Omtanke 1
ARBETSMETODER Alla behöver närhet. Det är värdefu
llt att kunna förstå och agera på människors omedvetna behov. Foto: Getty Images. CARE-metoden leder till lugnare och tryggare miljö i omsorgen Johan Appel är beteendevetare och utbildar, föreläser och handleder på individ-, grupp- och ledningsnivå inom omsorgen. Efter över tjugo år i branschen anser han att vi behöver systematisera styrsystemen inom omsorgen och fokusera mer på vad vi vill uppnå – önskat läge för brukaren – och inte bara se till nuläget. Han har bland annat utvecklat chefsmodellen CARE. TEXT: ÅSA LARSSON I dag pratas det mycket om personcentrerad vårdnad inom omsorgen, det vill säga vård som strävar efter att synliggöra hela personen och prioriterar att tillgodose mentala behov i lika stor utsträckning som fysiska. Eller enkelt uttryckt att man ska se människan bakom diagnosen och möta de styrkor och intressen individen har. I dagens genomförandeplaner beskrivs vilka rutiner omsorgspersonalen ska utföra för varje brukare. Dessa utgår ofta utifrån att tillgodose de basala behoven såsom mat, hygien, sömn, medicin etc. Men en människa har mer behov än så. Utöver de ovan nämnda basbehoven finns de uttalade behoven – det som brukaren själv ger uttryck för att den behöver för att må bättre. Varje människa har dessutom behov som vi själva kanske inte tänker på – saker som man mår bra av, vare sig man har ett tal eller inte, och som man ofta inte uttrycker – de omedvetna behoven. Det kan vara sådant som intressen, drömmar, humor, närhet, bekräftelse etc. Det pratas om att man ska fokusera på människan bakom diagnosen inom både vården och omsorgen. Att arbeta med omedvetna behov blir ett led i detta. – Jag ser inte att socialstyrelsen ger oss verktyg för att föra in de omedvetna behoven i omvårdnadsrutinerna, men de behöver dokumenteras, säger Johan Appel. VI ÄR ALLA olika och det finns stödpersoner och medarbetare som har en väl utvecklad förmåga att förstå andras tankar och känslor och därför är duktiga på att se de omedvetna behoven hos vårdtagarna. Det kan till exempel vara att upptäcka att en person på ett demensboende blir lugn av att man stryker den över handen när man samtalar med den. Förmågan att förstå sina egna och andras tankar och känslor kallas mentalisering. – Alla blir mer trygga och stressnivån sjunker på ett boende där alla jobbar systematiskt med att alla ska må så här bra. Det medför samtidigt att brukarnas behovsmedicin minskar, säger Johan Appel. Den person som har förmågan att mentalisera blir en fantastisk tillgång på ett äldreboende eller demensboende för att få brukaren att må bättre. Den här typen av aktiviteter bör också dokumenteras så att alla kan uppnå samma positiva resultat. Vi har tidigare i Omtanke skrivit om det förhållningssätt som finns inom Feedback Informerad Terapi (FIT), där förmågan att skapa relationer är helt avgörande för att uppnå positiva resultat inom samtalsterapin. Det har de facto visat sig vara mer effektivt än val av terapimetod. Samma förhållningssätt kan appliceras inom omsorgen. Förmågan att skapa en relation är helt avgörande även i omsorgsarbetet, det är genom relationen man förstår brukaren bakom diagnosen. – Att förlita sig på personkemi fungerar bra i val av partner och vänner men som omsorgsgivare behöver man fundera på hur man kan skapa en god relation, säger Johan Appel. JOHAN APPEL HAR utvecklat chefsmodellen CARE – en modell för levande kvalitets-arbete samt medvetet relationsskapande i omsorgen och som utgår från SOSFS 2011:9. CARE står för Create, Act, Reflect samt Evolve och börjar med att man identifierar önskat läge. Man sätter ett mål för hur man vill att det ska bli i stället för nuläget. Den utgår från ansvarsprincipen – att den som tar ansvar kan påverka. Det innebär att i arbetet med människor med www.ssil.se | 21