Svensk Vattenkraft 1
kommun är beredd att överta aktuell vattenverksam
het. Slutsatsen är således att utrivningar som en del av omprövningarna kommer att medföra omfattande problematik och kan säkerligen leda till infekterade prövningar som skapar stort missnöje på aktuell plats. Men från verksamhetsutövarens håll är man tvungen att genomföra antingen miljöanpassning eller utrivning, det finns inget tredje alternativ att tillgå i egentlig mening. Och detta kommer, med anledning av vad som angetts ovan, att leda till utrivningar på platser där stora konsekvenser kommer att uppstå. Det är enligt min uppfattning så att saker och ting inte är så enkla som det ibland låter från myndighetshåll, att det bara är att riva ut anläggningen. Jag skulle istället vilja hävda att utrivningar många gånger är mera komplicerade än att miljöanpassa en anläggning och det upplever jag hittills inte att det finns någon som helst beredskap för i omprövningarna. Samverkans roll i domstolsprövningarna En av de största nyheterna med omprövningarna var, som delvis nämnts ovan, att istället för samråd skulle samverkan genomföras inför inlämnande av ansökan om omprövning. Samverkan, vad den innebär i omprövningarna och de brister som finns idag vid detta förfarande har jag kommenterat i andra texter tidigare. Kortfattat så kan sägas att det är ett system som i teorin skulle kunna medföra förenklade processer vid själva prövningen då tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren ges möjlighet att diskutera frågor kopplade till omprövningarna på ett delvis nytt sätt. I praktiken har det dock visat sig att det finns klara brister på så sätt att framförallt intresset som handlar om att bevara kraftproduktionen, och som ju enligt lagstiftaren ska vägas emot miljö- och kulturintressen, inte har någon naturlig plats i dagens samverkan. Ingen myndighet tar ansvaret för denna fråga utan det blir enbart verksamhetsutövaren som lämnas att hantera detta. Och då ses oftast frågan mera som en del i verksamhetsutövarens egenintresse än den för samhället så viktiga frågan om energiförsörjning och andra viktiga aspekter av vattenkraften. Och de grundläggande problemen med samverkan får anses klargöras än mera när vi nu har fått del av en del av myndigheternas yttranden över inlämnade ansökningar. För det kan med ledning av detta starkt ifrågasättas vilket syfte som samverkan överhuvudtaget fyller. Såsom undertecknad har uppfattat det hela är det centrala syftet att samverkan ska förenkla själva prövningen av ansökningarna. Som nämnts tidigare, i teorin möjligt och något som skulle leda till faktiska förenklingar av prövningen. Men hittills är detta inte alls vad utfallet blir, snarare tvärtom. De diskussioner som inom ramen för samverkan har förts med länsstyrelser verkar i vissa prövningar av andra handläggare på länsstyrelsen sakna relevans. För det verkar snarare vara regel än undantag att yttrandena som inkommer från länsstyrelserna är framtagna av andra personer än de som var med i samverkan. Att en lösning för miljöanpassningen av ett kraftverk togs fram som man på plats enligt verksamhetsutövaren verkade vara överens om med länsstyrelsen var den bästa lösningen. Och när nu ansökan är inlämnad så ifrågasätts centrala delar av vald lösning från andra handläggare på aktuell länsstyrelse. Om det nu sagda är representativt för kommande samråd så bör man ur alla perspektiv fråga sig om inte lösningen med samverkan måste ses över. Antingen måste regler för denna process skapas på ett helt annat sätt än idag eller så måste man kanske helt överge lösningen och överväga ett alternativ. För som det ser ut just nu så fallerar samverkan i alla delar av omprövningarna och det leder inte till förenklingar utan snarare till en massa mera jobb i form av omfattande yttranden och kompletteringar som måste besvaras av sökanden. Och det är ytterligare en aspekt som riskerar att leda till ökad tidsutdräkt och ökade kostnader. Sammanfattning Vad som angetts ovan är ett axplock av de mest centrala frågeställningarna som kan sägas ha framkommit i den första omgången omprövningar. Det finns utöver detta en rad andra utmaningar när det gäller omprövningarna, inte minst frågan om hur man förhåller sig till krav på hur man förhåller sig till gällande miljökvalitetsnorm och här finns troligen skäl att återkomma ytterligare i en särskild artikel om just MKN och omprövning. Den slutsats som kan dras av den nu SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 15 Viktor Falkenström aktuella genomgången är dock enligt min uppfattning att det finns en uppenbar risk att omprövningarna kommer att bli mera omfattande, långdragna och kostsamma än vad många aktörer rimligen har räknat med. Om man dessutom ska addera frågor som handlar om krisberedskap, reglerförmåga, behovet av vattenkraftsel och liknande frågeställningar och det faktum att dessa frågor helt saknar plats i omprövningarna får läget i de pågående omprövningarna ses som klart oroväckande ur många perspektiv. Viktor Falkenström, advokat styrelseledamot SVAF