012 Tillbaka på fastlandet var det dags att fortsätta vårt äventyr norrut mot Vita Havet. Efter ett snabbt stopp vid vattenfallen vid Kivatj, Europas största ”naturvattenfall”, fortsatte vi längs Murmansk Highway, den spikraka och vansinnigt tråkiga vägen rakt norrut. Man kan åka på ganska friskt men det gäller att vara uppmärksam på halvmeterdjupa potthål, decimeterhöga tjälskott, onyktra medtrafikanter och korrupta poliser. Vi gjorde en avstickare österut mot några av slussarna i Vita Havskanalen, ett av Stalins vansinnesprojekt som kostade uppemot en kvarts miljon människoliv på 1930-talet. Det fick bli en runda till in på Palatstorget. Sedan var vi tillbaka till den monotona Murmansk Highway. Det är lååångt mellan bensinmackarna och vid ett tillfälle rullade jag in på en mack med bara ångor i tanken men jag behövde aldrig vara orolig för jag visste att Bernt hade gott om soppa i sin 1200 GS/A. Även här såg vi en tyvärr alldeles för vanlig syn, en långtradarchaffis tankade upp inte bara sitt ekipage utan även sig själv. Med ett dovt gurglande svepte han vant ett halvt dricksglas vodka innan han fortsatte sin färd längs de ryska vägarna... Yep, this is Russia! Den riktigt sunkiga och nedgångna staden Kem passerades innan vi till sist nådde Rabocheostrovsk. Vi hade nått resans mål, vi var framme vid Vita Havet! Morgonen därpå lät vi hojarna vara kvar på hotellet medan vi tog båten ut till ön Solovetsky i Vita Havet. Solovetsky är känt för att dess strategiska läge i Vita Havet gjort ön åtråvärd för många som vill kontrollera Vita Havet, senast England som anföll ön under Krimkriget 1854-55, dock utan framgång. Ännu mer känt är kanske Solovetsky för att det var här det allra första Gulag-lägret anlades strax efter Ryska Revolutionen, på direkt order av den ondskeJoey Dunlop, en av de mest framgångsrika inom roadracing någonsin, förolyckades här under en tävling år 2000. Jag blev vittne till när Vladimir friar till Katinka. Jodå, det blev ett ”da”! Den här killen lirade Led Zeppelin som bara Jimmy Page kan överträffa! Överbra! Och vad som gjorde honom overkligt bra var att han bara hade stumpar till fingrar, förmodligen efter en allvarlig brännskada. PESPEKT! Middag på en Georgisk restaurang. Det Georgiska vinet var ingen höjdare, smakade mest som dålig saft med en skvätt hemkört!