Forskningssupplement 46 1
REPLIK Författarna: Levins artikel intar ett krit
iskt perspektiv av det sociala arbetets praktik istället för att försörja praktiken med relevant kunskap. Replik på Claes Levins artikel i Socionomens forskningssupplement nr 6/2018 V i är en grupp socialarbetare med totalt 65 år gemensam erfarenhet inom den sociala barnavård som Claes Levin diskuterar i sin artikel. Utöver våra socionomexamina har vi alla examen på avancerad nivå och följer med stort intresse den forskning som rör socialt arbete. Claes Levin är legitimerad psykolog och filosofie doktor i socialt arbete på Lunds Universitet. I Socionomens forskningssupplement (nr 6/2018) skriver Levin under rubriken Konflikt mellan ärende och människa – Socialtjänst mellan kunskap och byråkrati att social barnavård består av två typer av arbete som inte går att förena i det han menar är socialt arbete. De två typer av socialt arbete som Levin ställer mot varandra är administrativt handlande och faktiskt handlande. Med artikeln vill Levin teoretiskt förstå och förklara dilemmat som uppstår mellan det administrativa handlandet å ena sidan och det faktiska handlandet å den andra. Administrativt handlande hämtar sin rationalitet från en rättslig logik där utfallet för den enskilde inte har någon betydelse så länge allting är administrativt och rättsligt korrekt hanterat. Den andra sortens arbete är ett faktiskt handlande som bygger på att alltid finna den bästa lösningen för den enskilde genom en omsorgslogik, vetenskaplig kunskap och solidariska handlingar. Levin anser att det uppstår ett dilemma i den sociala barnavården där dessa två olika handlanden och logiker ställs emot varandra. Han menar att det administrativa handlandet helt och hållet dominerar arbetet inom den sociala barnavården och frågar sig varför det har blivit – och förblivit – så? 26 socionomen 6.2019 Vi menar att bilden som skissas i artikeln mellan dessa båda ytterligheter är alltför polariserad. Med denna replik på Levins artikel vill därför vi ge vår bild av att verka mellan olika handlingslogiker, men vi vill också nyansera Levins argumentation genom att komplettera forskningsperspektivet med ett praktikerperspektiv. LÅT OSS BÖRJA med ett påstående som Levin använder för sin argumentation att social barnavård i huvudsak styrs av en administrativ logik där akademisk kunskap lyser med sin frånvaro. ”Arbetet inom socialtjänsten kan kort sägas bestå av att hantera människors ärenden till myndigheten genom bedömningar och beslut utifrån ett lagstiftningssystem.” (Levin 2018, s. 17). Detta påstående, utan källhänvisning, menar vi är en ofantlig förenkling av en komplex verksamhet som kommunal socialtjänst, och i synnerhet social barn- och ungdomsvård, är ett exempel på. Socialtjänsten är mycket mer differentierad och komplex än så. Visst hanterar socialtjänstens utredningsenhet anmälningar eller ansökningar, gör bedömningar och fattar beslut enligt en administrativ logik för att garantera rättssäkerhet. Men det är bara en del av arbetet. Socialarbetaren möter också människor i deras vardag, bygger relationer och arbetsallianser i syfte att kunna erbjuda kvalificerat stöd för social förändring. Socialarbetaren försöker tillsammans med de människor som kommer till socialtjänsten hitta lösningar som förbättrar deras liv.