AMES 1
MED DJUPA RÖTTER I FAMILJEFÖRETAGET OCH SIKTET ST
ÄLLT MOT FRAMTIDEN Hon har varit anställd i familjeföretaget sedan hon började sitt yrkesverksamma liv direkt efter gymnasiet. Hon har följt med genom förändringar, förvärv och skiften. 2006 axlade hon rollen som vd och sedan 2012 står hon som ensam ägare till Tholmarks Uthyrning AB. Vi träffar Anna Tholmark i de nyrenoverade lokalerna på Torvingegatan 18 i Linköping. H on har varit anställd i familjeföretaget sedan hon började sitt yrkesverksamma liv direkt efter gymnasiet. Hon har följt med genom förändringar, förvärv och skiften. 2006 axlade hon rollen som vd och sedan 2012 står hon som ensam ägare till Tholmarks Uthyrning AB. Vi träffar Anna Tholmark i de nyrenoverade lokalerna på Torvingegatan 18 i Linköping. ÅRET VAR 1962, när Annas pappa startade Nils Tholmarks Åkeri AB. Successivt utvidgades verksamheten med maskintjänster, mobilkranar, byggmaskiner, liftar och ställningar. I början på 90-talet såldes sedan lastbilarna av, och numera är Tholmarks Uthyrning AB ett renodlat uthyrningsföretag som erbjuder allt som kan behövas i ett byggprojekt. Uthyrningsdepåer finns i Linköping, där också huvudkontoret är placerat, samt i Norrköping, Finspång, Södertälje, Växjö och Oskarshamn. En sjunde depå öppnar till sommaren i Stockholm. – Det är en händelserik och rolig bransch att vara verksam i, säger Anna. Man möter så många olika människor som brinner för det de gör. Det, tillsammans med den gynnsamma konjunktur som råder just nu, gör att det känns oerhört inspirerande och spännande. Vi är en väl anlitad aktör på byggmarknaden och vän32 der oss främst till små- och medelstora företag men vi är även är med och tampas med de större företagen. Vi är dessutom en neutral samarbetspartner som inte är knutna till något byggbolag, säger hon. ANNAS HISTORIA INOM företaget är imponerande. – Jag började jobba efter studenten 1991, säger Anna. Pappa frågade vilket datum skolan slutade? ”Den sjunde juni svarade jag. Jaha, sa han. Då kommer du till oss den tionde då!” skrattar hon och berättar vidare att det var administration och ekonomi som var hennes första arbetsuppgifter på företaget, även om hon alltid tyckt om maskiner. – Jag och mina bröder åkte ofta med pappa i hans lastbilar och i övriga maskiner under vår uppväxt, säger hon. Och det finns faktiskt ett påbörjat lastbilskort som jag tyvärr inte slutfört än. 2012 VAR DET SÅ DAGS för ett generationsskifte. Pappa Nils hade växlat ner sedan några år tillbaka, och Anna köpte företaget, medan hennes bröder tog över andra delar av familjens verksamhet. – Det spreds en del rykten redan 2006, då jag axlade rollen som vd, säger Anna. Rykten som ville göra gällande att vi var på väg utför, att Tholmarks var ett sjunkande skepp utan kapten. Men jag har hela tiden haft två starka drivkrafter. Den ena var att jag ville göra pappa stolt, och den andra var mer riktad utåt, att nog sjutton skulle det kunna gå TEXT& FOTO: MIRJAM LINDAHL med en kvinna vid rodret! Anna skattar när hon fortsätter berätta. – Det har varit en otroligt tuff resa, men samtidigt väldigt lärorik. Självklart har jag har tvekat ibland, men en stark vilja och en brinnande passion för det man gör och tycker om kan ta en långt. Men, poängterar hon, det hade aldrig gått om jag inte hade haft personalen på de olika depåerna. Deras arbete och engagemang i företaget är grunden för det vi har idag. NÅGON POCKAR PÅ UPPMÄRKSAMHET och Anna lyfter upp ettåriga Céline i knät. En och en halv vecka gammal var dottern med på sitt första ledningsgruppsmöte, och har troget fått följa med under året som gått, i olika sammanhang på mammas och pappas jobb. Pappa, det är Annas sambo Ola Fredriksson, som är ansvarig depåchef i Linköping. – Ingen av oss trodde väl att vi skulle få fler barn när vi träffades för sju år sedan. Men livet ville annorlunda, och vi blev föräldrar igen i fyrtioårsåldern, säger Anna. Hon berättar om vardagspusslandet och om rollerna som mamma och företagsledare. – Jag har lärt mig att hantera stressen genom åren. Att låta det som kan bero, få vänta till morgondagen. Oftast finns det kvar då, skrattar hon. Och på frågan om hur det är att arbeta med sin