Bumsen 1
En motorcykelresa genom Ryska Karelen och Barents
regionen under augusti 2010 TEXT & FOTO NILS-GUNNAR TORDEGÅRD ML 2660050 Regnet hänger i luften när jag lämnar Nyköping mot Stockholm för resan med Silja Line till Helsingfors. När vi glider in i Helsingfors hamn påföljande morgon strålar solen. Åker i lugnt tempo till Kotka som ligger 25 km från ryska gränsen. Passar på att se mig om i staden och att bunkra upp bröd, vatten och frukt. Varmt och soligt väder när jag anländer till Valimaa gränsstation. Det går över förväntan med pappershanteringen i ryska pass- och tullkontrollen, är på rull efter ca en timme. Efter att passerat ett par militära kontrollstationer åker jag in i Viborg för att ta en fika vid järnvägsstationen. Sedan väljer jag att åka i nordostlig riktning mot Sortovala vid Ladogas nordvästra strand. Vägarna mellan Viborg och Sortovala är mycket krävande med en blandning av dålig asfaltbeläggning och grus. Passerar karelska byar med omålade byggnader, vid en järnvägsövergång reparerar c:a 10 personer rälsen, här finns gott om personresurser. Tankar hojen för första gången när jag kommer in i Sortovala vilket är mycket speciellt. Först betalar man för den mängd bensin man tror går åt i en lucka. Sedan fjärraktiverar personalen pumpen så att man kan tanka. Eventuellt kvarvarande belopp återbetalas i luckan. Nästan allt går fel vid första tankningen, efter mycken svett och frustration är hojen fulltankad med 92 oktan blyad bensin. Anländer till ett trevligt hotell vid Ladogas strand vid 19-tiden. Ingen av personalen behärskar engelska, men det mesta ordnar sig. Äter fisksoppa och blinier till middag med hallon som dessert. Bra frukost med gröt, dock var äggen alldeles för hårdkokta. På väg vid 08.30-tiden, de tio första milen är OK, sedan börjar eländet med dålig asfaltbeläggning och makadambeläggning. Tar paus vid en sjö där jag badar och lagar lunch på gasolköket. Temperaturen under eftermiddagen ligger en bit över 30°C. Efter ytterligare några mil kommer jag ut på väg M18 ”Kola Highway” som jag skall följa upp till Murmansk. 42 BUMSEN 2 – 2011 Svänger österut mot Petrosavodsk (Petroskoj) som ligger vid sjön Ääninen (Onega, nästan dubbelt så stor som Vänern, Europas näst största sjö). Har ingen karta över staden men lyckas hitta mitt hotell som ligger vid strandpromenaden tack vare en hjälpsam polis som åker före med sin Lada. Hotellpersonalen klarar engelska och är mycket serviceinriktade. Äter middag bestående av biff stroganoff med vaniljglass och en dubbel espresso till dessert. Flanerar i det vackra vädret efter strandpromenaden på kvällen och fotar omgivningen. Mycket bra frukost med gröt, ägg & bacon, rostat bröd och kaffe. Krånglar mig ur Petrosavodsk i morgontrafiken tillsammans med trådbussar och spårvagnar för att komma ut på M18 norrut. Vägstandarden varierar hela tiden från perfekt beläggning till rena katastrofen, där Kamaz-lastbilarna stånkar fram i 30 km/tim för att inte lasten skall välta. För att kompensera de dåliga vägarna har man placerat ut smörjbryggor var 10:e mil. Vid ett tankställe träffar jag en Volvo 740-ägare som monterat ur instrumentpanelen, han är i full färd med att fixa elektronik och mekanik. Kommer på eftermiddagen upp till Kem som är en mycket nedsliten stad. När jag stannar utanför järnvägsstationen kommer genast ledighetskommittén fram med begäran om ett ekonomiskt tillskott. Fortsätter mot Rabotjeostrovsk som är en utskeppningshamn vid Vita havet. Orten fungerar idag som ett turistcentrum med restaurang, hotell, stugbyar, etc. Området sträcker sig ner till hamnen och är inhägnat och bevakat. Från hamnen går det båtar ut till Solovetskijöarna (Solovetskijarkipelagen, Solovki) där det finns många kulturella sevärdheter med bl.a. gamla bevarade ortodoxa kyrkor. Annars är öarna mest kända för att ha fungerat som ett av de mest beryktade fånglägren i det sovjetiska gulagsystemet. Kommer på rull strax efter kl 10.00 efter traditionell gröt