Forskningssupplement 44 1
PROFESSIONSLOGIK OCH VETENSKAPLIG KUNSKAP SOM STÖ
D OCH HINDER När nu alltmer oroande kunskap kommer i dagen om både de anställdas arbetsmiljö, och destruktiva effekter av vården för barn och unga, tycks det bli allt svårare att återställa en god arbetsmiljö, en fungerande organisering och en välfungerande social barnavård (Lindquist 2012, Tham 2008, 2014, 2016, Svendsen 2016, Levin 2017, Vanvårdsutredningen SOU 2011:9, Svedin 2010). Fler och fler socialsekreterare lämnar förvaltningarna och den enda lösningen från kommunernas sida tycks vara att försöka anställa nya socionomer som ska arbeta precis som tidigare, som sociala sekreterare i en byråkratiskt organiserad förvaltning. En orsak till detta kan vara precis vad denna artikel handlar om, nämligen konflikten mellan socialtjänstens administrativa inriktning och byråkratiska organisering och å den andra sidan, frånvaron av det viktiga kunskapsbaserade sociala arbetet. Så vilken roll har professionslogik och tillämpning av teoretisk kunskap inom socialtjänsten idag? Professionslogik bygger enligt professorn i sociologi och socialt arbete, Tomas Brante (2014) på kriterier för vad som är en profession, nämligen akademisk kunskap, vetenskapliga principer och tillämpning av teori. En profession har ett monopol på vissa arbetsuppgifter, autonomi (kontroll och utvärdering av sig själva), kontroll (jurisdiktion) över sina arbetsuppgifter och hur arbetet utförs, och legitimitet genom statlig tilldelning av legitimation och ett förpliktigande att tjäna vissa samhällsintressen (Petersson 2011, Johnsson 2013). Det som främst utmärker en profession är att 2 http://www.socialstyrelsen. se/evidensbaseradpraktik de använder sig av systematiserad kunskap i sitt yrkesutövande, en abstrakt kunskapsbas som tillämpas på enskilda fall. Här finns en stor skillnad mellan de klassiska professionerna och välfärdsprofessionerna (Brante 2014, Petersson 2011, Liljegren 2008). Professorn i statskunskap, Olof Petersson, menar att välfärdsprofessioner som exempelvis socionomer, har svårt att vinna erkännande just för att de saknar en sådan abstrakt kognitiv bas som grund för sitt arbete. Förmågan att kunna koppla samman abstrakta teoretiska kunskaper, dra slutsatser om det individuella fallet och koppla det logiskt till insatser som kan avhjälpa problemet är enligt professionsforskaren Andrew Abbott (1988) definitionen på professionell kunskap. Så definieras också innebörden av socialt arbete av International Federation of Social Workers 1 http://cdn.ifsw.org/assets/ ifsw_124418-5.pdf (IFSW 2014) i sina globala riktlinjer1 , och på likartat sätt av den inflytelserike brittiske professorn i socialt arbete, Malcolm Payne (2006, s. 25). Forskningsämnet socialt arbete inrättades 1977 för att utveckla vetenskaplig kunskap om den sociala sektorn. Bakgrunden var bland annat en tilltagande kritik mot socialvården och dess praktik: människo20 socionomen 6.2018 behandlingen. Redan tidigare hade den kritiken framförts parallellt med en kritik av bristen på forskningskunskap om den sociala sektorn. Kravet ställdes på forskning och forskarutbildning i socialt arbete som ett viktigt villkor för utvecklingen, men också för kvaliteten i grundutbildning och yrkespraktik (Sunesson 2003). En rörelse i riktning mot kunskapslegitimering av det sociala arbetet tänktes kunna förändra villkoren för socionomutbildningen, forskningen och den sociala praktiken. Officiellt och inom forskarsamhället talas idag ofta om kunskap och kunskapsstyrning, evidensbaserade metoder och professionsutveckling, men det sker mest i termer av officiellt uttalade mål, lagtexter, riktlinjer, policydokument och utredningar (se t.ex. SOU 2015:71, Bergmark, Bergmark & Lundström 2011). De målen har sällan någon direkt koppling till vad som sker i den praktiska verksamheten (Avby 2015, Avby, Nilsen & Ellström 2015). Gunilla Avby visar i sin studie av den svenska barnavården att det framförallt är praktikbaserad organisatorisk kunskap som används, inte forskningsbaserad. Liksom Lundström (1993) visat så används vetenskaplig kunskap mest för att bygga under eller legitimera egna åsikter eller beslut som fattas på andra grunder. Den kunskap som används är organisatoriskt genererad och kommer från samtal med kolleger, eller så är den inbäddad i de dagliga rutinerna. Om vetenskaplig kunskap används så omformuleras den eller så tolkas den utifrån personlig erfarenhet eller anpassas till organisatoriska begränsningar (Björk 2016). Organisationens normer, värderingar och förväntningar bildar ett förklarande ramverk och en förståelseram för de problem socialsekreteraren ställs inför, en kontextuell rationalitet (Avby 2015, s. 67 f.). Men det finns röster som hävdar att det sociala arbetet ska bedrivas på vetenskaplig grund. Från statens sida är intentionen tydlig till exempel genom inrättandet av ämnet socialt arbete som forskningsämne och direktiv via Socialstyrelsen2 och SKL (Statskontoret 2014). Och här har vi det mest centrala teoretiska problemet inom socialt arbete. Socialtjänsten är en viktig socialpolitisk institution i Sverige och sådana institutioner bidrar till att upprätthålla förtroende till välfärdssamhället så länge de förmår skapa tilltro till sin verksamhet. De måste ha en samhällelig legitimitet för att överleva. Nyinstitutionell teori ger oss en möjlig förklaring till varför kunskapsbaserat arbete och vetenskaplig kunskap inte kan ge sådan legitimitet åt socialtjänsten. Förtroendet för socialtjänsten bygger på att den ger en bild av institutionell rationalitet och att den har en organisering som bygger på demokrati och rättvisa utifrån de lagar som reglerar dess verksamhet (Meyer & Rowan 1991, Levin 2013). Därmed antas också de lagstadgade målen för verksamheten bli