Svensk Vattenkraft 1
Faunapassager tycks till stor del onödiga i vatte
ndrag i inlandet Lennart Wetterstad, Träbena kvarn i Ätran vid Åsarp, Falköpings kommun Denna artikel redovisar data om att stationära fiskarter inte är benägna att vandra på samma sätt som arter som befinner sig nära havet. Jag hävdar att mina mätningar av fiskvandringen uppströms i Ätran borde vara av stort intresse hos myndigheter och tjänstemän som fattar beslut om utrivning av kraftverksdammar och som talar om fiskvandringsomlöp och flyktvägar. Men ny kunskap och forskning om fiskvandring mörkläggs tyvärr av myndigheterna. Det är tyvärr svårt för oss kraftverksägare att få kontakt med myndigheterna angående biologiska, tekniska och juridiska frågor. Då det finns ett stort kunnande hos oss verksamhetsutövare om fiskvandring och vattenmiljö är det beklaglig att våra erfarenheter och vår gedigna kunskap inte visas något intresse hos Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket, Länsstyrelserna, Domstolarna och flera andra. Behovet av mer kunskap kring fiskars vandringsbenägenhet är stort, både för oss ägare till småskaliga kraftverk, och hos myndigheter, särskilt med tanke på beslutsfattandet kring den Nationella Planen (NAP) och Miljöfonden (VMF). 16 SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 Under Svensk Vattenkraftsförenings (SVAF) årsmöte 2021, se Svensk Vattenkraft nr 2 2021, lyftes fram fakta som stödjer kunskapen om att all fisk i alla vattendrag inte behöver vandra för att kunna leva och fortplanta sig vilket miljöfolk hävdar. Åsikten om att den småskaliga vattenkraften är skadlig för faunan har förmedlats till biologistudenter under en längre tid. Detta har i förlängningen lett till beslut av myndigheter om utrivning av kraftverk och dammar. För kraftverksägarna, som månar om miljön och fisken, är detta en stor tragedi. När fiskbiologistudenter från Göteborgs universitet besökte Träbena kvarn i samband med ett examensarbete tog de in fakta om det lokala fiskbeståndet men menade att ”Det nog tar en generation innan dagens studenter, som ofta hamnar på jobb hos myndigheterna, ändrar åsikt om småkraftverken”. Många av dem är sportfiskare eller älvräddare med starkt miljöintresse och förbiser att flera samhällsintressen och naturvärden kommer att hotas genom utrivning av kraftverk. Något måste till för att bryta denna trend vid universiteten. Är sportfisket egentligen miljö-, biologieller samhällsvänligt? Särskilt metoden Catch and Release bör ifrågasättas och förbjudas vilket görs i många länder. Skadas inte fisken när den drillas och sedan släpps i igen? Den forskning som lyfts fram är mycket ofullständig. Ätrans nedre del Ätran är ett av våra viktigaste vattendrag för atlantlax och har följts upp beträffande fiskvandringen. Nyligen har Länsstyrelsen i Halland gett ut en rapport Nr 2000– 2021:10 om Hertings vattenkraftverk vid Falkenberg nära havet, vilket byggts om för ca 20 miljoner kronor och följts upp med biologiska mätningar. Det har utförts av konsultföretaget Fiskevårdsteknik i Lund med hjälp av foton och elektronisk utvärdering samt manuella stickprovskontroller mellan åren 2000 till 2020. Detta gäller nedre delen av Ätran och där betraktas främst uppvandringen av lax och havsöring och nervandringen av ål som värdefull. Ätrans övre del Resten av Ätran, övre delen, har bl.a. observerats ”manuellt” vid Träbena kvarn och Vessigebro vattenkraftverk på ett billigare sätt, som utmynnat i en rapport av Lennart Wetterstad, Jan-Åke Jacobsson och Christer Söderberg, 2019-12-04. En väl fungerande mjärde och ålkista har använts. Se bilder på mjärden i Träbena. Träbena kvarn, som fick en modern vattendom innan kraftverket med omlöp byggdes för 15 år sedan, fick trots detta problem vid ett senare tillsynsbesök av några tjänstemän från Länsstyrelsen i Västra Götaland. De ville att omlöpet skulle byggas om trots att det var godkänt av myndigheterna. Så långt gick det dock inte, utan de krävde att jag bevisade fiskvandring och vattenflöden. Vårt överklagande till Miljödomstolen och även till Miljööverdomstolen hjälpte inte. Kravet gjorde att jag på eget initiativ började mäta vandringsbenägenheten vid Träbena kvarn och tog fram en rapport som godkändes av Länsstyrelsen, se Förnybar Energi nr1/2013 s 30–31, nr 4/2014 s 40–41, nr 3/2019 s 28–29, nr 4/2020 s 26–27 och nr 1/2021 s 11. Träbena kraftverk har även beskrivits i Svensk Vattenkraft nr 1 2017 s 3–7 och nr 2 2017 s 14–15. Mina mätningar med loggbok har jag låtit fortgå och är nu på åttonde året. Det klaras genom att fiskfällorna besiktigas under morgon- och kvällspromenaderna utan större besvär. Belyser vandringen Min rapport belyser hur vandringen hos stationära arter i Träbena (abborre, mört, öring, gädda, lake, sutare m.fl.) långt ifrån havet ser ut. Av de ca 1900 små kraftverken i Sverige har bara ett fåtal kontakter med havet. Där har sedan länge faunan anpassat sig till rådande förhållande i en evolutionär process. Att artbestånden och vandringsbenägenheten under åren minskat vid Träbena kan till stor del förklaras av klimatförändringarnas inflytande på vattenmiljön samt kanske övergödning, gifter, etc. En ekonomisk jämförelse efter sju år kan göras med uppgifter ur de rapporter som nämnts.