Svensk Vattenkraft 1
Juridiska nyheter Det juridiska läget har under d
en senaste perioden, sedan senaste numret av Svensk vattenkraft, fått sägas varit inne i en lite lugnare period. Merparten av alla de som ska vara med i den nationella planen har fått sina besked och har kunnat inrikta sig på detta. Vidare så skickar länsstyrelserna i grunden inte ut några fler förelägganden om att söka tillstånd. Det förekommer dock sådana fall och det undertecknad har kunnat notera är att vissa länsstyrelser har skickat frågor om anläggningar som ligger utanför den nationella planen. Det är troligt att vi kommer att se förelägganden riktade mot dessa anläggningar framöver. I nyhetsfloran bör kanske först och främst nämnas avgörande som rör Vramsån. Mark- och miljööverdomstolen har den 21 februari meddelat dom för fyra anläggningar (M 1580-19 m.fl.). Domstolen ger samma svar på alla fyra anläggningarna, man avslår sökandenas överklaganden om att ändra Mark- och miljödomstolens avslag på ansökningarna. Detta innebär alltså att Mark- och miljööverdomstolen inte ger tillstånd för de sökta anläggningarna. Skälen för detta är att domstolen anser att sökandena inte har kunnat visa att den sökta verksamheten kan bedrivas på ett sätt som inte medför skada eller olägenhet av väsentlig betydelse. Detta är i grunden en bedömning som handlar om frågorna i målet såsom påverkan på Natura 2000-områden m.m. Domstolen anser alltså att för att man skulle kunna ge tillstånd hade sökanden behövt än mer visa på att påverkan inte är så stor som den nu framstår. Vidare är intressant att notera att domstolen gör en poäng av att verksamheten är anmäld till den nationella planen. Detta ser undertecknad som en passning till länsstyrelsen om att verksamheten ska få fortgå till dess att omprövning ska göras. Sedan kan man också få intrycket att domstolen menar att man inte borde ha gått vidare med ansökan utan återkallat denna. Personligen är jag inte säker på att man ska tolka skrivningen så men det är självklart en fråga som kan ställas i det läge sökanden har befunnit sig i. Andelen fall där en verksamhet inte har tillåtits av en länsstyrelse men där man via ett överklagande har fått en domstol att ändra beslutet är relativt få. Den absoluta merparten av alla överklaganden av en länsstyrelses beslut om att inte tillåta en verksamhet i NAP har inte lett till något alls. Ett av få undantag är dock målet M 4118-19 där Markoch miljödomstolen i Växjö ändrade länsstyrelsen i Skånes beslut. Skälet för detta var att domstolen anser att anläggningen ska anses vara att se som en anläggning för produktion av vattenkraftsel. Att anläggningen idag står still beror enbart på att länsstyrelsen tidigare har riktat föreläggande med förbud mot fortsatt produktion. Det sistnämnda beslutet baserades på att man ansåg att verksamheten saknade tillstånd enligt miljöbalken. Då alla anläggningar som vilar på äldre rättighet numera har en rätt som är i paritet med ett tillstånd så medför det således att anläggningen står still av ett skäl som inte längre finns. Därmed ska anläggningen vara med i den nationella planen. Avgörandet är så klart positivt men märkligt nog blev utgången den motsatta för två anläggningar med liknande förutsättningar belägna i närheten av nu aktuell anläggning. I de två övriga fallen hade anläggningarna stått stilla längre, beroende på olika anledningar. Detta ansåg domstolarna räckte för att behandla dem annorlunda och de får således inte vara med i den nationella planen. Ett av dessa mål behandlas just nu i Mark- och miljööverdomstolen medan det andra har fått avslag i MÖD. Under aktuell period har även ett avgörande av intresse kommit som gäller utrivning av dammar. I målet M 552-19 vid Mark- och miljödomstolen i Nacka hade en kommun ansökt om utrivning av en damm och ombyggnad för att sänka en annan damm. Den sistnämnda dammen var en damm i riskklass 2 och hade delvis dålig kondition vilket gjorde åtgärder nödvändiga. Målet är intressant framför allt eftersom det inte handlar om huruvida åtgärderna ska utföras utan på vilket sätt och på vilka villkor. Detta är en situation som är relativt vanlig och som även framöver kommer att vara en stor faktor. Att länsstyrelsen och andra myndigheter å ena sidan och sökanden å den andra kan ha olika uppfattningar om hur utrivningen ska göras helt enkelt. Domstolen fann i målet att eftersom sökanden gått med på en lösning för fiskvandring, som man med omfattande material klargjort hur den skulle fungera, så har sökanden kunnat visa att man kommer att uppfylla de krav som kan ställas på anläggningen. Vidare ville länsstyrelsen ha den slutliga rösten i hur anläggningen skulle utformas genom delegation från domstolen, något som domstolen ansåg onödigt och att det istället räcker med ett kontrollprogram för fiskvägen. Således ger avgörandet stöd för att praxis fortsatt är, att så länge sökanden kan visa att man fullt ut har gjort noggranna undersökningar och projektering så går domstolen oftast på sökandens linje. Viktor Falkenström, styrelseledamot SVAF, advokat Specialförsäkring för dig som är medlem i Svensk Vattenkraft! Oavsett var i landet din verksamhet bedrivs kan du nu teckna en speciellt anpassad försäkring hos Länsförsäkringar Halland. Vill du veta mer eller få offert? Ring SVAF:s försäkringsförmedlare Marsh på 08-412 42 00. 18 SVENSK VATTENKRAFT #1 2020