Svensk Vattenkraft 1
Havs- och vattenforum samlar myndighetsbranschen
Efter att ha bevistat Havs- och vattenforum i Göteborg 18 maj, kan jag konstatera att evenemanget bara lockar folk från myndigheter, länsstyrelser och kommuner. Från vattenkraftsbranschen var vi två personer att lägga fram andra åsikter än att omprövningarna löper på bra, att mera underlag om vattenmiljön behövs, att främjandet av elsystemnyttor är verksamhetsutövarens sak att visa och att vattenkraftsanläggningar med omprövade tillstånd ska bedriva recipientkontroll. Jag deltog bara första dagen. Andra dagen behandlade mest havsfrågor. Programpunkterna spände över vitt skilda ämnen. Ukrainakriget och det nya säkerhetspolitiska avhandlades av Martin Kragh, Utrikespolitiska Institutet. Ett stort tema var vattnet i ett landskapsperspektiv. Lokalt engagemang för vatten (LEVA-projektet) presenterades av några lokala åtgärdssamordnare. I 20 pilotområden ges rådgivning och ekonomiskt stöd till lantbrukare för att genomföra åtgärder för att minska näringsförluster till vattendragen. Åtgärderna är frivilliga, vilket kan jämföras med läget för vattenkraftverk som ska omprövas. Ett nytt försök att utvinna fosfor från sjösediment redovisades som en win-win åtgärd. Gödsel till åkrarna och mindre internbelastning av fosfor i sjöar. De mycket höga processkostnaderna gör alternativet att utvinna fosfor från järnmalmsslagg mera intressant. En workshop hade rubriken ”Omprövning av vattenkraft – erfarenheter och framtiden”. Anders Skarstedt HaV och Johanna Egerup HaV ledde det hela. Det blev inte tid till några diskussioner som förde frågor om bristerna i samverkansprocesserna framåt. Deltagarna från länsstyrelser och SNF var nöjda med hur samverkan fungerade. Ingen upprördes av fondens uppgift att i den första omprövningsomgången vill 30 % av de sökande riva ut sin anläggning. Jag hade många talepunkter att ta upp. Jag fick koncentrera mig på frågan vem som ska ta fram underlag för att tillgodose regeringens mening att samverkansprocessen ska främja elberedskap och stabilitet i det lokala och regionala elsystemet. Vi vet att 30 SVENSK VATTENKRAFT #2 2022 länsstyrelserna vet att det är de som har detta ansvar men slår ifrån sig med att de inte har någon kompetens om de lokala och regionala elkraftsbehoven. Således blev svaret återigen - denna gång från HaV - att det är verksamhetsutövaren som ska ta fram underlag, inte bara data om sin anläggning utan även om hur den lokala och regionala elsituationen ser ut. Detta förhållningssätt måste ändras. Omprövningarna ska enligt alla politiska beslut avgöras som en avvägning mellan vattenmiljön och vattenkraft. Regeringen måste beordra länsstyrelserna att väga in, inte bara den nationella elförsörjningen, utan också konsekvenserna på regional och lokal nivå. Naturvårdsverket gjorde reklam för den med HaV gemensamma inbjudan till forskare att söka medel senast 7 sept. för tvärvetenskapliga studier om vattenkraftens miljöpåverkan. Även utvärdering av samverkansprocessen kan vara ett forskningstema. Småskaliga vattenkraftverk är inte uteslutna. Här finns möjligheter för att studera olika åtgärders effekter på fiskvandring och om åtgärderna är kostnadseffektiva. Den andra workshopen, som jag deltog i var rubricerad som ”Vattenkraftens effekter på vatten i landskapet”. HaV håller på med ett projekt, som ska mynna ut i en vägledning om nya övervakningsprogram. Man vill öka kunskapen om akvatiska system för att kunna mäta vattenkraftens påverkanseffekter och definiera direkta orsak-verkansamband. Samordnad datainsamling (recipientkontroll) genom vattenvårdsförbunden är den övergripande strategin. Ett flertal statliga utredningar har tittat på hur miljöövervakningen ska utökas och bekostas. Ingen utredning eller regering har föreslagit att egenkontrollen ska utökas med biologiska datainsamlingar och ökade kostnader för verksamhetsutövaren eller att krav på recipientkontroll villkoras vid tillståndsgivningen. Men det är precis vad HaV tänker vägleda om. Övervakningsprogram som också ska fokusera på biologiska effekter från vattenverksamheter ska finansieras med avgifter från verksamheter, som fått tillstånd i domstol. Argumentet är att andra verksamheter, typ större industrier och jordbruk med stor djurhållning i ett miljötillstånd villkoras med enskild eller samordnad recipientkontroll. Det är en radikal omtolkning av gällande regelverk. Det verkade oklart om även dammar utan vattenkraft och markavvattningsföretag ska krävas på recipientkontroll vid ett nytt tillstånd. En annan fråga är om en HaV-vägledning är juridiskt bindande för domstolarna. Det är länsstyrelserna som godkänner vattenvårdsförbundens övervakningsprogram. Vattenvårdsförbunden leds av en styrelse som väljs av företag som sökt medlemskap i förbundet. Det kommer att bli en dragkamp mellan länsstyrelserna och förbunden om vilken budget som svarar mot den ökade datainsamlingen. Under workshopen framkom en lång önskelista på data som var intressanta att samla in: Fiskarter, fiskantal, bottenfauna, musslor, alger, sedimenttransporter, växter och insekter i svämplan. Det måste till en hård prioritering av vilka, var data ska inhämtas och vilka provtagningar av kemiska ämnen som måste utgå ur programmet. Uppgifter om flöden och regleringar ska registreras om det inte redan görs i egenkontrollen. Det blir intressant att läsa utkastet till vägledning, om det kommer på remiss. Rune Hallgren, sekreterare SVAF