Forskningssupplement 44 1
Nytt från fält och forskning Hans Swärd lyfter fr
am nya viktiga debattämnen och presenterar aktuella priser och utmärkelser. text: hans swärd Det finns många anledningar att i år diskutera det sociala arbetets roll i det samtida samhället. Som konstaterades i förra forskningssupplementet är 2018 ett märkesår eftersom det är 100 år sedan Sverige fick sin första fattigvårdslag. Vi hade tidigare haft fattigvårdsförordningar med en svagare ställning. Bortauktionering och rotegång förbjöds i den nya lagen 1918, fattigvårdens husbondevälde lindrades och man försökte också att reglera institutionsvården, vilket gör att äldreomsorgen också fyller 100 år i år. Efter 1918 kunde fattigvårdens beslut överklagas, vilket var omöjligt enligt 1871 års fattigvårdsförordning. Fattigvårdshjälpen i 1918 års lag är det som i dag kallas försörjningsstöd eller socialbidrag. Lagen från 1918 har kommit att bilda grundfundament i den fattigvårds- och socialbidragshantering vi senare haft med ett kommunalt ansvar och individuell behovsprövning med ett kontrollsystem. Mycket har skett med svensk välfärd sedan 1918. Då fanns det enklare former av offentliga hjälpåtgärder för utvalda personer som inte kunde försörja sig själva och inte kunde försörjas av släkten eller leva på allmosor. I dag har ett mer finmaskigt socialförsäkringssystem vuxit fram vid sidan av den generella socialpolitiken som ska förhindra att människor hamnar i fattigdom. Systemet ska omfördela resurser mellan olika skeden i livet. Men det finns luckor i dagens system och det finns människor som faller igenom skyddsnäten. Det finns därför anledning att diskutera hur dagens socialbidragshantering och det sociala arbetet står sig 100 år efter den första lagen. Det har gjorts olika försök att i grunden 26 socionomen 6.2018 reformera socialbidragssystemen, men flera av dem har misslyckats. Införandet av Socialtjänstlagen 1982 hade höga ideal. Men dessa kom ganska snabbt att stöta på patrull bland annat genom de ekonomiska kriserna under 1980- och framför allt under 1990-talskrisen. Problemet med lagen är att det är en ramlag och det finns inga sanktioner om kommunerna inte följer lagens bestämmelser om skälig levnadsnivå, och de fattiga kan inte utkräva sin rätt. CENTRALFÖRBUNDET FÖR SOCIALT ARBETE anordnar under året ett par konferenser om behandlingen av fattiga grupper i dagens samhälle och om hur socialtjänsten klarar av att vara det yttersta skyddsnätet för dem som inte kan ta del av övriga samhällsinsatser. Med en förändrad fattigdomsproblematik, ökade ekonomiska och hälsomässiga klyftor, segregation, bostadsbrist och förändringar i de sociala skyddsnäten ställs socialtjänsten inför en rad utmaningar. Det behövs en fördjupad diskussion om dessa utmaningar och sätten att lösa dem på. Konferenserna ordnas i Stockholm den 17 oktober 2018 och i Örebro den 24 oktober 2018 (https://csa.se/konferens-fattigvardslagen100-ar-var-star-vi-idag/) Till konferenserna ger förbundet ut forskningsantologin Bedöma och åtgärda fattigdom - Om välfärdens skiljelinjer och samhällets yttersta skyddsnät. Hur ser bakgrunden ut, vad har hänt sedan 1918 och var står vi i dag? Varför har strukturella problem så ofta fått individuella lösningar? Samma tema om strukturella problem och individuella lösningar behandlas i den nyutkomna antologin Manifest - för ett socialt arbete i tiden (Studentlitteratur 2018). Ett trettiotal forskare i socialt arbete och angränsande discipliner medverkar. Fattigdom, missbruk, kriminalitet, hemlöshet och andra sociala problem görs ofta till individuella problem i dagens samhälle. Det går inte bara att möta utmaningarna med hårdare tag och krav på individen, utan många av förändringarna måste vara av samhällelig natur. Låt 2018 blir starten för en diskussion om det sociala arbetets roll i dagens och framtidens samhälle. SEDAN MÅNGA ÅR har det funnits en nationell samarbetskommitté för Sveriges socionomutbildningar. Ur denna organisation bildades i våras ett nytt förbund, Förbundet Sveriges Socionomutbildningar (Fssoc). Förbundets syfte är att främja samverkan mellan Sveriges socionomutbildningar och stärka utveckling av forskning, utbildning och praktik i socialt arbete. Förbundet vill ha en liten friare ställning än den gamla samarbetskommittén och vill bland annat vara en aktör i samhällsdebatten. Det vill också stärka det sociala arbetet genom att samordna och utveckla erfarenhetsutbyte mellan olika nätverk. Kontaktperson är Helena Johansson, Göteborgs universitet. Det är viktigt att frågor om utbildning, forskning och praktik får ökad uppmärksamhet i samhällsdebatten och Socionomen önskar det nya förbundet lycka till i sina ambitioner. NÅGRA PRISER för värdefulla insatser i socialt arbete har delats ut under våren. Centralför