Uppföljning av MU-avtalet 1
Uppföljning av MU-avtalet blivit alltmer förekomm
ande och coronapandemin har påskyndat utvecklingen av digitala utställningar. Förändringen i sättet att producera och visa konst innebär att utställningsersättningen upplevs som svår att tillämpa för nya slags konstnärliga produktioner. Denna utveckling går även att se i Kulturrådets bidragsgivning. Vi har sedan 2010 reserverat en del av beviljat bidrag till utställningsersättning för utställande konstnärer. Eftersom ansökningarna innehåller allt färre traditionella utställningar där utställningsersättning betalas ut, så har det reserverade beloppet för utställningsersättning minskat för varje år då det sökta beloppet för utställningsersättning har minskat. Det reserverade beloppet för utställningsersättning sjönk från 13,4 miljoner kronor 2017 till cirka 10 miljoner kronor år 2019 och 2020.18 Från och med bidragsgivningen för 2021 kommer därför ett belopp att reserveras till konstnärer som innehåller både utställningsersättning och medverkansersättning enligt MU-avtalet. Detta för att möjliggöra ersättning för ett mer processinriktat arbete där medverkansersättningen passar bättre. När det gäller tillämpningen av MU-avtalet på digitala utställningarna krävs i dag en avtalstolkning, det vill säga att MU-avtalet tillämpas på digitala utställningar i den mån det går. För att avtalet ska kunna tillämpas helt tillfredsställande även på digitala utställningar krävs troligtvis en omformulering av avtalet. Det innebär dock ett komplicerat arbete eftersom hela den omfattande regleringen av upphovsrätten för bilder på webben tillkommer. Utställningsersättning vanligt men kan förenklas Även om det är vanligare att betala ut utställningsersättning än medverkansersättning ser respondenterna utvecklingsmöjligheter även för den delen av MU-avtalet. Enligt fritextsvaren upplever de svarande svårigheter att räkna ut utställningsersättningen med hjälp av tabellerna i tariffbilagan. Tabellerna upplevs som oflexibla, vilket resulterar i tolkningssvårigheter som bland annat handlar om att hitta rätt tabell för den typ av utställning de ska producera. För att underlätta för utställningsarrangörerna ser Kulturrådet därför ett behov av att utreda om tariffbilagan och tabellerna bör arbetas om. I fritextsvaren föreslås ett separat bidrag för just utställningsersättning som arrangören kan söka, förslagsvis från Kulturrådet, regioner eller kommuner. Sedan 1991 har Kulturrådet fördelat särskilda medel för utställningsersättning inom bidragsgivningen. Tidigare fördelades ersättningen som ett separat bidrag som utställningsarrangörerna kunde söka från Kulturrådet. Den möjligheten togs bort 2010 och utställningsersättningen inkluderades i stället som en reserverad del av det beviljade verksamhetsbidraget. Förändringen genomfördes i syfte att öka arrangörernas eget ansvarstagande för att betala ut ersättning till konstnärerna och för att de skulle se ersättningen som en ordinarie utgift i budgeten. Då Kulturrådet kräver medfinansiering för att en ansökan ska bli beviljad förutsätter myndigheten att den sökande också använder sin medfinansiering för att täcka kostnader för ersättning enligt MU-avtalet. Det kan vara kommunala eller regionala bidrag eller annan slags finansiering. Den tidigare fördelningen av det separata bidraget för utställningsersättningen medförde också en större administrativ börda då myndigheten behövde hantera två ansökningar från samma utställningsarrangör; en ansökan om verksamhetsbidrag och en ansökan om utställningsersättning. Det var ytterligare en anledning till att möjligheten att söka separat bidrag togs bort. Att återgå till det tidigare systemet med ett separat bidrag ser inte Kulturrådet som en rimlig lösning. Som tidigare konstaterats är det viktigt att utställnings- och medverkansersättning enligt avtalet ses som en 18. Kulturrådet. 2018, 2020b, 2021. 30/44