Kulturrådets budgetunderlag 2017–2019 1
inom den fria sektorn eftersom det bidrar till en
ökad trygghet och mindre beroende av arbetslöshetsersättning för frilansande konstnärer. Därigenom minskar skillnaderna mellan tillsvidareanställning och frilansverksamhet. Från och med 2015 har regeringen ökat anslagen till alliansverksamheterna med 20 miljoner kronor årligen. Som beskrivits tidigare i detta avsnitt ser Kulturrådet idag att aktörer inom den fria sektorn som beviljas en mindre del av det sökta bidraget ofta tvingas göra besparingar som minskar den konstnärliga personalens anställningsgrad eller ekonomiska ersättning. Ökade resurser till den fria sektorn skulle med stor sannolikhet innebära att dessa aktörer kan erbjuda fler arbetstillfällen och längre anställningar för frilansande konstnärer. Ökade bidrag till den fria sektorn har alltså troligtvis positiva effekter för scenkonstnärers möjligheter att försörja sig, och bidrar i hög grad också till konstnärlig utveckling och att kulturens tillgänglighet ökar. Riksdagens kulturutskott publicerade 2012 en utvärdering som i huvudsak visar på positiva effekter av scenkonstalliansernas verksamhet. I rapporten konstateras dock att det finns behov av ytterligare utvärderingar.20 En ny utvärdering skulle med fördel kunna sätta alliansverksamheterna i ett bredare kulturpolitiskt perspektiv och involvera ett vidare spektrum av informanter från flera delar av scenkonstområdena. Det fria professionella dansområdet Under 2014 genomförde Kulturrådet tillsammans med Konstnärsnämnden, i dialog med Riksteatern, en översyn av statens insatser inom dansområdet. Med utgångspunkt i dansöversynen finns anledning att särskilt uppmärksamma förutsättningarna och behoven inom det fria dansområdet. Konstnärsnämnden och Kulturrådet bedömer i dansöversynen att den fria sektorn spelar en väsentlig roll för områdets utveckling och framöver kommer att vara helt avgörande i den regionala utbyggnaden – och därmed för att uppnå de kulturpolitiska målen om tillgänglighet, mångfald och kvalitet.21 Majoriteten av danskonstens upphovspersoner och dansare är verksamma inom den fria sektorn, och det är här huvudparten av föreställningarna produceras och visas. Samtidigt tilldelas de fria grupperna endast en fjärdedel av de offentliga medlen inom dansområdet. Dansöversynen tydliggör även att få aktörer har kontinuerlig tillgång till repetitionslokaler, att speltillfällena per produktion oftast är få till antalet och att spelperioderna är osammanhängande. Det både försvårar den konstnärliga arbetsprocessen och möjligheterna att nå ut med föreställningar. I dansöversynen konstateras att 14 aktörerna inom det fria dansområdet är mycket produktiva utifrån dagens förutsättningar och att det, trots de knappa resurserna, sker en stark konstnärlig utveckling. Detta möjliggörs i dag i hög utsträckning genom ideellt arbete. De offentliga resurserna skulle dock kunna användas mer effektivt och komma publiken till del i högre grad om de fria koreograferna/dansgrupperna hade en mer stabil grundfinansiering.22 Utbudet av professionell dans är idag starkt koncentrerat till storstäderna, vilket till stor del beror på brist på arrangörer och spelplatser i stora delar av landet. Den fria sektorns koreografer och dansare är en förutsättning för att tillgången till dans framöver ska kunna öka över hela landet. Det är av stor vikt att dessa ges bättre förutsättningar att vara konstnärligt yrkesverksamma. Under 2015 fördelade Kulturrådet drygt 45 miljoner kronor i verksamhets- och projektbidrag till fria aktörer inom dansområdet. Fördelningen av verksamhetsbidrag sker efter principen att fördela mer medel till färre aktörer. Anledningen är att de aktörer som beviljas medel genom en stabilare grundfinansiering ska ges möjlighet till goda produktionsförhållanden. Därmed förbättras även förutsättningarna för en publik att ta del av verken. 2015 beviljades 51 procent av ansökningarna om verksamhetsbidrag. Trots ambitionen att ge goda produktionsvillkor är det svårt att möta behoven hos de aktörer som beviljas bidrag. 2015 beviljades dessa i genomsnitt 61 procent av sökt belopp. En följd av fördelningsprincipen är att konkurrensen om medel hårdnar och att koreografer som tidigare inte fått verksamhetsbidrag av Kulturrådet får allt svårare att beviljas detta. För relativt oetablerade koreografer begränsas därmed möjligheterna att bygga upp sina verksamheter. Det hämmar mångfalden av uttryck, och på sikt återväxten inom dansområdet. Mot bakgrund av beskrivningarna i detta avsnitt avser Kulturrådet, om äskandet om 23 miljoner kronor till anslag 2:2 beviljas, att avsätta minst åtta miljoner till att stärka förutsättningarna för produktion inom den fria danssektorn. Detta skulle både kunna förbättra produktionsvillkoren för de aktörer som redan får stöd av Kulturrådet, och öka möjligheterna till en större spridning bland bidragsmottagarna. Dansnät Sverige Utöver att stärka den fria sektorns aktörer är interregionala samarbeten kring turnéslingor och residensmöjligheter ett bra och effektivt sätt att öka tillgången till professionell danskonst. Här har arrangörs- och turnénätverket Dansnät Sverige en stor betydelse, inte minst med tanke på dansområdets svagt utbyggda infrastruktur i många delar av landet. Verksamheten är ett fristående 20. Kulturutskottet (2012). Verksamheten vid scenkonstallianserna – En utvärdering (2011/12:KrU10). ISBN 978-91-86673-29-1. Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2012 21. Konstnärsnämnden och Kulturrådet (2014). Översyn av statens nuvarande insatser inom dansområdet. Slutrapport november 2014, Sid.72. Dnr: KUR 2014/3478. 22. Ibid, Sid.76.