Svensk Vattenkraft 1
Svensk Vattenkraftförening 40 år Mottagning Hidro
energia i Hertings kraftstation Den 4 mars 1980 i Hultsfred bildades Riksföreningen för Småkraftverk. Initiativet togs av Roland Davidsson och Gunilla Hjortsberg tillsammans med några vattenkraftkollegor. Den förestående omröstningen om kärnkraftens framtid aktiverade politiker och beslutsfattare, vilket fick till följd att frågan om energislag som sol-, vind- och vattenkraft blev högaktuell. Som enskilda ägare av vattenkraftverk uppmanades vi att bilda en organisation för förnybar energi. Starka påtryckare var riksdagsmannen och ordföranden i Hembygdsföreningarnas Riksorganisation Ivan Svanström (C) och landstingsmannen Evald Olsson (C) i Kycklingetorp. Tanken var att föreningen skulle omfatta de förnybara energislagen sol, vind, vatten och biobränsle . Sol och vind var i sin linda men det konstituerande mötet beslöt att anta namnet Riksföreningen för Småkraftverk. Till interimsstyrelse valdes Walter Kölzer, Gunnebobruk, Sven Alfredsson, Annerstad, Evald Olsson, Ljungbyholm, Roland Davidsson, Hultsfred, Rolf Pakkala, Nässjö, Hans Teimert, Hölö, Lennart Haglund, Grästorp, Gunnar Elfversson, Ljungbyholm. 14 SVENSK VATTENKRAFT #1 2020 FÖLJANDE UTTALANDE ANTOGS: att statsmakterna underlättar upprustning, nybyggnation och drift av små kraftverk. att lagstiftningen överses så att framställd elektricitet kan försäljas på ett lönsamt sätt till eldistributörerna på orten. att utveckling av effektivare utrustning för småkraftverk befrämjas och att den nybildade Riksföreningen för Småkraftverk erhåller bättre förutsättningar för sin verksamhet. Parallellt med bildandet av föreningen hade samma år Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO) bildats. SERO hade en vattenkraftsektion under ledning av Christer Söderberg. Vid det första årsmötet i Hook 1983 valdes Gunnar Elfversson från Ljungbyholm till ordförande och föreningens namn ändrades till Småkraftverkens Riksförening (SRF). 1983 föreslog regeringen att vattenkraftverk byggda före 1973 skulle beläggas med en skatt på 2 öre per producerad kilowattimme, vilket då motsvarade 20 % av intäkterna. Detta kom som en kalldusch. En söndagskväll i slutet på november ringde Roland Davidsson till skatteutskottets ordförande Erik Wärnberg som kort svarade ”infinn er i utskottet på onsdag kl 13.00 så får ni en timme på er att framlägga era synpunkter”. Redan dagen efter ändrades förslaget till att undanta kraftverk under 1500 kW generatoreffekt från beskattningen. Följden av beslutet blev att vi fick två platser i Prisregleringsnämnden för elektrisk ström som var inordnad under 1902 års ellags tre huvudprinciper med inmatningsplikt, anslutningsplikt och prisreglering. Efter några år lyckades SERO få ett tillägg om mottagningsplikt i lagstiftningen med ett åtföljande regelverk kallat EKOVISAM (Ekonomiska villkor för samkörning av mindre produktionsanläggningar). Framgången fick till följd att man beslutade om en sammanslagning av SERO och SRF där SRF skulle utgöra SERO:s vattenkraftsektion. SRF kom dock att i allt väsentligt fortsätta som en självständig organisation, i nära samarbete med SERO och med flera personalunioner. De sista formella banden löstes runt 2010 men samarbetet