Uppföljning av MU-avtalet 1
Uppföljning av MU-avtalet modellen som vi och reg
ionerna genomför tillsammans. Dessutom har avtalet diskuterats i samband med Kulturrådets uppföljning av de regionala kulturplanerna – både i dialoger med regionala kulturchefer och i uppföljningsmöten med bidragssökande organisationer. Andelen som tillämpar MU-avtalet bland kommunala aktörer har ökat kraftigt sedan 2013, från 31 till 77 procent. I enkätsvaren finns inget som närmare skulle kunna förklara vad denna ökning beror på. Tvärtom tyder fritextsvaren på att kommunerna ofta saknar medel för att ersätta konstnärerna enligt avtalet. Det är dock rimligt att anta att de förändringar som gjordes i avtalet 2014 har gjort det lättare även för kommunala utställningsarrangörer att tillämpa avtalet. Begränsade ekonomiska resurser försvårar användandet Knappt 20 procent av respondenterna anger att de inte följer MU-avtalet. Det är främst privata aktörer och ideella föreningar som inte tillämpar MU-avtalet i lika stor utsträckning. I fritextsvaren framkommer att den främsta anledningen till att avtalet inte följs är begränsade ekonomiska resurser, arrangören har helt enkelt inte råd att ersätta konstnären enligt avtalet. Att privata aktörer inte använder MU-avtalet i så stor utsträckning kan bero på att de är kommersiellt inriktade aktörer som säljer konst med vinstsyfte och ser utbetalningen av vinsten till konstnären efter försäljning som tillräcklig ersättning för konstnären. Utställningar renderar dock inte alltid i en försäljning, vilket i dessa fall innebär att utställningen snarare blir en ren kostnadspost för konstnären. Privata gallerier som tydligt arbetar med provisionsförsäljning undantogs visserligen från enkätutskicket i denna undersökning, men eftersom gränsen för vad som räknas som ett provisionsbaserat galleri kan vara svår att dra är det rimligt att anta att flera av respondenterna likväl kan hänföras till denna kategori. De ideella föreningarna erbjuder ett utbud inom bildkonst, form och konsthantverk över hela landet, oftast utan kostnad för besökaren. Det är inte ovanligt att de ideella föreningarnas utställningar till stor del produceras genom oavlönat arbete, och verksamhetsledarna är ofta själva konstnärer. De mindre ekonomiska resurserna gör det därför svårt för föreningarna att ersätta konstnärer enligt MU-avtalets tariffer. Anslagsposten som styr Kulturrådets bidragsgivning till utställningsarrangörer låg under en lång tid stilla på cirka 28 miljoner kronor. Under de senaste åren har dock staten försökt kompensera den långvariga underfinansieringen av bildkonst-, form- och konsthantverksområdet och anslaget har höjts till 46 miljoner kronor. I förslaget till budgetproposition för 2022 höjs anslaget tillfälligt med ytterligare 15 miljoner kronor, bland annat för att öka ersättningarna till konstnärer för utfört arbete.14 Mellan åren 2016 och 2018 har bildkonst, form och konsthantverk prioriterats i Kulturrådets utvecklingsbidrag inom regional kulturverksamhet. År 2018 blev den professionella bild- och formverksamheten även ett eget konstområde för bidragsgivningen inom kultursamverkansmodellen vid sidan av till exempel teater, dans och musik, museiverksamhet samt litteraturfrämjande. Satsningen på bildkonst-, form- och konsthantverksområdet märks inte bara i Kulturrådets verksamhet utan även inom offentlig sektor generellt. Mellan 2010 och 2019 ökade de offentliga bidragen (kommunala, regionala och statliga) till verksamhetsområdet bild och form med 260 procent.15 Bidragen till området utgör dock en mycket liten del, 1,5–2 procent, av de totala offentliga bidragen till olika konstformer. Trots att det offentliga stödet till bildkonst, form och konsthantverk har höjts de 14. Prop. 2021/22:1. 15. Kulturrådet, 2020a. 28/44