AMES 1
OMSLAGSPROFIL – Jag reser mycket mellan Linköping
och Norrköping. Jag har ett operativt ansvar i de städerna plus Jönköping och Katrineholm. Mitt jobb är att jag är vice vd i fastighetsbolaget Lundbergs, och jag brukar säga att min hobby är att jag är informationschef i det börsnoterade bolaget. Det tar mig till Stockholm titt som tätt, men tillräckligt sällan för att jag ska tycka det är kul. Det vidgar vyerna och ger andra referensramar. Roger berättar mer om sina redan breda referensramar med sitt förflutna som bl.a. basketcoach, klubbdirektör, domare, restaurangägare och marknadschef. »City måste vara lättillgängligt« TEXT: DANIEL ATTERBOM FOTO: BJÖRN LISINSKI L undbergs vice vd Roger Ekström kommer före utsatt tid och vi sätter oss i Spiralens ellipsservering. Det är lönefredag och Roger tar kaffe och en dammsugare ”eftersom han ska städa på sitt lantställe följande dag”. Han är avslappnad och lättpratad, inte bara om sin födelsestad. Roger Ekström växte upp i Norrköping. – Jag växte upp i Vidablick. Förutom att jag studerade i USA en sväng mellan grundskolan och gymnasiet var jag Norrköping trogen tills jag började arbeta i Linköping 1981. Vuxenlivet började i Linköping, min hustru och jag gifte oss där och vår son är född där, så vi har en känsla för bägge städerna. Efter några år i Linköping, och även Stockholm, flyttade vi tillbaka till Norrköping 1991. Idag delar vi boendet mellan en lägenhet i centrala stan och ett hus i Arkösund. Vi har det bästa av två världar. På helgerna är det lugnt och skönt att tända en brasa i Arkösund och på vardagarna njuter vi av citylivet. SOM UNG SPELADE Roger Ekström basket. – Jag brukar säga att när man efter ett tag inser att man inte är tillräckligt bra som spelare och ingen längre vill anställa en som tränare – då får man bli domare! 20 Som gammal basketdomare har Roger ett stort och brett intresse för sport. – För ett tag sedan fick jag frågan av några på Dolphins varför de inte hade sett mig på någon match i år. Jag rannsakade mig själv: Varför inte? Jag ser alla LHC:s matcher, på plats eller på tv. Jag ser alla IFK Norrköpings matcher, på plats eller på tv. Jag vet inte om jag har fått en överdos av basket. Det är stor konkurrens om vår tid nu för tiden och vi är lite bortskämda. Jag tycker helt enkelt inte att svensk basket är tillräckligt intressant. Men jag har ett stort sportintresse. Eftersom jag har en bakgrund som basketdomare har jag även synpunkter på domare i andra sporter. Inte så mycket på reglerna, men på matchledarskapet. Det intresserar mig, det är likt ledarskapet i det civila livet. Hur man kan agera som ledare, vara ett föredöme och vara konsekvent. HÖJDPUNKTEN PÅ ROGERS KARRIÄR som basketdomare var under Dream Teams matcher i The Tournament of the Americas, OS-kvalet inför OS 1992. – Ja, det var i Portland, Oregon. Det finns två nomineringar i min domarkarriär som jag aldrig kunde föreställa mig att jag kunde få. Det här är den ena, den andra var att döma Europacupfinalerna, motsvarigheten till Champions League, som inom basketen spelas som ”The Final Four”. Det var i Grekland. Ingen svensk domare hade gjort det innan. När de sedan ringde mig och berättade att jag blivit utsedd till neutral domare i The Tournament of the Americas var det något jag aldrig ens drömt om. Men det var en fantastisk upplevelse och ett minne för livet. ROGER FICK TRÄFFA Michael Jordan, Larry Bird, Magic Johnson och det gänget. – Domare som var med ville sola sig i glansen. En del ville bli fotograferade med stjärnorna, men där kände jag att min gräns gick. Kanske är det vårt svenska sätt att vilja vara hela världens goda samvete, men man kan inte först gå fram och ta ett idolfoto och sedan blåsa foul. Man måste ha sina yrkesroller klara för sig (skratt). Sedan slutade Roger, eftersom han under sitt sista år som domare hade fler nätter utomlands än hemma, samtidigt som han tillsammans med hustrun Marie drev McDonald’s-restauranger. – Det var en faktor. Dessutom är det fantastiskt i början, jag fick resa till länder jag aldrig kommit till annars. Det är en helt annan sak att döma basket utomlands. I Sverige är det kanske 500–1 500 personer på läktaren. Ute i Europa eller i USA var det 5 000–20 000. Det är roligt, men till slut består livet bara av flygresor, hotellrum