TIDNINGEN TILLVÄXT 1
Debatt SVEN-AXEL BERGSTRAND, universitetslektor e
meritus, skiljedomare EN MÄNGD OLIKA kontrakt för virkesaffärer har vuxit fram i skogsnäringen, alla med olika utformade och finstilta villkor. Inget kontrakt är det andra likt i design, typsnitt, utformning och formulering av villkoren. Vissa har nästan alla väsentliga villkor med, andra inte. Kontrakten är inte sällan en kombination av olika avtalstexter som man har haft som förlaga för det egna dokumentet. De kan även vara otydliga och till och med motsägelsefulla. Det som står på ena sidan av ett avtalsdokument kanske motsägs av något som står finstilt på nästa sida. Kontrakten tycks dessutom ha kommit att ingå som en del i varumärkesbyggande och företagsidentitet – det verkar ligga en prestige i att ha ett ”eget” kontrakt. DENNA UTVECKLING gynnar inte den ofta svagare parten i en virkesaffär, alltså skogsägaren. Med många variationer uppstår 6 Tillväxt Ett branschgemensamt kontrakt vore en bra grund för ännu mer balanserade och tydligare skogliga affärer. Om du har synpunkter på något du läst i Tillväxt eller förslag på vad du tycker vi borde skriva om, tveka inte att höra av dig till oss! Mejladress skogochlantbruk@handelsbanken.se Postadress Handelsbanken Skog och lantbruk, Torsgatan 14, 103 70 Stockholm Snårskog av kontrakt missgynnar skogsägare Bristen på standardiserade kontrakt inom skogsnäringen bäddar för skogliga tvister – där skogsägaren ofta riskerar att hamna i kläm. För att undvika konflikter borde branschens parter tillsammans ta fram ett standardkontrakt för skogen. Det skriver skiljedomare Sven-Axel Bergstrand. oftare missförstånd och saken blir inte bättre av att kompetensen och utbildningen i skogliga frågor och avtal kan vara varierande, på ömse sidor. Angiven avtalstid, ofta fem år, går fort och avtal kan falla i glömska och det kontrakt som tecknades för ett par år sedan tecknades av helt andra personer än de som i dagsläget är verksamma avtalsparter. Osäkerhet kan då infinna sig och tvister ligga på lut. Skogen är fortfarande Sveriges största exportnäring och årligen gör enskilda skogsägare tusentals virkesaffärer. EN GENERELL SKRIVNING av villkoren för dessa affärer vore av många anledningar att föredra, även från rättvisesynpunkt. Kontrakt skrivs för att minska tvisterna, inte för att skapa dem. För sågade trävaror finns sedan lång tid tillbaka branschgemensamma avtal. De så kallade Svea-kontrakten togs fram i olika editioner under en lång följd av år, efter en remissomgång i en öppen process för branschens olika intressenter. Man kan anse att de fungerat hyfsat eftersom bägge parter kommer ihåg vad de innehåller. Man kan fundera över varför det inte finns något enhetligt standardkontrakt för skogen. Mellan dagens parter i skogliga affärer råder det ofta obalans, genom att ena parten presenterar ett färdigt kontraktsformulär som den andra parten har att anta eller förkasta – efter eventuell förhandling om villkoren. Ett så kallat agreed document* vore att föredra. Branschens olika parter borde arbeta fram ett gemensamt dokument till kontraktsformulär. Möjligheten kvarstår ändå att komplettera detta med särskilda vill