Bumsen 1
Touring Pyrenéerna i juli 2010 TEXT & FOTO JÖRGEN
RUTEGÅRD ML 2652342 Min fru Ann-Charlott och jag har kört rätt mycket i Norge, men även ett par gånger i Alperna och Dolomiterna. Vi åker BMW-boxer, för ljudets och känslans skull. Just nu har vi en R 1200 RT som naturligtvis går problemfritt. Någon gång har vi åkt med vår veteran, Vincent Black Prince, till Syd- och Mellansverige och även in i Norge. Det är naturligtvis mer spännande att köra gammelhojen men också en särskild upplevelse . Nu gällde det BMW och Pyrenéerna, vilket lockat oss länge. Våra nära vänner Monika och Ulf skulle (som oftast) med, men fick förhinder i sista stund. Vi drog således iväg själva, de sista dagarna i juni, med fulla packväskor, topbox och tankväska, dock inte mer. Det blir ändå rätt minimalistisk packning. Man behöver inte så mycket prylar när man bor på mindre hotell och pensionat. Vi bokar faktiskt i förväg – via nätet – det är skönt att slippa jaga logi när man är trött på kvällen och det kanske regnar. Det går ju att boka om efter vägen om planerna ändras. Från vårt hem utanför Örnsköldsvik har vi en lång transportsträcka ner till Göteborg och färjan mot Kiel. Vi gjorde den roligare med udda vägval och ett par övernattningar, först i det Växhusets Ekocentrums vandrarhem utanför Söderhamn (rekommenderas!) och sedan hos vänner vid Vättern. Vägen väster om Vättern och sedan över Tidaholm är roligare än E20. Sträckan Kiel till Hamburg kör man på en dryg timme när inte motorvägsköer hindrar. GPS:en är ovärderlig för att snabbt hitta till stationen Altona och biltåget. Många nordbor tar denna väg ner i Europa och sparar därmed motorvägsmil, bensin och däckslitage. Vi åkte tåget till Narbonne i Frankrikes sydöstra hörn mot Medelhavet. Sedan bar det av mot bergen! Planen var att köra norr om den 40 mil långa bergskedjan, på den franska sidan, mot Atlanten och sedan tillbaka på de södra spanska sluttningarna. Efter några dagar tyckte vi det blev väl långt och genade över ett pass till 18 BUMSEN 2 – 2011 Spanien för att få stanna på bergsvägarna. Pyrenéerna är höga, snöbeklädda och vackra. Vägarna är mestadels bra med liten till måttlig trafik. På den spanska sidan finns områden med mycket gles bebyggelse, avfolkningsbygder där husen blivit semesterbostäder. Scenerierna är hisnande och små asfaltvägar kan bereda överraskningar runt hörnen. Kurvor, nya utsikter, djur, vägarbeten – man får köra varsamt. Vi hittade många smultronställen. Os de Civis är en vacker liten spansk bergsby vid vägens ände. Den nås bara från Andorra på en trevlig väg! Två bra hotell finns. Men se upp – kan förväxlas med grannbyn Civis på andra sidan bergskammen. Kör man fel och åker till Civis, vilket vi gjorde en kväll, har man att göra med en mycket smal väg som knappt lämpar sig för en fullastad touringmaskin. Man kan ta sig över berget, hävdade ortsbefolkningen, men bara med fyrhjuling. Det hade vi inte, så vi fick vända och köra den smala vägen tillbaka, sedan kom vi på rätt kurs mot rätt by. Väl där åt vi en sen spansk middag på hotellet. Spanien spelade semifinal i fotbollsVM mot Tyskland. Vi fick hedersplatsen framför en stor-TV medan vi åt. Vilket jubel när Spanien vann! Den verkliga pärlan var nog Hotel Parador i Bielsa. Fint, dyrt, priset dock förhandlingsbart vid bokning i förväg. Dessutom fick vi en svit! Hotellet ligger fantastiskt placerat högt upp i en grön dalgång i nationalparken Monte Perdido med snötäckta gränsberg på tre sidor och en forsande flod alldeles intill. Fint kök, vilken frukost! Nåväl, motorcykellivet skiftar, efter återkomst till Medelhavet kryssade vi upp längs badstränderna mot Narbonne igen och tåget mot Hamburg. På vägen genom Sverige möttes vi av tidigare nämnda Monika och Ulf, gjorde västkusten, snuddade vid ett hörn av Norge, hamnade i åskregn i Värmland och kom så småningom hem, mycket nöjda. Pyrenéerna rekommenderas!