Uppföljning av MU-avtalet 1
Uppföljning av MU-avtalet Vet ej, 27,6% Nej, 52,4
% Ja, 20,0% Figur 12. Fördelning av svar på frågan ”Finns det delar av MU-avtalet som är svåra att förstå och tillämpa?” Procent. N=210. De respondenter som angav svårigheter fick i fritextsvar utveckla vad som är särskilt svårt att förstå i MU-avtalet. Den vanligast beskrivna svårigheten är tillämpningen av medverkansersättningen. Svårigheten handlar enligt de svarande bland annat om att utställningsproduktioner ofta är ett flytande, processinriktat arbete som förändras under projektets gång, vilket gör det svårt att skriva avtal som motsvarar det verkliga förloppet. Svaren handlar också om att de upplever svårigheter med att tillämpa avtalet på olika sorters utställningar. De uppfattar att det finns oklarheter i hur avtalet ska tolkas vid olika sorters utställningar, såsom nyproducerade verk, performance, utställning i offentlig miljö och olika typer av installationer. De svarande anger vidare att de ibland ställs inför frågor som saknar direkt svar i avtalet och att det då kan vara svårt att ta reda på svaren. Det finns inte heller någon person eller aktör som kan granska avtalen med konstnärerna innan de tecknas. Upplevelsen är att avtalet är utformat efter hur verksamheten på traditionella konsthallar och konstmuseer ser ut, vilket gör det trubbigt att tillämpa på andra sorters museer och utställningsarrangörer. Som exempel nämns svårigheter med att klargöra om en utställning är en separatutställning eller en grupputställning när ett eller fler konstnärliga verk som ägs av konstnären ingår i en större utställning med föremål eller verk ur museets samling. De svarande upplever också att språket i avtalet är svårt att förstå och att formuleringarna i avtalet borde blir tydligare. Det anses även svårt att administrera ersättningarna enligt avtalet till internationella konstnärer. Kunskapsnivå bland huvudmän I enkäten ställs ett antal frågor om huvudmän. Med huvudman avses en myndighet eller organisation som, oftast juridiskt och ekonomiskt, har ansvaret för en verksamhet. I frågorna som rör huvudmän avses här stat, region eller kommun som huvudmän för den aktuella utställningsverksamheten. Det är dessa huvudmän som beslutar om budget för verksamheten. De regionala och kommunala huvudmännen kan även ta principbeslut om att MU-avtalet ska följas, vilket har skett i vissa kommuner och regioner. När respondenterna ska beskriva huvudmännens kunskapsläge om MU-avtalet är det ungefär lika stora andelar som anger att huvudmännen har låg kunskap som att de har hög kunskap (figur 13). Bland de svarande anger 27 procent att huvudmännen har ganska eller mycket låg kunskap, 22 procent anser att huvudmännen varken har låg eller hög kunskap och 22 procent upplever att de har ganska hög eller mycket hög kunskap. Knappt 3 av 10 svarande uppger att de inte har huvudmän. 20/44