Forskningssupplement 46 1
Forskningssupplement regler. Följer man inte det,
så… Jag var väldigt ärligt när jag kom hit och öppen mot personalen och fick det tillbaka. Jag fick förmåner och behövde inte alltid följa alla regler (på institutionen). Jag fick känslan att om jag gjorde framsteg, så lät de mig utvecklas. Det hade stor betydelse för mig. (IP 34) Betydelsen av flexibilitet framhölls också. Det handlade inte bara om att som professionell anpassa sig efter klienters, över tid ofta förändrade, specifika behov utan också om organisatoriska förutsättningar för flexibilitet: …enormt viktigt att vi är flexibla i vårt sätt att lösa problem, att organisationen är flexibel: när psykiatrin går in tillsammans med insatser från oss – då händer det saker. (IP A) Även flexibilitet mellan professionella framhölls: Olika behandlare har olika sätt att jobba. Jag har en kollega som ger sitt telefonnummer och kan bli kontaktad när som helst vilket är uppskattat, men det passar inte alla. (IP C) Professionella balanserar mellan struktur och flexibilitet och det går ingen tydlig gräns mellan när det ena eller andra förhållningssättet är att föredra. Däremot verkar det handla om att se specifika behov hos den enskilde brukaren, som gör att de bemöts som något annat än endast som en klient med missbruksproblem och med en psykiatrisk diagnos: När hon bodde här tog sonen hand om hennes hund. När sonen inte längre kunde ta hand om hunden hjälpte jag till. Jag hade en bekant som kunde ta hand om hunden. Det tror jag hjälpte henne mycket att veta att hunden hade det bra och att hon fick träffa den. Senare hyrde hon en stuga och tog med hunden där…Hon hade två vuxna barn som flyttat hemifrån, så hunden var hennes familj. Att ta hand om den, motionera den osv. hjälpte henne att hålla sig nykter. (IP G) Citatet visar IP G’s förståelse för brukaren som en person som är mycket fäst vid sin hund, vilket hen själv som hundägare kan identifiera sig med. Eftersom hen har möjlighet och motivation till det överskrider hen en formell professionell roll och mobiliserar sitt eget nätverk för en lösning på situationen samtidigt som problemet faktiskt uppstår eftersom både hen och brukaren måste följa regeln att hundar inte är tillåtna på behandlingsenheten. DISKUSSION Syftet med artikeln är att undersöka hur sociala faktorer inom vård och behandlingskontakter beskrivs bidra till positiva förändringsprocesser för personer med både missbruksproblem och problem med allvarlig psykisk ohälsa. Av resultaten framgår att ett professionellt förhållningssätt inte sker isolerat utan beskrivs i förhållande till en arbetsgrupp (inkluderat yrkeskategorier som inte har behandlande funktioner på arbetsplatsen såsom receptionister och kökspersonal). Vår tolkning är att förutsättningar för ett bra arbetsklimat präglat av högt i tak, samarbete, stöd och där man vågar visa misstag, skapas i samverkan med organisation och ledning. Diskussionen kommer därför att relateras till tre nivåer i vårdoch behandlingsorganisationer: den individuelle professionelle, arbetsgruppen och organisationen/ ledarskapet. Strukturer som både professionella och brukare i studien lyfter som betydelsefulla för en positiv förändringsprocess kan skapas på organisationsnivå. Det kan handla om små saker (microaffirmations, Rowe 2008; Topor et al. 2018) som skapar en miljö som på olika sätt normaliserar eller avinstitutionaliserar kontakten. Konkreta exempel som ges är att bjuda på kaffe i mottagningsrum och att bli hälsad på i receptioner, men är naturligtvis inte begränsat till dessa exempel. Resultaten visar att vardagligt, medmänskligt bemötande är viktigt för att bryta den inlärda passivitet som ofta kan finnas hos personer med dubbel problematik som haft många och långa vårdkontakter och istället understödja aktivt aktörskap. En marginaliserad livssituation är vanlig, exempelvis avseende bostad, ekonomisk försörjning och sociala relationer. Tillsammans med den stigmatisering som många gånger medföljer problem med psykisk ohälsa och missbruksproblem leder det ofta till utanförskap. I denna och i tidigare studier framkommer att någorlunda fungerande bostadssituation och försörjning är nödvändiga men sällan tillräckliga förutsättningar (Elison et al. 2016; Brekke et al. 2017). Utöver det kan dock små saker som symboliserar normalitet och avinstitutionalisering ha större betydelse för en positiv förändringsprocess för denna grupp än för klientgrupper med en mer integrerad livssituation. Konkreta exempel som ges i studien är komplimanger, hälsningsfraser, att ge brukare möjlighet att själva erbjuda något (t ex låna ut sin toalett). I all sin enkelhet förmedlas här respekt och medmänsklighet på ett vardagligt sätt och ger därmed mer vanliga och normala erfarenheter, som t ex Frank och Davidson (2014) framhåller som stödjande för att stärka självkänslan hos personer med psykisk ohälsa. Beskrivningar av de professionella som grupp relaterade ofta till skapandet av en stödjande atmosfär. Trots att detta skapades av individuella professionella så lyftes atmosfären i sig upp som betydelsefull. ”Att skapa en atmosfär” är diffust, 6.2019 socionomen 9 ALAIN TOPOR TITEL: Docent, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. Professor vid Institutionen för psykisk helse arbeid. Universitetet i Agder (No). BAKGRUND: Forskar på återhämtning från allvarliga psykiska problem med fokus på de materiella omständigheterna kring personen, det sociala arbetets bidrag till återhämtningsprocessen och de professionellas bidrag till denna process.