Forskningssupplement 44 1
Forskningssupplement försök gjorts att skapa karr
iärstegesprogram och därigenom incitament för den enskilde att stanna och utveckla sig i sin profession (Bourgeault & Newmark, 2012; Furtwengler, 1987; Heavner, Tichy, & Yazdi, 2016). Det just nu mest ambitiösa försöket att stärka det svenska offentliga sociala arbetet genom inrättandet av något som liknar karriärstegsprogram leds av Akademikerförbundet SSR och deras fokus på så kallade specialistsocionomer. Inrättandet av sådana specialisttjänster runt om i landet är tänkt att erbjuda karriärmöjligheter, utmärka expertis och skapa större samstämmighet kring hur sådan expertis skattas och benämns. Specialistsocionomen ska enligt förbundet (SSR, 2015a, b) ge stöd till handläggare och chefer, föra in aktuell forskning i praktiken, sammanställa kunskapsunderlag för verksamhetens utveckling och utvärdera verksamhetens insatser. Akademikerförbundet SSR ställer också krav på specialistsocionomen när det gäller personlig lämplighet, yrkeserfarenhet och utbildning (socionomexamen och vidareutbildning) (SSR, 2015a). I föreliggande studie gör vi utifrån tidigare forskning på området ett antagande om att expertoch specialisttjänster kan bidra till en tydligare organisatorisk struktur i socialtjänsten, ett ökat stöd för den enskilde socialarbetaren och en personlig professionell utveckling i det sociala arbetet. Antagandet baseras bland annat på Lindquists (2013) studie av hur personalstabilitet skapas genom kompetensutveckling och en förtydligad struktur för sådan utveckling – en utveckling och struktur som vi menar kan erbjudas genom specialisttjänster. Vårt antagande stärks också av tidigare studier av kompetensutvecklingsprogram och specialisttjänster inom skola och omsorg (t ex Bjørk, et.al., 2007; Bourgeault & Newmark, 2012; Cil, et.al., 2014). Vi frågar oss i vilken utsträckning sådana tjänster finns i den offentliga socialtjänsten idag, och hur berörda aktörer resonerar kring sådana tjänster. Syftet med studien är att beskriva och analysera förekomsten av och ambitionerna kring expert- och specialisttjänster (från och med nu specialisttjänster) i socialtjänsten. Studien har två empiriska delar; en kvantitativ del som beskriver förekomsten av specialisttjänster i ett representativt urval av Sveriges kommuner, samt en kvalitativ del som analyserar arbetsgivares och andra nyckelpersoners erfarenheter av och uppfattningar om sådana tjänster. De empiriska resultaten analyseras sedan utifrån tankar om professionsutveckling i människovårdande organisationer. Följande frågor strukturerar studien: • Hur vanligt förekommande är olika specialisttjänster i svenska kommuner? • Hur benämns specialisttjänster i socialtjänsten? • Hur ser socialtjänstens chefer på specialisttjänster med avseende på kompetenser, arbetsuppgifter och plats i den egna organisationen? • Vilka överväganden gör socialtjänstens chefer vid inrättande av specialisttjänster? • Hur kan initiativ kring specialisttjänster förstås i relation till professionsutveckling? OM KARRIÄRER OCH PROFESSIONELL EXPERTIS Brousseau med kollegor (1996) visar hur ”karriär” knappast kan förstås entydigt. Den linjära karriären är den mest traditionella, och går enkelt uttryckt ut på att en person avancerar mot mer makt och ansvar inom en och samma organisation. I en sådan karriär betonas prestation, men också lojalitet, och den innebär en strävan efter chefspositioner. Expertkarriären innebär däremot att den enskilde utvecklar sin särskilda kunskap eller färdighet, sin expertis, och därigenom vinner framgång. En sådan karriär är inte bunden till någon särskild organisation (även om en stabil plattform kan underlätta progressionen), och chefspositioner går närmast på tvärs med ambitioner om expertis, eftersom sådant kräver annan uppmärksamhet och andra färdigheter. En spiralkarriär innebär att en individ utvecklas genom att återkommande söka och förkovra sig inom nya områden, och i detta använda sig av tidigare erfarenheter. En sådan karriär ses bland annat bidra till den egna personliga utvecklingen. Transitkarriären, slutligen, innebär att en individ återkommande byter anställningar, men inte använder sig av de kopplingar som finns i spiralkarriären (vilket gör att det kan ifrågasättas om det alls är en karriär). I den fortsatta framställningen är expertkarriären, som ett alternativ till den traditionella linjära karriären i socialtjänsten, av särskilt intresse. För att förstå tillägnandet av professionell expertis hänvisas idag ofta till den så kallade Dreyfusmodellen (Dreyfus & Dreyfus, 1980; Dreyfus, 2004; Eraut, 1994; Fook, et al., 2000; Peña, 2010). Den har givit upphov till mer professionsspecifika teorier och modeller för hur expertkunnande och professionsutveckling kan förstås i människovårdande organisationer, bland annat när det gäller sjuksköterskor och socialarbetare (Benner, Tanner, Cheasla & Larsson-Wentx, 1999; Benner, 2004; Fook et al, 1997, 2000). Enligt Dreyfusmodellen (Dreyfus & Dreyfus, 1980; Dreyfus, 2004) byggs expertis i fem steg, där yrkesutövaren går från emotionellt oengagerad, via konstant analytisk till att bli engagerad, intuitiv och MARCUS FALK JOHANSSON TITEL: Socionom, fil mag och Forskningsassistent vid institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke Högskola. marcus.johansson@esh.se MAGNUS KARLSSON TITEL: Professor i socialt arbete vid institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke Högskola. magnus. karlsson@esh.se 6.2018 socionomen 5