Forskningssupplement 46 1
2 I detta forskningsprojekt hade vi inte tillgång
till registerdata över de anställda i respektive kommun vilket leder till en del svagheter när det kommer till bortfallsanalysen. har valts bort. Totalt fick 317 personer enkäten, varav 183 svarade. Detta motsvarar en svarsfrekvens på 58 procent. Enkäterna skickades ut via e-postlistor från respektive kommun.2 De som svarade på enkäten svarade även på en rad bakgrundsfrågor kring utbildning, erfarenhet och ålder men vi saknar information om de som inte svarade på enkäten. Det går med andra ord inte att uttala sig om huruvida gruppen som har besvarat enkäten är annorlunda än den som inte har 3 Kommun A hade svarsfrekvens på 58, kommun B på 59 och kommun C på 59.) gjort det. Den enda bakgrundsvariabeln vi har för de personer som inte svarat på enkäten är kön och vilken kommun de finns i. Bland de som fick enkäten var 75 procent kvinnor och bland de som svarade på enkäten var 76 procent kvinnor och fördelningen mellan kommunerna är densamma som för de som svarade på enkäten3 . Denna information är dock inte tillräcklig för att kunna uttala oss om huruvida denna grupp är skild från den som svarade. Bland de som svarade på enkäten är medelåldern 37 år och de har i genomsnitt arbetat som socialsekreterare i 11 år. Intervjupersonerna har randomiserats fram 4 Vi har randomiserat fram en lista med samtliga socialsekreterare i respektive kommun och utifrån denna har vi kontaktat socialsekreterare angående att bli intervjuade. utifrån en förutbestämd modell för att på så sätt få en grupp personer som är jämt fördelade sett till bakgrundsfaktorer som kommun, kön, erfarenhet och ålder.4 att ta reda på huruvida socialsekreterarna upplever att de har påverkats av interventionen. Det är samma tillvägagångssätt som Statskontoret använde när man studerade interventionen, men då på en helt annan population. Artikeln för inget normativt antagande om huruvida förändringen har varit bra eller dålig, istället fokuserar vi på huruvida gräsrotsbyråkraterna upplever att en förändring har skett eller inte. Givet att huvudmännen nu gjort en policyintervention och tillsatt medel för att satsningen ska få effekt, måste man anta att målet med interventionen var att förändra någonting. Enligt den teoretiska ram vi använder ska implementeringsproblemet överbryggas genom att gräsrotsbyråkraterna förstår, vill och kan genomföra interventionen. I empirin undersöker vi detta genom att mäta hur socialsekreterarna upplever sin förståelse, vilja och kunnande att införa en evidensbaserad praktik. Totalt har 6 socialsekreterare intervjuats. I intervjuerna användes en intervjuguide (se Johansson och Fogelgren 2016) som byggde på samma frågor som i enkäten. Syftet med intervjuerna var att få en fördjupad bild av vissa enkätsvar. Anledningen till att använda såväl intervjuer som en enkät för att studera socialsekreterarnas uppfattning av införandet av en evidensbaserad praktik bottnar i en ambition att säkerställa reliabiliteten i dessa resultat. Att intervjua samma målgrupp som enkäten riktar sig till innebär en viss triangulering vilket i bästa fall fångar eventuella problem som fanns med enkätundersökningen. I denna studie är det möjligt att beskriva huruvida socialsekreterarna inom dessa kommuner känner till att det finns en ambition om att införa en evidensbaserad praktik, hur den lokala praktiken tar emot och implementerar en evidensbaserad praktik, i vilken grad socialsekreterarna uppfattar att de arbetar evidensbaserat i sitt dagliga arbete och vilka hinder det kan finnas mot att införa en evidensbaserad praktik (Johansson & Fogelgren, 2016). Interventionen som studeras handlar om att införa någonting som bedömts inte finnas – en evidensbaserad praktik. Att införa en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten borde således innebära att det sker en förändring av hur man arbetar inom socialtjänsten, givet att interventionen får önskad effekt. Ett sätt att undersöka detta är att studera huruvida socialsekreterarna arbetar annorlunda efter interventionen. Om interventionen har fått någon effekt på socialsekreterarna går naturligtvis att mäta på flera olika sätt. Vårt sätt att angripa frågan har varit 18 socionomen 6.2019 RESULTAT I den webbaserade enkäten fick socialsekreterarna ta del av en rad påståenden angående evidensbaserad praktik och bedöma giltigheten i dessa. Bland annat fick de ta ställning till påståendet i tabell 2 nedan. En klar majoritet av socialsekreterarna har svarat att de inte instämmer i påståendet att det funnits en fungerande strategi för att skapa en evidensbaserad praktik. Tabell 1. Hur väl instämmer du i nedanstående påståenden gällande din arbetsplats? Påstående ”Det finns en fungerande strategi för att skapa en evidensbaserad praktik” Instämmer inte alls 2 3 4 5 6 Instämmer helt och hållet Svar Procent 34 28 17 10 8 2 1 Uppfattningen bland socialsekreterarna tyder på att det finns en svag förankring avseende införandet av en evidensbaserad praktik hos den lokala praktiken. Majoriteten av socialsekreterarna verkar helt enkelt inte ens uppfatta att det pågått ett arbete med att inrätta en evidensbaserad praktik. Resultatet varierar inte nämnvärt mellan kommuner, eller för den delen demografiska variabler såsom kön, ålder och den tid man har arbetat inom socialtjänsten.