Omtanke 1
Kamratstöd ger styrka Stort och framgångsrikt nät
verk för recovery i Göteborg Hopp och framtidstro präglade Recoverymässan som nyligen anordnades i Göteborg. – Tillsammans är vi starka. Recovery är möjlig och det vill vi fira, säger Linda Nilsson, utvecklingsledare på Social resursförvaltning. TEXT OCH FOTO: INGEMO ORSTADIUS Recoverymässan är ett samarbete mellan stadsdelsförvaltningen Majorna-Linné och Social resursförvaltning ihop med ett 20-tal föreningar, aktörer och organisationer i Göteborg. Alla jobbar de med att stödja människors strävan att ta sig ur ett beroende och bibehålla en drogfri livsstil. – Vi vill visa upp den enorma mångfald av bra verksamheter som finns i staden. Recovery händer varje dag. Men det räcker inte med att bli drogfri; man måste hitta sin plats i livet också. Det är en process där allt måste ske parallellt. När är en människa redo för sysselsättning? Det varierar mellan en timme och två år! Därför måste vi se till individens styrkor och resurser och skapa individuella lösningar med målsättning att människan ska bli delaktig i samhället, säger Linda Nilsson. I stället för att fokusera på ett område i taget, bygger recoverymodellen på att arbeta samordnat med behandling, boende, sysselsättning, fritid och sociala strukturer. De ideella krafterna fyller här en viktig funktion. I Göteborg finns ett stort nätverk, som på olika sätt jobbar med recovery. – Människors väg ur missbruk ser olika ut. En organisation passar inte för alla, men tillsammans erbjuder de ett smörgåsbord. Genom att planera och genomföra den här mässan, har folk lärt känna varandra och nätverket har växt samman. Kamratstöd är ett bra komplement till den traditionella behandlingen och kan ibland till och med ersätta den, säger Linda Nilsson. RECOVERYMÄSSAN INNEHÖLL MUSIK, teater, yoga, föreläsningar och personliga berättelser. En av de yngsta deltagarna var 29-åriga Sofie Nehvonen, tränare i Gatans lag, dit alla som lever eller har levt i utanförskap är välkomna. – Jag hoppas att människor som behöver oss hittar oss här, säger hon, och tilllägger att hon också kan lotsa dem vidare till andra föreningar på mässan. Som 16-åring testade Sofie amfetamin på en fest och fastnade direkt. Två år senare började hon injicera drogen. – Sedan gick det snabbt utför. 2015 nådde jag botten. Jag kände att nu orkade jag inte mer. Knarket bet inte längre och jag hade tappat hoppet om livet. www.ssil.se | 43