Forskningssupplement 46 1
Forskningssupplement Så långt implementeringen ge
nerellt. De kanske viktigaste aktörerna, de yrkesverksamma socialarbetarna på lokalplanet, är en målgrupp som haft liten insyn och knappast något inflytande över den policyintervention för EBP som nu avslutats. Det är trots allt professionen, närbyråkraterna, som förväntas vara gruppen som i slutändan implementerar den nya policyn. Nyckelfrågor i sammanhanget är därför: Hur ser de yrkesverksamma själva på interventionen och dess implementering? Hur ser de professionella på evidensbaserad praktik? Upplever de att de som formulerat den nya policyn tagit tillvara de professionellas unika kunskap och deras kunskapssökande? Gräsrotsbyråkrater måste kunna, vilja och förstå Organisationsteori hjälper oss att förstå organisationer och organisationsförändring. Men, för att på ett mer djupgående sätt förstå den inre dynamiken inom organisationer och sociala relationer, särskilt kopplade till förändring, behövs kompletterande teorier såsom implementeringsteori (Vedung 1998; Rothstein 1994) och professionsteori (Brante, Johnsson, Olofsson & Svensson 2015). Dessa många mer ursprungligen statsvetenskapliga perspektiv (Rothstein 1994; Premfors 1989; Vedung 1998) är inte helt enkla att överföra till socialtjänstens område. På senare år har emellertid detta gjorts på ett med hjälp av forskning om Human service organizations (Hasenfeld 2010), på svenska människobehandlande organisationer (MBO). Studier av MBOn har fått allt starkare fäste i Sverige, inte minst inom forskning om socialtjänstens organisering (Linde & Svensson red. 2013; Johansson, Dellgran & Höjer 2015). Människobehandlande organisationer skiljer sig från vanliga byråkratiska organisationer främst genom att de i högre grad består av medarbetare som kommer i direktkontakt med brukare, och blir därmed vad exempelvis Gawthrop (1998) kallar ”förvaltningens mänskliga sida”. I MBOn kan personalen som möter brukare benämnas street level bureaucrats (Lipsky 1980), gräsrotsbyråkrater (alternativt närbyråkrater eller frontlinjebyråkater) på svenska. Socialsekreterarna, som är i fokus i denna artikel, är socialtjänstens gräsrotsbyråkrater. Implementeringsprocesser i MBOn följer inte en rationell logik. De består inte heller av någon enkel orsak-verkan-process där resultat kan bedömas utifrån givna mål (Pressman & Wildavsky 1984). En grundläggande del av implementeringsforskningen handlar om strategier för att överbrygga det så kallade implementeringsproblemet vilket helt enkelt handlar om att politiska beslut efter implementeringen inte får de effekter som beslutsfattarna avsett (Johansson 2010; jfr även Vedung 1998; Oscarsson 2009). Enligt Oscarssons (2009) teoretiska ram ska implementeringsproblemet överbryggas genom att gräsrotsbyråkraterna förstår, vill och kan genomföra interventionen. När vi lagt upp studien har vi utgått från denna teoretiska ram. När vi går in i empiriavsnittet analyseras utifrån en tidigare studie (Johansson & Fogelgren, 2016) just gräsrotsbyråkraternas förståelse, kunnande och vilja att medverka till att införa EBP inom socialtjänsten. METOD OCH MATERIAL Statskontorets utvärdering av interventionen har, i enlighet med regeringens uppdrag, riktats mot statens och SKL:s styrning, utformning och organisering. Via enkäter till socialchefer, sjukvårdsdirektörer och tjänstemän på SKL har man studerat hur väl dessa grupper känner till överenskommelsen (Statskontoret 2014:18). Statskontorets rapport är den enda större och systematiska uppföljningen som genomförts kring interventionen. Uppseendeväckande nog finns inte de professionellas perspektiv med, vilket får sägas utgöra en allvarlig kunskapslucka mot bakgrund av att detta är gruppen i slutändan skulle implementera den nya policyn. Detta är ett viktigt perspektiv vi bidrar med i denna artikel. Det empiriska materialet i denna artikel bygger på en webbaserad enkätundersökning till tre slumpmässigt utvalda kommuner samt en mindre intervjustudie genomförd under 2015 (Johansson & Fogelgren, 2016). Urvalet är ett så kallat stratifierat klusterurval, vilket i det här fallet innebär att vi har delat in landets 290 kommuner i tre grupper efter SKL:s kommungruppsindelning från 2011 (SKL 2010). Den första gruppen består av ”storstäder, förortskommuner till större städer samt större städer”, den andra gruppen inkluderar ”glesbygdskommuner och kommuner i glesbefolkad region” medan den tredje gruppen består av ”alla övriga kommuner”. Därefter randomiseras en kommun inom respektive grupper fram för att undersökas.1 Vi har valt att kalla de tre kommunerna för kommun A, kommun B och kommun C. Till denna studie finns två typer av data från respektive kommun: en enkät till socialsekreterarna samt intervjuer med socialsekreterare. Datainsamlingen har skett under 2015. Enkäten (se Johansson och Fogelgren 2016) var utformad utifrån en rad tidigare studier kring praktikers uppfattning av reformer och styrning (se exempelvis enkäterna i ISF 2014 och Statskontoret 2014). Då Statskontoret (2014) undersöker samma reform/intervention med riktade enkäter till socialchefer har samma eller liknande frågor använts för vår studie för att undersöka om svaren från socialsekreterarna skiljer sig från det cheferna har svarat. Målgruppen för enkäterna är samtliga anställda som arbetar som utredande socialsekreterare vid de utvalda kommunernas socialkontor. Tjänstlediga och sjukskrivna 1 Syftet med stratifieringen är att eftersträva en spridning bland de olika typer av kommuner som finns representerade i studien. Inom ramen för detta projekt finns inga ambitioner att generalisera resultaten som giltiga för alla socialsekreterare utan randomiseringsupplägget handlar snarare om att få så breda perspektiv som möjligt från de olika kommun-typer som finns i Sverige. 6.2019 socionomen 17