Svensk Vattenkraft 1
SVAF besöker EREF SVAF är medlem i organisationen
European Renewable Energies Federation (EREF). EREF är en sammanslutning av nationella föreningar för förnybar energi som representerar alla tekniker för förnybar energi (vindkraft, solenergi, biogas och vattenkraft). EREF samlar in och analyserar information om utvecklingen av EU: s politik och lagstiftning som inverkar på utveckling av förnybar energi. Nyheter om EU:s beslut sprids till nationella föreningar. Från de nationella kontakterna samlas in uppgifter om landspecifika utvecklingar, möjligheter, hinder och förfrågningar, som den sedan vidarebefordras till beslutsfattare på EU-nivå. SVAF har tidigare inte varit fysiskt närvarande vid EREF:s möten. På styrelsens uppdrag reste jag i slutet av januari till Bryssel för att delta i ett två-dagars möte på EREF:s kontor i Bryssel. Det är givande att träffa representanter för de föreningar som bildar nätverket runt EREF. Samtidigt är det omöjligt att sätta sig in i all EU-politik och alla transnationella projekt, som har bäring på förnybar energiproduktion. Ett intryck är att det bara är i Sverige (kanske också Tyskland) som vi har problem med en fundamentalistisk tillämpning av intresse- och målkonflikter mellan miljökrav och mänsklig vattenanvändning. Därför har inte hanteringen av avvägningsmedlet ”Kraftigt modifierat vatten” blivit någon stor punkt i EREF:s arbete. EREF lägger mycket tid på vindkraft och solenergi. Man jobbar på att kunna stödja den småskaliga vattenkraften mera. En särskild hemsida för småskalig vattenkraft (SHP) kommer att finnas i närtid. En del av tiden ägnades åt en workshop om småskalig vattenkraft. Dessutom hölls styrelsemöte och policymöte. Agendan styrdes av presidenten António Sá Da Costa och föredragande var generalsekreteraren Dirk Hendricks. När jag försöker referera workshopen om vattenkraft uppkommer frågan hur ska EU-språket översättas begripligt. Hela EU-sfären genomsyras av ett eget språk med förkortningar för olika nivåer i EU-byråkratin, för diverse organisationer (delvis EU-finansierade), för en mängd projekt och för EU:s tematiserade planer och direktiv. Det är inte lätt att navigera 28 SVENSK VATTENKRAFT #1 2020 rätt och upptäcka om det möjligen finns någon strukturerad strategi. Många bollar i luften är det för EU och därmed också för EREF. En punkt på dagordningen i workshopen för SHP var ”The fitness check of the Water Framework Directive”. För vattenkraften är den pågående utvärderingen av ramdirektivet för vatten betydelsefull. EU-kommissionen konstaterar att implementeringen går för sakta, att finansieringen är otillräcklig, att tidsundantag används för mycket och att anpassning till andra sektorsmål är för dålig. EREF håller med om att det tvärsektoriella beaktandet av direktivet om förnybar energi behöver förbättras. EREF pekar särskilt ut att tillståndsprocesserna för utvecklingen av småskalig vattenkraft måste bli enklare. Tolkningar av flera regler -åtminstone i Sverige- i vattendirektivet och art- och habitatdirektivet medför onödigt restriktiva beslut för ny och utbyggd effekt. EREF framhåller att vattenkraften har en bra potential för att bidra till att flera EU-mål kan klaras. Den småskaliga vattenkraften behövs också för att balansera den ojämna elproduktionen från vindkraft och solceller. Speciellt i Tyskland utvecklas system för att integrera elproduktion från flera tekniker och att använda vattenkraften som en part i lagring av energi från vindoch solkraft. Vad som händer med vattendirektivet efter 2027 är oklart. EU-kommissionen är tydlig med att tidsundantag för att nå God ekologisk status (GES) bara är möjligt om alla rimliga åtgärder är gjorda, men naturliga förhållanden hindrar att miljömålet kan nås till 2027. Enligt EU-kommissionen förutsätts att i st.f. tidsundantag ska i åtgärdsprogrammen anges vilka åtgärder som krävs för att nå GES och när de ska vara genomförda. Det liknar vattenmyndigheternas beslut om åtgärder för vattenförekomster som klassats som Kraftigt modifierade. Ett problem för den svenska vattenförvaltningen är att miljökvalitetsnormer inte kan överklagas men innehåller detaljerade åtgärdskrav som i hög grad bestämmer ramen för prövningar i mark- och miljödomstol. EREF förespråkar starkt en fullständig avkarbonisering av det europeiska energisystemet genom en omvandling av systemet till ett baserat på decentraliserad produktion från förnybara källor. EU:s mål på 32 % förnybar energi 2030 blir svårt att uppnå om inte EU sätter tryck på flera medlemsstater. Målen för förnybar energi är nationella. Uttalandena mot naturgas är hårda. EREF: s president António Sá da Costa kommenterade nyligen en omröstning i Europaparlamentet: "Fossilgas är inte rent. Att tro att energi från fossil gas är en nödvändig bro inom övergångsperioden är helt enkelt en missuppfattning". När det kommer till frågan om kärnkraft är EREF:s åsikter inte lika fördömande eftersom kärnkraften inte genererar koldioxidutsläpp. EU:s klimatmål anger mål för minskning av kolutsläpp. Utifrån perspektivet att ha så mycket som möjlig produktion av förnybar energi är naturligtvis inte heller kärnkraften populär. Rune Hallgren, sekreterare SVAF