Bumsen 1
El Calafate. Rio La Leona. singar och majonnäs. I
den andra handen bär hon en stor tårtbricka med småkakor och säger skrattande att är Postres (dessert) som hon bakat själv. Allt smakar fantastiskt gott. Vi äter, njuter och försöker samtala med damen vars namn är Alba Crisosto. Hon passar på att fråga om någon av oss är singel då hon bor ensam med sin 18-åriga son. Hon kan nämligen gladeligen tänka sig att passa upp på en av oss för resten av livet, bara någon av oss vill stanna här hos henne i José de San Martin. Ingen av oss nappar dock på det delikata erbjudandet även om hon, trots de dryga 50 åren, ser bra ut. Vi salar istället ihop lite pengar för den delikata lunchen. 100 pesos från var och en av oss blir 700 pesos (c:a 1120 SEK). Det tycker vi den spontana lunchen definitivt är värd, fru Alba Crisosto blir nu väldigt rörd över vår givmildhet och kramar om oss en efter en inför vår avfärd. Hon hade nog hoppats på en knutte i utbyte mot en macka, fick istället en slant i plånboken! Kan ni ändå tänka er, vilka människor det dessa finns i världen! Helt spontana, fulla av glädje och givmildhet samt med ”Corazon de Oro” i bröstet, ett hjärta av guld! Nu äntrar vi hojarna och drar vidare mot Rio Mayo. Raka vägar, utan någon som helst form av civilisation, inbjuder till rätt så hög snitthastighet, då ökar ju förbrukningen så vi håller oss till c:a 100 km/tim. Blicken flackar ängsligt mot tankmätaren och med c:a 15 km kvar till målet är stapeln på tankmätaren tom. Uppgiften ”kvar att köra på” visar emellertid 20 km. När vi kommer fram till byns mack så står den på 4 km! Tre av oss har kört på ångorna, de sista två i vår grupp får snällt vänta på följebilens extratankar någon km utanför byn! Dagens lilla hotell heter El Viejo Covadonga (Den Gamla Jungfrun). Man kan kanske med bästa vilja i världen säga att det är ”ett ganska pittoreskt ställe” med knarrande lutande golvplankor, halvknepiga toaletter och risiga duschar. I ett angränsande utrymme till matsalen står några herrar och grillar ett fyrfota djur, uppträtt på ett stående spett framför en stor öppen eld. Spökskeppet vid Magellans Sund. När anrättningen läggs upp på fat i matsalen sägs den bestå av kycklingdelar, lamm och fläskkött. När vi skall ta oss ut ur den lilla byn nästa dag visar det sig inte vara så enkelt. Man håller på att göra en ombyggnad av Ruta 40, så den väg som GPS:n visar är uppgrävd och spärrad. Efter litet ”kryssande” hit och dit möter vi en ”locales” i bil och han tycker väl vi ser litet förvirrade ut efter att ha passerat honom ett otal gånger. Han gör därför tecken att vi skall följa efter honom och efter någon minut befinner vi oss på den provisoriska ”rätta, nya” utfarten. Dagens etapp kommer bli c:a 20 mil, mest på skakiga grusvägar. Här har vi två alternativ. Antingen kör vi under 10 km/tim eller också över 70 km/tim. I alla farter däremellan försöker pungkulorna obönhörligt byta plats med halsmandlarna! Vi kommer fram till vår övernattning, Estancia Cueva de las Manos (Handgrottan). Som namnet antyder ligger det en sevärdhet i närheten. Mycket gamla målningar av händer finns på grottans väggar. Väldigt speciellt och finns noterat på världsarvslistan. Fredag morgon fortsätter vi genom total ödemark mot kvällens natthärbärge Estancian La Angostura. En sträcka på c:a 25 mil. Bitvis mycket bra asfalt, sju mil före målet blir underlaget sämre. Det består av rullgrus/sten som ligger i 10-15 cm höga ”åsar”. Håller man sig bara till de spår som bilarna bildat går det hyfsat, slappnar man bara av för en sekund kan man befinna sig uppe på åsen och då börjar hojen att ”leva”. Återigen visar GShojarna sin enorma kapacitet i att ta sig fram på dålig grusväg. Man kan nästan fritt välja mellan spåren. Risken för möten eller omkörningar är mycket liten och skulle det ske, upptäcker man det i mycket god tid. När följebilen svänger in på gården hoppar Thomas & Gunnar genast ut och börjar lasta av. De berättar att Lelle råkat köra omkull och dessutom haft oturen att bryta benet. Både han och hojen måste hämtas med följebilen och så småningom hamnar han på en sjukstuga med hjälp av tillkallad ambulans, i en by c:a Vägen till ”Estancia Harberton”. Tierra del Fuego. BUMSEN 1 – 2013 29