Forskningssupplement 46 1
Forskningssupplement gi inte finns för oss handlä
ggare att delta i detta. Därför blir det något av en pappersprodukt som cheferna och kanske kommunstrateger arbetar med - inte vi handläggare i det dagliga arbetet. Det som eventuellt sipprar ner till oss är en urvattnad glimt av något som kunde blivit bra... (frikommentar i enkäten) I intervjuer och fria kommenterar framkommer att socialsekreterarna upplever att det emellanåt finns ambitioner att inhämta synpunkter från verksamheten (och i viss mån även från forskningen) men dessa ambitioner tenderar att hamna långt ner på dagordningen för att sedan bortprioriteras till förmån för mer akuta åtaganden som kräver uppmärksamhet. Det kan ofta finnas en god vilja, men denna kan inte förverkligas på grund av tidsbrist och att cheferna måste prioritera mer kortsiktiga mål för verksamheten. [Intervjuare] Finns det en annan syn på evidensbaserad praktik hos chefer? [Socialsekreterare] Det tror jag absolut. Det känns som att det finns mer information dit, det finns en pålaga att man ska jobba evidensbaserat. Men så kommer det inte ner ytterligare steget ner, om man ska prata hierarkiskt. För att cheferna förmodligen ser att det inte finns något utrymme för det. (Intervju 1) ”Det låter bra, men jag har ingen aning om vad det är för någonting” Huruvida socialsekreterare de facto arbetar evidensbaserat går inte att svara på inom ramen för denna studie. Detta skulle naturligtvis vara svårt att mäta och även om det fanns en måttstock på hur evidensbaserade olika socialkontor är skulle det vara svårt att relatera dessa resultat till något teoretiskt mål för hur evidensbaserade de förväntas vara. Enligt den teoretiska ram inom implementeringsteori som vi utgår från bör gräsrotsbyråkraterna vilja, kunna och förstå det som ska implementeras för att implementeringen ska lyckas. I detta fall blir det således viktigt att de förstår vad som avses med en evidensbaserad praktik och att deras uppfattning överensstämmer med den definition av evidensbaserad praktik som ligger till grund för införandet av en sådan. Om socialsekreterarna inte uppfattar/ förstår evidensbaserad praktik på samma vis som interventionens huvudmän blir det svårt att uppnå det avsedda målet. Socialsekreterarna fick svara på frågan ”Känner du till vad som avses med evidensbaserad praktik”? (tabell 6 nedan). Kvinnliga och yngre socialsekreterarare känner i något högre grad till vad som avses med evidensbaserad praktik men det är relativt jämnt fördelat mellan kommunerna. Tabell 4. Känner du till vad som avses med evidensbaserad praktik? Kommun A Jag känner till det helt och hållet Jag känner delvis till vad som avses med evidensbaserad praktik Jag har hört talas om det men vet inte vad det är Jag har inte hört talas om det Totalt 44 45 Kommun B 22 47 Kommun C 50 41 9 18 5 2 100 13 100 4 100 En överväldigande majoritet av socialsekreterarna upplever att de vet vad som avses med en evidensbaserad praktik – de allra flesta har med andra ord en uppfattning. Men vad de mer specifikt uppfattar att evidensbaserad praktik innebär är svårare att mäta i en enkät. I intervjuerna fick alla socialsekreterare den öppna frågan om vad de uppfattar att evidensbaserad praktik innebär – och svaren skiljde sig relativt mycket mellan de olika socialsekreterarna. Evidensbaserad praktik för mig är en metod eller tillvägagångssätt man vet fungerar. Som man har bevis på att man får det man eftersöker. (Intervju 2) Jag skulle säga att det är metoder som är beforskade och som man vet har det önskade utfallet eller funktionen... (Intervju 4) I intervjuerna framgår att socialsekreterarna främst uppfattar evidensbaserad praktik som det praktiska användandet av specifika metoder som blivit ”godkända” av forskningen. Det enda evidensbaserade vi har nu det är BBIC. Vi använder inga andra metoder och det har jag varit kritisk mot. Vi går på massa utbildningar och sedan finns det ingen tid att utveckla detta... (Intervju 3) 6.2019 socionomen 21