Forskningssupplement 46 1
Att hitta något för just den här personen, något
att tro på, hitta något som visar för dem själva att ”jag duger” (IP J). Några beskrev alliansbyggande i termer av LISA SKOGENS TITEL: Docent i socialt arbete, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. BAKGRUND: Forskar om problematisk användning av alkohol och narkotika. Under senare år har fokus legat på betydelsen av recovery capital för positiva förändringsprocesser bland klienter med missbruksproblematik. praktiskt stöd, särskilt i början av relationen. Det handlade om att följa med på aktiviteter, sitta bredvid vid telefonsamtal till myndigheter eller som en professionell uttryckte det: erbjuda en förändring (IP M). För klienter som saknade sociala nätverk kunde professionella utgöra en central social kontakt som länkade till andra sociala kontakter och aktiviteter utanför behandlingskontexten. I vissa fall kunde dessa sociala aktiviteter objektivt sätt beskrivas ligga i gränslandet för vad som ingår i den professionella rollen samtidigt som denna typ av praktisk hjälp och stöd beskrevs som viktiga av klienterna: Får hjälp att röja hemma, praktiska saker och stöd (IP 11); Han är schysst, hjälper till med gardiner och så, tog med mig på Skansen, hjälper mig betala räkningar och så (IP 35). Tillgänglighet Klienterna beskrev också de professionella som viktiga samtalspartners, dels i behandlande samtal men framför allt i mer alldagliga samtal; Här finns personal dygnet runt som man får prata med, det hjälper…att prata med personalen om allt och inget (IP 4). Citatet illustrerar också att tillgänglighet beskrevs som angeläget. Det handlade om att personalen var tillgängliga under behandlings- eller vårdtiden, som i IP 4´s uttalande, men också om att känna sig välkommen och ha möjlighet att hålla kontakt efter själva behandlings- eller vårdtiden. Inte minst togs möjligheten till nya chanser att återuppta behandling efter återfall upp som centralt: Var på olika behandlingshem – det funkade inte NINIVE VON GREIFF TITEL: Docent i socialt arbete, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet. BAKGRUND: Forskar om problematisk användning av alkohol och narkotika. Under senare år har fokus legat på betydelsen av recovery capital för positiva förändringsprocesser bland klienter med missbruksproblematik. 8 socionomen 6.2019 för de gav mig ingen chans. Tar du ett återfall blir du utskriven. /Sedan/ kom jag till (namn på behandlingshem), först och främst komma ifrån misshandeln och den psykiska terrorn. De gav mig en chans och trodde på mig. Det går inte att trycka på en ”on-off-knapp” så är man ren utan jag var här en vecka så tog jag ett återfall, borta en vecka, sen tillbaka en vecka osv. Höll på så i fyra månader – de höll i mig. Då kände jag mig trygg, sen behövde jag inte det längre. (IP 32) Att återfall inte automatiskt är synonymt med att behöva lämna behandlingsenheten gör att det som byggts upp i form av relationer före återfallet inte behöver raseras utan processen kan ses mer långsiktigt. Medmänskligt bemötande Både klienternas och de professionellas beskrivningar av vad som karakteriserar hjälpande professionella handlade dels om konkret hjälp med exempelvis sysselsättning och bostad och dels om små, tillsynes triviala, saker som kan relateras till medmänskligt bemötande: Jag träffar en sjuksyrra varannan vecka som tar blodprov och så sitter man och surrar lite. Man träffar en bra människa helt enkelt. Min bostödjare är också en bra typ. Han ska alltid låna muggen när han kommer hit…(IP 30). Genom att låna toaletten visade den professionella en mänsklig sida hos sig själv samtidigt som klienten fick möjlighet att kunna visa medmänsklighet genom att låna ut. Begrepp som ”ömsesidighet” och ”medmänsklighet” ges här en konkret mening. Att behandlas som medmänniska i kontakt med professionella var något som avvek från många klienters tidigare erfarenheter som snarare präglats av upplevelser av stigma relaterat till långa perioder av institutionalisering (jämför citat från IP 1, ovan). De professionella beskrev medmänsklighet som en central aspekt i arbetet: De är ganska lika vanligt folk, de bryr sig om samma saker – vilka kläder de har, att vara sexuellt attraktiva, vilken telefon man har osv. Bygga på det vanliga, även vanliga komplimanger funkar. (IP C) Jag hälsar, tar av mig skorna, sätter mig i köket och snackar – det är jätteviktiga saker. De detaljerna bygger upp hela förhållandet – det blir ett riktigt besök. Jag ringer och talar om att jag kommer (även om vi har avtalad tid) – man har en dialog redan där. Så mitt besök är väntat när jag kommer – allt för att ta bort kontrollant-stämpeln (IP M). Dessa medmänskliga utbyten skedde också i andra kontakter, exempelvis i bemötande från receptionist eller andra i personalgruppen, där förutsättningar för alliansskapande skapades i arbetsgruppen: Alla är trevliga och säger hej, receptionen är jätteviktig, att man säger hej, får lite kaffe. // Vi tänker på att skapa god stämning, då är det lättare att öppna sig, vi månar om mysighetsfaktorn. Väldigt mycket av alliansskapandet sker på kafferasten (IP E). Behovet av struktur och att ”gå bortom” Struktur och rutiners betydelse både inom behandlingskontext och i brukarens vardagsliv framhölls som viktiga, både av brukare och av professionella, genom att de skapade förutsägbarhet och jämlikhet. Samtidigt beskrevs situationer som varit viktiga och där enskilda professionella och/eller organisationer tänjt på eller överskridit sina gränser och strukturer för brukares skull: (Att söka hjälp) var det svåraste jag har gjort i mitt liv. Jag hade inte sökt behandling tidigare och jag hade hört att man blir inlåst och illa behandlad. Du får skriva under ett papper där du går med på att följa en massa