AMES 1
Gunnar Elfström skriver om gamla byggnaders histo
ria. Han var intendent och chef för Gamla Linköping mellan 1982 och 2008 och var sedan, fram till pensioneringen sommaren 2014, stadsantikvarie i Linköping. Han har belönats med såväl en buss som att bli hedersdoktor vid Linköpings universitet, och senast har han fått en kunglig medalj för sitt arbete. TEXT: DANIEL ATTERBOM FOTO: BJÖRN LISINSKI GUNNAR HAR FÅTT MEDALJ AV KUNGEN Grattis till medaljen som du fick för ”betydande insatser för att bevara och sprida kunskap om Linköpings historia”. Var det överraskande? – Ja, totalt överraskande, plötsligt fick jag ett brev från riksmarskalken som berättade om medaljen! Jag är glad och tacksam. Du skriver om gamla byggnaders historia och var tidigare chef för Friluftsmuseet Gamla Linköping. Fram till pensioneringen sommaren 2014 var du stadsantikvarie i Linköping. Vad minns du bäst av dessa år? – På många sätt var mötena med alla positiva människor i Gamla Linköping det bästa! Som enskild händelse är det tveklöst första gången jag steg in i idet orörda arbetarhemmet Solliden, där det stod i Vimanshäll. Det var också fantastiskt att få uppleva hur alla berörda politiker genast förstod att hemmet var oerhört viktigt att rädda. Sedan hösten 2005 skriver du regelbundet krönikor om Linköpings historia i Östgöta Correspondenten och har även författat flera verk om Linköpings historia. Kan man säga att du fortsätter ditt livsverk som pensionär? – Jag är privilegierad, jag har i hela mitt yrkesverksamma liv fått ha min hobby som mitt yrke. Så att jag kan och får fortsätta bara understryker hur bortskämd jag är! Jag vill prata med dig om historiens betydelse. Är den viktig i dagens Sverige? – Föga överraskande svarar jag ja på din fråga! Vi har mycket att lära oss av äldre tider. Kunskapen ger ödmjukhet. Ett litet exempel är att när vi hade nödår på 1860-talet fanns även i Linköpingstrakten skojare som lovade arbete och framgång i USA bara man betalade dem bra. Sedan försvann skojarna och många fattiga stod där lurade och ännu fattigare. Nog finns det paralleller till det idag! Hur bra bevarar vi historiska byggnader? – Det är svårt att ge ett generellt svar på frågan, men i stort sker det på ett bra sätt. Vi kulturhistoriker har ett ansvar att berätta om husen och deras historia. Ju mer allmänhet, fastighetsägare och politiker vet, desto större blir förståelsen för vikten av att bevara. Ska vi göra det, är det viktigt, och varför är det i så fall viktigt? – Alla byggnader kan inte bevaras, men åtskilliga! Fogelström skrev att den bebyggda miljön är viktig för att vi ska känna oss hemma i tillvaron. När jag för några år sedan pratade i det av gruvdrift hotade Gällivare blev det så övertydligt. Den vrede som många Gällivarebor uppenbart kände inför den planerade utraderingen av deras miljö var en stark upplevelse. De kände att deras historia intet var värd. Och bebyggelsen i Gällivare består ändå inte av några arkitektoniska pärlor, men det är deras miljö och trygghet. Under 1980- och 90-talet deltog du regelbundet i Café Norrköping i egenskap av kulturhistoriker. Hur viktig är populärkultur för historien i Sverige? – Det var en oerhörd förmån att i ett så populärt program få möjlighet att berätta om det jag tycker är viktigt! Jag fick till och med vara med när populära dansband gästade programmet. Dessutom lärde jag mig en hel del av dem om hur man ska få publikkontakt! År 2012 utsågs du till hedersdoktor vid Linköpings universitet. Vad innebär det? – Ett erkännande som gjorde mig väldigt glad och en inspirationskälla till fortsatt arbete! Du var 1993 till 1997 president för den Unesco-anslutna Association of European Open Air Museums (EAOM). Du är numera hedersledamot av EAOM. Vad innebär det arbetet? – Presidentskapet innebar att leda arbetet i sammanslutningen med drygt hundra medlemmar. Det var konferenser vartannat år. Att vara hedersledamot innebär bara att jag, till skillnad från andra pensionärer, har rösträtt livet ut, men det använder jag inte. Östgötatrafiken, som ger egna namn åt sina bussar, har valt att uppkalla en av bussarna efter dig. Hur känns det? – Jag ser det som ett erkännande! Bortskämd tittar jag lite blygt på bussen när jag ser den. Har du någon bok du vill rekommendera åt personer som vill lära sig mer om Linköpings eller Östergötlands historia? – Tveklöst Sven E. Noreens bok ”Östergötland” från 1983. Min stora förebild Sven E. Noreen var djupt kunnig och skrev makalöst bra! n 37