Bumsen 1
på morgonen när vi står still, när vi sedan marsc
har på i 110 km/tim svalkar det ganska bra. Enbart asfalt till vår destination för dagen, Puerto Natales i Chile. Gränspassagen går smidigt denna gång. Vi bor på Lodge Weskar, det ligger på en sluttning strax utanför samhället. Vi har en vidunderlig utsikt över fjorden, den leder faktiskt ut till världens största hav, Stilla Havet! Dagens middag, musselsoppa, grillad lax och panacotta, kommer avnjutas med denna vy. Kan det bli bättre? Nästa dag avverkar vi en rundtur i Parque Nacional de Torres del Paine. Det blir först några mil asfalt, sedan c:a 15 mil grusväg. Hårdpackad men av grov tvättbräde-karaktär, framförallt i kurvorna. Efter c:a fyra mil kommer dagens verkliga specialprov, ett vägarbete. Man har tydligen först vattnat kraftigt och sedan rivit upp vägbanan med en grov ”harv”. Resultatet har blivit ett c:a 15 cm löst och mjukt jordlager. Detta skall en väghyvel precis börja ”trycka” till med plogbladet, vi hinner dock före. En buss har nyligen passerat, det finns två hjulspår att försöka följa men även här är det ganska löst. Fortsätter till ett vattenfall som ligger vid Lago Nordenskjold och rullar vidare på ”tvättbrädan”. Vi gör även ett litet stopp för att fotografera guanacos, ett slags lamadjur som lever här nere. Fredagen bjuder på 12° C, det kan räknas som helt perfekt. Fyra mil före Punta Delgado, där vi skall ta färjan över Magellans sund, stannar vi vid en före detta Estancia, vid namn San Gregorio. Den har tillhört distriktets rikaste familj och var uppbyggd 1876. På 30-talet blev det någon form av militärkupp i området och familjen fick fly. Innan dess körde man upp sitt lilla fraktfartyg halvvägs på stranden och där står resterna kvar än idag. Vi kör nu längs Magellans sund och kommer så småningom fram till färjeläget där man håller på att lossa lastoch personbilar. Tidigare var Magellans sund den vanligaste passagen mellan Atlanten och Stilla havet för ling. Då Magellan passerade sundet den 1:a november det året kallades det ursprungligen ”Estreito de Todos os Santos” (Alla helgons sund). Väl över på Eldslandet möter vi både regn och kraftig sidvind. En ganska tuff upplevelse på 3,5 mil. Direkt till macken i Cerro Sombrero för att fylla på tanken och sedan till Hosteria Tunquelen, dagens hotell. ångfartyg, Drakes sund var den vanligaste passagen för segelfartyg som hade svårt i trånga passager. Sundets östra inlopp ligger i den breda bukten vid gränsen mellan Chile och Argentina. I väster finns flera olika inlopp. Ferdinand Magellan var den första att segla igenom sundet år 1520 under sin världsomsegEtappen Cerro Sombrero-Ushuaia, börjar med c:a 12 mil grusväg av ganska god kvalitet, dock fortfarande med knytnävsstora stenar som sticker upp ur ytlagret. Jag upptäcker att vid 70 så vibrerar hojen ganska kraftigt, ökar man till 90 så blir det angenämare körning. Framme vid San Sebastian (= gränskontroll mot Argentina) blir det asfalt och nu cruisar vi i 120 km/tim. I Rio Utsikt från vårt boende i Puerto Natales – Chile. Utflykt väster om El Chalten. Foto: Joakim Sverin BUMSEN 1 – 2013 31