Kulturrådets budgetunderlag 2017–2019 1
ner kronor exempelvis räcka till att bevilja ytte
rligare 24 projekt med ett genomsnittligt projektbidrag om 124 000 kronor. Utifrån 2015 års sökbelopp skulle 28 procent, istället för 14 procent, av det totala sökbeloppet kunna beviljas. Eftersom den internationella dimensionen inom området är så stark innebär en förstärkning av utrymmet för projektbidrag inom den ordinarie bidragsgivningen även att internationellt utbyte främjas och möjliggörs. Tillämpning av MU-avtalet Ett stort behov inom bild- och formkonstområdet är också att stärka implementeringen av medverkans- och utställningsersättning till konstnärer. Det statliga avtalet för medverkans- och utställningsersättning inom bild- och formkonstområdet, det så kallade MU-avtalet, trädde i kraft 2009 och reviderades 2014. En ökad tilllämpning av avtalet är nödvändig för en hållbar återväxt av yrkesverksamma bildkonstnärer, och därmed framtida utveckling av bild- och formkonsten i hela landet. Inom bild- och formkonstområdet är det ovanligt med konstnärliga anställningar. Bild- och formkonstnärerna arbetar ofta som enskilda företagare. Ersättningar vid utställning av konstnärernas verk är centralt för att förbättra möjligheterna för konstnärer att försörja sig på sitt arbete. Detta är också en fråga med sociala dimensioner. Avsaknaden av rimliga ersättningar kan medföra att det inom många samhällsgrupper inte finns ekonomisk möjlighet för personer att ägna sig åt bild- och formkonst på professionell nivå. I bidragsansökningarna inom bild- och formkonstområdet beräknar sökande vilken summa som kommer att användas för medverkans- och utställningsersättning. Mellan 2012 och 2015 har den budgeterade summan för medverkans- och utställningsersättning i de ansökningar som beviljats bidrag ökat med 8 miljoner kronor. Summan avser både verksamhetsbidrag och projektbidrag. För att möta det ökade behovet av medel för medverkansoch utställningsersättning anhåller Kulturrådet om ett tillskott om 8 miljoner kronor till anslaget för bidrag till bild- och formkonstområdet. Risken med en utebliven ökning av medel är att utställningsarrangörer inte har ekonomisk möjlighet att tilllämpa MU-avtalet. Tarifferna för utställningsersättning i MU-avtalet räknas upp vart tredje år, vilket innebär att kostnaderna för att tillämpa MU-avtalet ökar över tid. Avsaknaden av pris- och löneomräkning på anslag 4:4 bidrar därmed till att utställningsarrangörer får svårare att tillämpa MU-avtalet. Följden är att villkoren för bildoch formkonstnärer blir oförändrade, eller till och med försämrade. I förlängningen kan det innebära att möjligheterna för konstnärer att ägna sig åt sitt konstnärskap 19 minskar. Ännu en risk, i samband med en ökad tillämpning av MU-avtalet, är att kostnaderna för utställningar ökar och att antalet utställningar med samtidskonst därmed minskar. Det kan i sin tur leda till försämrad tillgänglighet till ett utbud av samtida bild- och formkonst utanför institutionerna. Statliga utställningsgarantier Enligt förordningen (1998:200) om statliga utställningsgarantier är det Kulturrådet som prövar ansökningar om utställningsgarantier. Huvudregeln är att den som anordnar en tillfällig utställning som ska visas i Sverige kan få en statlig garanti som täcker kostnader för skada på eller förlust av föremål. Anordnaren betalar en fast ansökningsavgift om 3 000 kronor och, om garantin beviljas, en rörlig avgift till Kulturrådet. Den rörliga avgiften innebär att garantimottagaren får betala minst 1 000 kronor och maximalt 100 000 kronor. När Kulturrådet ska pröva ansökningarna hämtas ett yttrande in från Kammarkollegiet om säkerhetskraven. Kammarkollegiet fakturerar därefter Kulturrådet för sin arbetsinsats. Den kostnaden tillsammans med Kulturrådets egna kostnader för att administrera statliga utställningsgarantier (främst personalkostnader) har ökat. Beroende på antal utställningar, och värdet av dessa, varierar möjligheterna att uppfylla kravet om full kostnadstäckning från år till år. Det bidrar till att verksamheten till och med 2015 uppvisar ett ackumulerat underskott på 183 000 kronor. Avgifterna, som inte ändrats sedan 1998, föreslås öka till 5 000 kronor (den fasta avgiften) samt till minst 2 000 kronor och maximalt 150 000 kronor (den rörliga avgiften). Detta för att kompensera för de kostnadsökningar som tillkommit. Kulturrådet anser därutöver att det finns behov av en fördjupad utredning om hur systemet med statliga utställningsgarantier är uppbyggt.