Svensk Vattenkraft 1
Undantag nödvändiga för att klara 1,5 TWh Claes H
edenström Det finns en stor oro att omprövningar för att uppnå moderna miljövillkor i våra vattenkraftverk inte kommer att kunna begränsa produktionspåverkan till 1,5 TWh. Detta trots ett brett politiskt stöd att utnyttja vattendirektivets möjligheter till Kraftigt Modifierade Vatten (KMV) och undantag fullt ut. Dessvärre finns det flera tecken på att påverkan kommer att bli större. Med dagens utveckling av elmarknaden med skyhöga elpriser och en ny elektrifieringsstrategi för Sverige finns det all anledning att ta denna oro på allvar. Om inte Vattenmyndigheterna tar sitt ansvar måste vattenkraftsägarna agera. Målet med vattendirektivet är att uppnå god miljöstatus i alla våra vatten. Om direktivet i denna del skulle genomföras fullt ut skulle den svenska vattenkraften reduceras med 15-20%. I vattendirektivet finns därför möjligheten att begränsa genomförande av miljöåtgärder för samhällsviktig verksamhet. Detta om åtgärderna medför en betydande påverkan på den befintliga verksamheten, om den ekologiska effekten inte är väsentlig, om åtgärderna är omöjliga att genomföra eller om kostnaderna är orimliga. Med orimliga kostnader menas att kostnaderna är påtagligt större än nyttan. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har tillsammans med Energimyndigheten kommit fram till att en större påverkan än 1,5 TWh (2,3%) medför en betydande negativ påverkan på vattenkraftverksamheten. Gränsen är inte bindande men helt i sin ordning enligt vattendirektivet. Enligt myndigheterna innebär begränsningen även att miljökvalitetsmålet levande sjöar och vattendrag kommer kunna uppnås. HaV försöker hjälpa Vattenmyndigheterna genom att skala ner 2,3% på nationell nivå till specifika riktvärden (HARO-värden) för varje avrinningsområden för att indikera var KMV och undantag kan bli aktuella. För att begränsa påverkan till 2,3% totalt kommer undantag att bli nödvändiga. Dessvärre finns det ett flertal tecken som tyder på att vi inte kommer kunna begränsa påverkan till 1,5 TWh. Om den ekologiska statusen eller potentialen är lägre än god för en enskild vattenförekomst ska enligt vattenförvaltningsförordningen Vattenmyndigheterna utreda om undantag är tillämpbart. Vattenmyndigheterna har dessvärre inte redovisat någon metod för hur man ska bedöma omöjliga åtgärder eller orimliga kostnader baserat på en samhällsekonomisk kostnad-nytto-analys. Inga utredningar på vattenförekomstnivå har presenterats. Miljöfonden lämnade in förslag på utredningar om undantag i linje med HaVs och EUs vägledningar för ett antal avrinningsområden, vilka har helt avfärdats utan någon detaljerad förklaring. Vid beräkningen av den samhällsekonomiska kostnaden för en åtgärd ingår att värdera produktionsförlusterna. Vattenmyndigheternas värdering är fundamentalt felaktig. Detta betyder att samhällets kostnader för att reducera vattenkraftproduktionen med 1,5 TWh har underskattats med 10-15 miljarder kronor. En felaktig värdering vid beslut om normerna bidrar till en överskattning av nyttan och därmed risk för större produktionsförluster än nödvändigt. Normerna för de omprövningar som startas under perioden 2022-2024 är beslutade. I Rickleån har vattenkraftsägaren själv föreslagit utrivning av tre anläggningar med en produktionsförlust på ca 20%. Länsstyrelsen vill införa åtgärder för de större kraftverken uppströms vilket skulle medföra ytterligare en produktionsförlust på ca 20%, totalt ca fyra ggr större än HARO-värdet. I Ljungan, en av de mest betydelsefulla vattenkraftsälvarna, har Vattenmyndigheten föreslagit undantag för mintappning med bedömning att det är omöjligt att genomföra åtgärderna. Fiskvandringsvägar föreslås i princip förbi alla vattenkraftverk och reglerdammar. Produktionsförlusterna blir 3-5 ggr större än HARO-värdet. I en första samhällsekonomisk analys för att bedöma orimliga kostnader, blir kostnaderna hela 80 ggr större än nyttan. I regeringens proposition och vidare hantering har det betonats att omprövningar inte ska bli administrativt betungande för vattenkraftsägare till mindre kraftverk. Nu visar det sig att några domstolar kräver sådan omfattning på utredningar att ett flertal vattenkraftsägare funderar på att lägga ner sina vattenkraftverk med större produktionsförluster som följd. Enligt uttalande ifrån EU är utrivningar inte målet, Detta sammantaget leder till en befogad oro att det inte kommer kunna gå att begränsa påverkan på vattenkraftsproduktionen till 1,5 TWh. Nu när den första omprövningsperioden påbörjats är i princip dialogen med Vattenmyndigheterna avslutad. Den enda möjligheten för missnöjda vattenkraftsägare är att övertyga domstolen att begära ett yttrande ifrån Vattenmyndigheten att ändra normen. Om undantag är önskvärt måste vattenkraftsägaren ta fram ett underlag som följer HaVs och EUs vägledningar. Att bifoga en sådan utredning ”tvingar” fram en dialog om hur sådana utredningar ska genomföras. Förslag till hur en sådan utredning kan genomföras finns redovisa i Energiforskrapporten 2021:766. Än så länge har inte någon sådan rapport skickats in till domstolen. I nästa nummer går jag mer in på hur en sådan utredning kan genomföras. Claes Hedenström, Capril AB (tidigare i Vattenkraftens Miljöfond) SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 33