Omtanke 1
Janne olsoni tillsammans med sjuksköterskan helen
a trotzig. I bakgrunden Johanna andersson och hanna Runesson. och är tröskeln är högre för att något ska inträffa. Det är teorin och det preventiva som är det stora. Förebygga fungerar I utbildningen får personalen bland annat lära sig att det inte är personen i sig som är en risk utan beteendet. Det finns inte farliga personer utan farliga situationer. – Vi ska förebygga att situationer uppstår, identifiera risker och agera i tid. Vi har blivit mer lyhörda. När en patient börjar gå igång så fungerar det mycket bra att komma med en öppen fråga och visa att jag är här och jag gärna lyssnar. Att ha en avväpnande attityd fungerar över förväntan, säger Janne. Samtidigt konstaterar han att patienterna på hans nuvarande avdelning är vad man skulle kalla lugna. Det är svårare att anamma modellen på tuffare avdelningar, där det är mer hot och våld. Men även på dessa avdelningar är man i grunden positiv till Bergenmodellen. – Det finns en gammal och stark tradition för hur man ska agera. Det finns en oro för att den här modellen inte ska fungera på alla patienter. Och den fungerar inte i alla lägen, saker kan alltid hända, men i nio fall av tio så fungerar den. Janne tycker om grundtanken när det gäller den fysiska delen, det vill säga grepp som får användas, att de inte ska tillfoga smärta eller skada och att de går att släppa på. – Greppen är följsamma, flexibla och följer patienten. Vi kan successivt ge mer och mer rörelsefrihet, backa bandet. Det behöver många gånger inte gå så långt som till bältesläggning. I grunden skapas goda relationer, klara och enkla regler tas fram, arbetsstrukturen ska vara bra med ordning och reda. Att alla veta hur de ska agera i olika situationer tycker Janne ger en stor trygghet i personalgruppen. – Om något händer så vet alla vad de ska göra. Om det kommer personal från en annan avdelning så gör och tänker de likadant. Jag blir tryggare när jag vet att mina kollegor strävar efter samma mål som jag. En är ledare Om en situation kräver en insats av flera så är det till exempel en i personalen som är ledare. De andra följer och är helt tysta. Då blir det lugnare både för patienten och personalen. – Vi diskuterar aldrig det som pågår i nuet. Visst uppstår diskussioner men dem tar vi efteråt. s” Efter kursen så fick var och en klara sig jälv. Man gjorde olika på olika avdelningar och lärde av dem som varit med längre. www.ssil.se 59