Porsche 1
PORSCHE MAGASIN PROVKÖRNING Fabriksföraren Kévin
Estre, som precis beställt en Mambagrön Porsche Panamera GTS Sport Turismo. et är när jag sitter i skuggan under palmerna, precis vid infinitypoolen vid Hotel Four Seasons i Bahrain och ska ta min första tugga av frukostomeletten jag märker det. Guldbesticken börjar bli slitna. Jag tittar närmare och inser att det är helt vanliga rostfria bestick, men guldfärgade. En färg som efter många maskindiskar nu börjar flagna. Guldfärgen finns där för att skapa en illusion av flärd och lyx. Lyx som tyvärr inte tål en granskning. På parkeringen utanför lobbyn står 20 exemplar av Porsche Panamera GTS och Porsche Panamera GTS Sport Turismo uppradade och redo för oss tjugotalet journalister från hela världen som är här för att testa den nya modellen. Jag ska inte säga att Porsche Panamera GTS är anspråkslös eller diskret. Men bredvid pimpade Rolls-Royce och Lamborghini, som fått flytta på sig till en undanskymd del av parkeringen, framstår Porsche-bilarna som funktionella och högst rimliga. Och till skillnad från guldbesticken så är det under ytan som bilens själ, hjärta och tekniska finesser är gömda. Porsche Panamera GTS hamnar med sin fyraliters biturbo-V8 på 460 hästkrafter mellan Porsche Panamera S och Porsche Panamera Turbo. Sportavgassystemet, som är standard, bidrar med sitt speciella ljud till körupplevelsen. Biturbomotorn, som är försedd med partikelfilter för bensinmotorer, är 20 hk och 100 Nm starkare än föregångaren och bilen accelererar från 0–100 km/h på 4,1 sekunder i kombination med det standardmonterade Sport Chrono-paketet. De två modellerna har en toppfart på 292 respektive 289 km/h. GTS-varianten är av tradition entusiasternas val. De som uppskattar aktiv, sportig körning och gärna vill ha en V8 men inte tycker sig behöva Turbo-modellernas rent extrema prestanda. Och mycket talar för att även denna, den tredje generationen av Panamera GTS, ska bli entusiasternas val. HELT NY INREDNING När omeletten är uppäten är det dags att ta plats bakom ratten. På schemat står en timmes testkörning från Bahrains huvudstad Manama till örikets sydligaste spets. Jag gör en liten ofrivillig avstickare, mestadels beroende på att jag väljer att följa vägskyltarna istället för GPS:en. Så den första timmen består av bilköer i Manamas södra förorter, snarare än härlig körning på nyasfalterade motorvägar. Hästkrafterna och vridmomentet får jag ingen riktig känsla för när vi kryper fram här. Däremot kan jag konstatera att bilen trots sina yttermått är förvånansvärt smidig i stadstrafiken. Och klimatanläggningen fungerar ypperligt, tyst och effektivt. Vilket är minst lika viktigt som 460 hästkrafter när termometern visar 39 grader. Snart hittar jag ut på King Hamad Highway, som ligger öppen och tom. Vilket tyvärr är källa till mer frustration än körglädje. Framför mig har jag en bred, fin, nyasfalterad motorväg som sträcker sig 5 mil ner till öns sydspets Durrat Al Bahrain. Men med radarkameror nästan varje kilometer, och i ett land där fortkörningsböter kan kosta upp till 12 000 kronor, eller ge ett halvår i fängelse, är det snarare farthållaren än V8:an som får jobba ordentligt. Istället hinner jag bekanta mig med inredningen. Head up-displayen, som går att skräddarsy efter vilken information man vill ha, är en nyhet för Panamera-serien och blir snart en oumbärlig kompanjon på färden. Överlag ger förarplatsen ett modernt och välorganiserat intryck, där alla funktioner är placerade 53