Forskningssupplement 46 1
SOCIALSEKRETERARES UPPLEVELSER AV EBP text: kerst
in johansson och mattias fogelgren illustration: mia fernau Under de senaste tio åren har införandet av en evidensbaserad praktik (EBP) präglat svensk socialtjänst. I denna artikel, som bygger på en studie om de professionella i socialtjänsten och deras upplevelser av EBP, diskuterar vi denna satsning utifrån hur socialsekreterare uppfattat den. Vår empiriska studie visar hur socialsekreterare varken haft möjlighet eller förutsättning att ta till sig EBP. Avslutningsvis kopplar studien till statens fortsatta styrning av kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Denna fortsatta statliga styrning präglas nu av satsningar på tillämpad forskning och en förhoppning om tillitsbaserad styrning av socialtjänsten. S ocialstyrelsen genomför vart tredje år en undersökning om evidensbaserad praktik. Undersökningen är riktad till ett slumpvist urval verksamhetschefer inom individ och familjeomsorg samt funktionshinder och äldreomsorg. Den senaste under14 socionomen 6.2019 sökningen genomfördes hösten 2016 och där konstateras bland annat att ”en minoritet av cheferna ansåg att deras medarbetare hade tillräckliga kunskaper för att kunna bedriva ett evidensbaserat arbete” (Socialstyrelsen 2017 ur sammanfattningen). I denna artikel, som bygger på en tidigare studie (Johansson och Fogelgren 2016), diskuterar vi socialsekreteras upplevelser av EBP, en satsning som en socialsekreterare i vår studie beskrivit i termer av ”en urvattnad glimt av något som kunde blivit bra”. Syftet med föreliggande artikel är att belysa hur socialsekreterare har upplevt försöken att implementera EBP i socialtjänsten. Artikelns frågeställning handlar om hur vi kan förstå och förklara att denna intervention inte inneburit att flertalet socialsekreterare arbetar evidensbaserat idag. I slutdiskussionen görs även en kritisk reflektion över statens fortsatta strävan mot att kunskapsutveckla den kommunala socialtjänsten. Satsningen på evidensbaserad praktik i socialtjänsten kan förstås som en statlig intervention, det vill säga, en rad systematiserade åtgärder och ingripanden som syftar till att förbättra en verksamhet. Satsningen utgör ett exempel på implementering av en centralt formulerad idé i en lokal organisation, i detta fall kommunernas socialtjänst. Idén om en evidensbaserad praktik i socialtjänsten utgör interventionens policy (Johansson 2015, s. 255). Det brukar heta att för att förstå sin samtid och spå sin framtid, måste man kunna sin historia. Vi skall i detta sammanhang inte gå så långt bakåt i tiden, utan låt oss utgå från professor Lars Oscarsson som år 2009 skrev om förståelse för, kunnande att och vilja att medverka som betydelsefulla delar för att kunna införa en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. Enligt Oscarsson har